Kvinnors humor

Anna-Lena Brundin har ganska rätt. Kvinnors humor behöver erkännas.
Och i mitt tycke användas mer.

Själv är jag fullständigt humorbefriad ibland. Andra stunder kan jag närmast avlida av skratt när jag ser komiken i vardagssituationer.
På senare tid har jag allt oftare för min inre blick – i mina ljusa stunder – börjat se vardagssituationer omvandlas till Lars Molin filmer.

Anna-Lena Brundin pratar i den länkade artikeln om kvinnors humor men även om sina personliga erfarenheter av ett hälsoproblem som främst är kvinnors – - anorexia och bulimi.

Lite har det i alla fall gått framåt – för de kvinnliga stå-upp komikerna har väl blivit fler sedan det här samtalet med Anna-Lena Brundin.

När jag tänker efter måste jag tyvärr säga att jag känt och haft fler manliga vänner med vild humor än jag haft väninnor.

Men jag känner några.

När jag läst Mikael Niemis bok ”Populärmusik från Vittula” har jag stundtals tänkt att jag skulle vilja se en motsvarande – eller kanske borde skrivit den själv – om kvinnor i Tornedalen – men utifrån kvinnors verklighet och kvinnors humor.

Det finns åtskilligt som skulle behöva skämtas med vad gäller mansroller och chauvinism i Norrbottens Tornedalen.

Ja, i hela Norrbotten för övrigt.

När jag flyttade tilbaka från Norrbotten efter att ha bott i storstäderna i södra Sverige tyckte jag att jag kastades tjugo år tillbaka i tiden vad beträffade jämställdhet.

Ja, glastaket ligger oerhört lågt i Norrbotten.

Inte minst i medievärlden.

Arbete, Genus , , , , ,

Mobbning. En kriminalitet lagen bjussar på.

Har skrivit tusentals artiklar under de cirka 30 år jag arbetat som journalist.

Och kanske glömt lika många.

Andra har känts oerhört viktiga.

Hittade glatt överraskad några häromdagen – som jag med beklagande trott varit bortstädade.

Läs gärna om de artiklarna – i föregående blogginlägg.

Det är inte tillräckligt att stanna vid att sympatigråta med människor som utsatts för vuxenmobbning.

Nä, det räcker inte alls.

Sönderslagna yrkeskarriärer

Priset kan vara högt för de som utsatts för det grova psykiska våld som mobbning är.
De kan ha fått utmattningsdepressioner, posttraumatiska stressyndrom,  sönderslagna yrkeskarriärer – och som en följd av det – givetvis också förstörda personliga ekonomier.

Alla delade erfarenheter av människor som blivit utsatta visar tyvärr att de förövare som orsakat förödelsen ofta går vidare i sina egna karriärer.

Utan att någon eller något hindrar dem.

I somliga fall kan det till och med vara så att deras delaktighet – eller bortvända blick –  varit befrämjande för deras karriärer.

Vilka psykologiska förträngningsmekanismer använder de sig månne av för att ansvarsbefria sig själva från en förödelse de varit delaktiga i att skapa?

Inför framtiden

Agera för förändrad arbetsmiljölagstiftning när det handlar om mobbning.

För visst har det väl gråtits tillräckligt länge över det faktum att så många människor skadas socialt, psykiskt och ekonomiskt av mobbning i arbetslivet.

Och visst har det väl omtalats tillräckligt många gånger att människor som utsätts för mobbning oftast står helt övergivna.

Inte bara av människorna i den närmaste arbetsmiljön – utan även av lagar och regelverk.

Lagar och regelverk räcker helt enkelt inte till.

Dom är alltså ett slags tjusiga dekorativa papperstigrar – utan reell verklighetsanpassning.

Eller är det så illa att de som har möjlighet att arbeta för att tillämpa lagar och regler inte är intresserade av att ta på sig slitet att göra något.

Det går egentligen att lägga något slags karbonpapper mellan många fall av mobbning.

Vad som är kusligt med många fall av mobbning är just att mönstret och maktmissbruket är så förödande likt.

Tyvärr tycks de flesta utsatta göra samma erfarenheter även av sina fackliga organisationer.

Att de sviker den utsatte medlemmen, eller rent av ansluter sig till förövarna.

Något som Maciej Zaremba – dragit slutsatser av.

Det vill säga; det inbyggda problem som finns i oändligt många mobbningssituationer är att förövare och offer – ofta är medlemmar i samma fackliga organisation.

Så därmed hamnar fackliga organisationer på något slags dubbla stolar.

Vad utsatta skulle behöva vore tillgång till neutral advokat/ombudsman – varför inte en mobbningsombudsman – fast helst med större handlingskraft än vad redan befintliga diskrimineringsombudsmän visat sig ha.

Sen vore det givetvis önskvärt att åklagare äntligen och slutligen – och för första gången – faktiskt testar lagen och väcker åtal mot den typ av planerade  och utstuderade arbetsmiljöbrott som mobbning faktiskt är.

Mobbning , ,

Om mobbning

Ett psykiskt övervåld – som har en tendens att accelerera – och är lika inhumant och förgörande vare sig det handlar om vuxenmobbning eller mobbning av barn.

Har skrivit några artiklar om ett autentiskt fall av mobbning av en kvinna här i Norrbotten.

En kvinna som blev utsatt för grovt psykiskt våld – mobbning – för att hon var ett engagerat skyddsombud som arbetsgivaren såg som en hotfull whistleblower som de med alla medel försökte tysta.

Och knäcka.

Uppenbarligen med så många tillgängliga medel som helst.

I den här artikeln berättar hon själv. 

Att människor som utsätts för brottsligt psykiskt våld i arbetslivet,  ja, mobbning är ett arbetsmiljöbrott – blir utan fackligt stöd trots att de är i en situation där de långsamt håller på att förgöras i alltför många fall av ledningen – tycks vara en regel med alltför få undantag. I den här artikeln går det att läsa om hur fackets advokat till och med hotar med rättsliga åtgärder riktade mot en mobbad anställd. 

Många mobbade avstår från att berätta. För att de i likhet med andra brottsoffer riskerar att inte bli trodda. Eller misstrodda. Eller misstänkliggjorda. Ungefär som våldtagna kvinnor blivit misstrodda, ifrågasatta och misstänkliggjorda. För de som har en benägenhet att misstänkliggöra brottsoffer borde professor Heinz Leymanns – som var sakkunnig just på mobbning –  sakliga och utomstående reflektioner kunna bidra till ökade insikter om hur det kan se ut när ett allvarligt arbetsmiljöbrott verkställs och accelereras.

 

 

 

 

 

Mobbning , , ,

Sidensvansparty

I går hade sidensvansarna fest i rönnarna alldeles strax intill våra hyreshus och en strängt trafikerad viadukt.

Mysigt att höra deras kvittrande – som spröda klockor – och se deras hektiska ätande.

Sidensvansar lär vara riktiga matvrak.

Läser att sidensvansen sägs vara en ”lat och trög sälle som åstadkommer något stort endast i ätandets konst” .

Lite onödig svartmålning av en sådan behändig fågel med tanke på naturglädjen den sprider med sitt vackra kvittrande och hektiska ätande, flygande, hoppande…

Dessutom har det just kommit nya rön som säger att även människor mår bättre och lever längre med hjälp av lite hull.

Somliga rekommenderar för övrigt att vi bör dricka ett glas vin om dagen.

Eller var det ett glas whisky.

Ja, vem orkar hålla rätt på alla motstridiga hälsoråd.

Drack ändå för säkerhets skull en liten päroncognac framåt aftonen i går.

Blev för övrigt ordentligt upplivad vid gårdagens matinköp vid upptäckten att det inte bara är klädbutikerna som rear nu.

Även matbutiken har rea.
Halva priset på julmust så här efter jul.

Nu ska här drickas julmust!

Sidensvansarna tycks i alla fall jobba på att fylla sin hälsokvot.
I enskilda fall påstås det tyvärr ha lett till omhändertagande på grund av sidensvansfylleri.

Sidensvans

En vacker dag var det i alla fall i går.

Bara tio grader minus,  sol och fin snö – utan försåtliga dolda halkfarliga isfläckar.

Människor som promenerade längs gångvägen stannade upp i klasar för att se och lyssna på sidensvansarna –  eller fotografera.

 

 

Moder jord ,

Jobbcoach-floppen

Allt oftare slår tanken: Borde det inte finnas något slags kompetenskrav på politiker.

Allt oftare slår även tanken: Nä, partilojalitet och förmågan att repetera de av partiet fastlagda åsikterna verkar vara viktigare.

Ja, och tyvärr slår den tanken oavsett parti.

Den senaste floppen har vi här:

Satsningen på jobbcoacher.

Alla med något sånär inblick och erfarenhet av arbetsliv och arbetsmarknad ruskade redan från start åt påhittet.

Och nu har vi ju fått ett slags facit.

Coacher för arbetslösa gav inga effekter.

Var det verkligen någon enda livs-och arbetslivserfaren människa som hade trott något annat?

På allvar?

Den här politiska leken har kostat tre miljarder.

Den bedöms ha förkortat arbetslöshetstiden för arbetslösa med en vecka!

Den förmodas ha haft viss betydelse för människor som redan befinner sig nära arbetsmarknaden.

Jag är övertygad om att dom människorna hade fått jobb ändå – även utan coacher.

Hör att Ylva Johansson säger att vi nu har 800 coachföretag.

Så i den meningen har coacherna möjligen inneburit arbetstillfällen.

För coacher som annars skulle ha varit utan jobb själva.

Jo, jag har stött på några av dom.

Och så har vi det intressanta cirkelsvaret från Elisabeth Svantesson, M, ordförande för arbetsmarknadsutskottet, apropå den utvärdering som IFAU, Institutet för arbetsmarknads-och politisk utvärdering,  gjort.

-Man ska se vad dom säger. Det är inte så stor skillnad mellan de som fått jobbcoaching och andra insatser, säger hon.

Nä, just det.

Det kan i sin tur möjligen betyda att många andra arbetsmarknadsinsatser också är riktigt tveksamma.

Här går det exempelvis att lyssna på en verklighetsbeskrivning av en annan arbetsmarknadsinsats.

Hos bland annat Miroi i-learning.

Ett företag som utsetts till Gasellföretag av Dagens Industri som snabbast växande företag.

Ett företag som vuxit med hjälp av skattepengar – och arbetslösa! – med en kvalitetsnivå som lämnar mycket att önska.

Elisabeth Svantesson, M, pratar om att den politiska klassen fått ett nyttigt lärande tack vare den utvärdering som IFAU nu gjort.

Var det värt tre miljarder för att få dom här insikterna? lyder frågan hon får.

Jag kan tycka att det varit ganska dyra lärpengar – inte minst för de arbetslösa som tvingas vara statister i dom här lekarna för att få sina hårt villkorade bidrag – på svältnivåer.

Arbete, Politik , , ,

Bråttom att ha bråttom

Fysikprofessorn Bodil Jönsson är full av ständiga klokskaper.

Hon vill att vi som lever i den rika världen blir medvetna om det fåfänga i att vi har så bråttom, att ha bråttom att ha bråttom.

Hon gör det med det här exemplet:

Nilsson kör bil tio mil. Det tar en timme. Varje mil kostar 20 kronor i bensin. Hela resan kostar 200 kronor. Men att tjäna in 200 skattade kronor tar fyra arbetstimmar för Nilsson. I realiteten tar bilresan fem timmar av Nilssons tid. Medelhastigheten för resan blir i själva verket bara 20 kilometer per timme. Nilsson skulle lika gärna ha kunnat cykla. Det hade gått lika fort.

- Den rika världen förbrukar mängder med tid på att låtsas ha så bråttom. Vi har så bråttom med att ha bråttom att vi inte hinner med något annat, säger hon.

 

Moder jord ,

En ren intervju.

Hittade några gamla bilder som jag scannade in. Jaha, då fick dom ett format som heter tif.
Och se det går inte att lägga in på bloggen som jag vill.

Så nu har jag försökt omformatera till jpg

Så då återstår att se hur det går.

Bilden – om den gör som önskat – är tagen för många år sedan av en kollega, Lennart Jönsson, medan jag arbetade med en inträngande intervju i en renhage.
Någonstans i Norrbotten ;)

Arbete ,

Norrbottens kronjuveler

Hittade ett riktigt fint filmklipp om Norrbottens nationalparker tack vare att en gammal vän till mig lagt ut den på Facebook.
Han kan Norrbotten – ur honom strömmar det ständigt namn på exotiska norrbottniska orter.
Sarvisvaara, Tjåmotis…

Även om det är mycket möjligt att jag besökt somliga av dom så är jag nog tveksam till var dom finns på kartan.
Har färdats mycket i länet efter att ha arbetat på en länstidning i 24 år.
Men något slags geografiskt spår fattas min hjärna – tappar alltid bort mig i geografin.

En tröst är då alltid att veta att fler delar den oförmågan. Exempelvis fysikern Bodil Jönsson.
Och hon är ju trots allt en riktigt förståndig människa.
Och sympatisk – bör tilläggas.
Bodil Jönsson har vissa krångligheter med just det; att placera platser rätt geografiskt.

Såg i alla fall det här Youtubeklippet och försökte minnas vilka nationalparker jag besökt.
Om några.

Kom fram till att åtminstone två har blivit besökta.
Eller är det kanske bara en.
Blir lite osäker på om Saltoluokta ligger i en nationalpark – eller på gränsen till eller mellan två nationalparker.

Abisko nationalpark är väl ett slags fjällamatörernas nationalpark.
Sarek är i sin tur dom riktiga tuffingarnas park.

Inser med blossande kinder att det finns en nationalpark även i Haparanda.
Som aldrig blivit besökt trots cirka tio somrar i sträck i Haparanda med det uppslukande arbetet att rusta ett gammalt hus.

Ikea i Haparanda har givetvis gästats.
Och på dom resorna har det självklart också alltid kvistats över gränsen till Ikea Öst som det lär kallas.
Det vill säga det finska Systembolaget Alko.
Men till nationalparken och Sandskär har det inte blivit av att åka.

Hur som helst.
Se på den här fina filmen.

Rotade i gamla tidningsartiklar och bilder – och hittade en om Saltoluokta.
Den platsen är så besöksvärd.
Finns i väglöst land.
Den sista biten till hotellet nås endast med båt.

Har ett särskilt minne från Saltoluokta.
Var tillsammans med sonen uppe på en topp, Lulep Gierkan, vi var omgivna av en natur i sprakande höstfärger, fjäll, vatten och med bara himlen som tak.

Sonen var 13 år.
Han sträckte ut sina armar – som flygplansvingar – och sprang på just den plats som de två första bilderna nedanför visar.
Frihetskänslan han utryckte när han sprang där med utbredda armar…

Moder jord, Norrbotten , ,

Robert ”Nobbe” Nordberg

Städar undan gamla artiklar.
Det går bara inte att spara alla tusentals artiklar jag skrivit genom åren.

Men en och annan sparar jag på bloggen.

Hittade exempelvis en artikel jag skrivit om Robert ”Nobbe” Nordberg.
Intervjuade honom – och hans mamma (!) för över tio år sedan i hans hemby, Buddbyn.

Intervjun med honom ingick i en artikelserie kallad ”Efter matchen” där jag intervjuade en rad framgångsrika hockeyspelare.

Det var många år sedan.

Men jag hittade artikeln.

Och minns när jag gjorde besöket i Buddbyn

Ser att rubriken är Grabben som blivit stor.

Jag vet inte hur stor han blev eftersom jag – i ärlighetens namn – inte följer ishockey särskilt intensivt ;)

 

 

 

Sport ,

Vad säger Borg? Egentligen…

Det känns ibland som att det behövs minst en akademisk grundexamen – helst med huvudämnena nationalekonomi och företagsekonomi – för att följa den politiska debatten.

För att inte tala om kvalifikationskravet: mycket goda kunskaper i det svenska språket.

Till det ekonomiska von-oben-språket kommer ett generellt politiskt fikonspråk som döljer mer än det klargör.

Yrkespolitiker – oavsett parti – tycks se halvsanningar som naturgivna i den politiska rävspelsretoriken.

Och många medborgare – bland dem invandrare – blir avskurna från att följa, tolka, analysera debatten och från att mejsla ut underbyggda åsikter.

Ett slags utestängning från demokratin.

Så här kan det låta när Anders Borg pratar ekonomi i Ekots lördagsintervju.

…..Om inte banksystemet fungerar då finns det en betydande risk för att vi får en kraftig kontraktion i det finansiella systemet och då går Europa in i fallande priser. Alltså, deflation…
….Men vi måste dessutom se att dom här länderna verkligen tar tag i produktivitet, tillväxtkraft och konkurrenskraft. Det vill säga att dom sänker sin regelbörda, öppnar upp sin inrikesekonomi, får en mer flexibel arbetsmarknad…
…Eurozonen ligger på ungefär två till tre procents underskott som helhet. Det som behövs nu är att vi får reformer som stärker tillväxtkraften och en penningpolitik som ger stöd för en återhämtning…
…Förra året kom vi till budgetförhandlingarna med en nedrevidering av offentliga finanser på två procent av BNP…
…Det har varit alldeles för mycket räntesnurrerier…Och har vi den här enorma diskrepansen där vi har stora möjligheter till ränteavdrag och andra har väldigt låga skattesatser…

Vid ett tillfälle uttrycker sig Anders Borg däremot ganska begripligt.
Det är när han talar om varför han inte kan tänka sig ett höjt tak i A-kassan.

”Det är ett av de mest robusta resultaten vi har i utvärderingar. Att sökaktiviteter, antalet jobb man söker, hur många timmar man spenderar på att söka jobb, i vilket område man söker jobb. Det går ner. Vi vet att det gör att människor dröjer längre kvar i A-kassan när man har en lite högre ersättningsnivå. Vi ser att löneökningstakten i genomsnitt drivs upp lite grann. Vi får mindre rörlighet på arbetsmarknaden.Så det finns ett antal faktorer. Varje sån här försäkring är en avvägning mellan drivkrafter och inkomsttrygghet”

Borg uttrycker sig med diskret middagselegans.
Det är nästan så att det går att ana det belevade middagssorlet och klirret av kristallglas i bakgrunden.

Borg säger inte att människor så att säga bör svältas ut – eller ens att hungriga vargar jagar bäst.

Han föredrar formuleringar som faktorer, incitament och drivkrafter.

”Det är en avvägning vi måste ta på allvar. Drivkrafter kontra omställning”

Månne hur Borg ska dechiffreras?

Vad blir följderna hemma vid köksborden?

Betyder det Borg säger att de som inte skaffat privata kompletterande försäkringar kommer att ha såpass att kronorna räcker till både bacon och lingonsylt; vilket ju kan förhöja smaken på den något enahanda rätten blodpudding?

Vad har Borg förresten för personliga incitament för sitt val av bostadsort?

Har han för övrigt tillräckliga drivkrafter för att överväga en flytt från Stockholm till exempelvis Kalix, eller varför inte Pajala, i Norrbotten?

Var tog förresten ABF vägen? Håller studiecirklar om vikten av affärsplaner?!

Politik , , , ,