Att resa vårdar själen

GÖTEBORG

Resande och turism är inte bara en industri. För den enskilde ger det också social terapi.

Resebranschen kan ses som en jättelik vårdinrättning.

-En vårdinrättning som ska lämna tillbaka människor så hela som möjligt till arbetsgivaren.

Det säger Anders Steene, filosofie licentiat, i Kalmar, som gjort en avhandling, Homo Turisticus, om turister och resande.

Teorin om resandet som social terapi är bara en av många om varför människor reser.

Anders Steene menar att resande inte självklart gör att människor får större förståelse för andra kulturer.

-Människor kan rent av bli mer intoleranta av sitt resande. Om de inte klarar av att sätta in den kultur de ser i sitt rätta sammanhang. Om de utgår från sin egen kultur för att värdera andra kulturer, säger han.

Och ger som exempel turisten i Spanien som lägger märke till ett vägarbete och säger: Nu har arbetet pågått en vecka, och dom är inte färdiga ännu. Så skulle det aldrig gå till hemma.

-Turisten kanske inte tänker på att arbetet påverkas av värmen, av att det saknas maskinutrustning, eller av att det varit en lokal helgdag.

Att turismen inte tidigare undersökts vetenskapligt är något som förvånar Anders Steene.

För turism och resande är en viktig del inte bara i länders ekonomier, utan också i enskilda människors liv.

-Bara på ett år sker två miljoner resor ut ur Sverige, räknat i antal resor.

Varför reser då människor?

Steene har i arbetet med sin avhandling tagit fasta på olika forskares teorier apropå resande.

En av dem anger fem olika skäl till att människor reser:

o Resan är en form av underhållning på samma sätt som film, teater eller tv. Turisten är lättlurad och bryr sig inte om ifall det han ser är autentiskt.

o Resan är en flykt från en tråkig och meningslös vardag. Personens liv är meningslöst, och han söker inte någon mening, vare sig hemma eller i något annat samhälle.

o Resan är ett sätt att söka det viktiga i livet, men resenären engagerar sig ändå inte helt i livet han möter.

o Den som reser söker sina rötter, politiskt, kulturellt, estetiskt och religiöst. Han lever i två världar, dels i sin vanliga hemma, dels på andra platser där livets mening upplevs mer påtagligt.

En annan forskare, Krippendorf, tror att människor reser bort så ofta som möjligt på grund av vantrivsel i sitt vardagsliv.

Människor antas resa för att återhämta sig fysiskt och psykiskt, och för att konsumera natur, kultur och människor på nya platser.

Men resandet är även en social terapi, som hjälper att ladda batterierna.

Och önskan om att resa gör sig ständigt påmind, för att människor inte klarar av att reda upp sina liv på några få semesterveckor.

Krippendorf ser turismen som ett slags ventil som upprätthåller ordningen i samhället, som gör inte bara enskilda människor, utan också samhälle och ekonomi, stabilare.

Han anser att människor i själva verket reser för att de inte är lyckliga i sitt arbete eller vardagsliv.

-Vi reser faktiskt för att leva och överleva. De stora massorna resande i dagens samhälle är en konsekvens av de levnadsvillkor som det moderna industrisamhället har bestått oss med, anser han.

Anders Steene räknar upp en rad skäl till att människor reser bort:

Frihet, slippa kontroll från arbetskamrater och grannar, andas ren luft, lära något nytt, för att resan gör en glad och positiv, slippa stress, möta främmande miljöer och kulturer, träffa nya människor, tala främmande språk, för att man lätt får nya bekanta, besöka släkt och vänner, dans och nöjesliv, bra väder, bra badmöjligheter, billig shopping och billig sprit, god mat, vara först på ett nytt resmål…

I en fallstudie som omfattade 1 000 personer intervjuade han människor om deras semester.

Hälften av de tillfrågade hade hyrt fritidshus i  Strömstad eller på Öland, hälften hade rest på chartersemester till Rhodos och Mallorca.

Anders Steene antog även han att människor reste av delvis ”negativa” skäl.

Att somliga gör det för att de vill lära sig något, att de vill bli berikade.

Men att andra reser för att de vill komma från sin vardag och glömma sina problem, att de flyr något.

En femtedel av de 1 000 reste just för att lära sig något eller för att fly.

I båda grupperna dominerade kvinnorna.

Men de som ville fly var oftare kvinnor med låg utbildning,  i LO-kollektivet.

De hade oftare arbeten som inte gav så stor stimulans och få möjligheter till ansvar och egna initiativ.

Att  de trivdes på sina arbeten berodde främst på relationer till arbetskamrater.

Deras medelålder var 35 år och hushållsinkomsten cirka 185 000 kronor.

De ville både vila sig och fly problemen, men gärna också uppleva ett romantiskt äventyr.

De som ville berika sig under semestern var oftare kvinnor med högre utbildning, ofta gymnasie-eller högskoleutbildning.

Medelåldern var 43 år, de hade tjänstemannayrken och en hushållsinkomst på 233 000 kronor. De hade en hög trivsel på sina arbeten och en aktiv fritid.

De ville också vila sig och uppleva spänning på sin semester.

-De som hyrde fritidshus visade sig vara mindre flyktinriktade än de som åkte på charterresa, säger Anders Steene.

Som menar att resebroschyrer gärna anspelar på människors lust att både fly och berika sig under sin semester.

Han menar att resebranschen i sin marknadsföring av andra länder kan bidra till att skapa schabloner.

På så sätt kanske vi lär oss att koppla ihop finnar med sisu, portugiser med sorgsna fado, engelsmän med plommonstop och tyskar med lederhosen.

-Det finns schabloner om alla länder. Och vi köper schablonerna. Med dem kan vi lättare sortera världen, eftersom det är jobbigare att värdera och tänka efter, säger Steene.

Som gärna skulle se att reseföretag höll studiecirklar om resmålets kultur, före avresan.

-Det är viktigare ju längre bort man reser, och ju mer annorlunda kulturen är. Det kan rent av vara aktuellt för den som bara reser till Medelhavet.

© Helena Viita

Publicerad

4 april 1992

NSD