Snart åter till barnhemmet

LULEÅ

Här får Arturs Nikitenkovs, 11, för en stund vara herre över havet. I vind, sol och frihet.

Om några dagar åker han tillbaka till sitt barnhem i Lettland.

Arturs Nikitenkovs är ett av 32 barn som just nu besöker Norrbotten. De bor hos olika värdfamiljer i Kalix och Luleå under fyra sommarveckor.

Det är Lena Nygren, barnmorska i Piteå, och Ulla Nordlund, barnmorska vid ungdomsmottagningen i Luleå som sedan ett par år tillbaka arbetat för att kunna ta emot lettiska barnhemsbarn.

Barnhemmet Rukitis i samhället Saldus har varit tomt på barn sedan drygt tre veckor. Alla barn – utom två som är för små – har kommit till Norrbotten.

Sju av barnen bor hos familjer på Bergön. Där har de under några sommarveckor badat, solat och lagt på hullet.

Det ser ut som en sommaridyll. Barn som plaskar, badar, tar en paus och kastar sig över hembakade bullar och tårta.

Men många bär med sig en barndom i skärvor.

En späd pojke vars vackra ögon flyr fort från en alltför nära ögonkontakt har ännu märken på ett av sina ben.

Benet har fått lagas efter att hans pappa kastat honom i väggen.

Han har redan lärt sig att säga ”Lägg av” på svenska – men på nätterna är han sängvätare.

En flicka bor på barnhem för att hennes mammas nye man utgör en risk – han sitter i fängelse dömd för incest och barnmisshandel.

Andra barn vet inte var deras föräldrar finns. Eller de går fortfarande och väntar på att föräldrarna ska komma och hämta dem – trots att föräldrarna inte synts till sedan de gav sitt löfte för sju år sedan.

-Barnen har lämnats på barnhemmet av sina föräldrar eller hämtats dit av de sociala myndigheterna. De har erfarenheter av allt. Från misshandel och sexuella övergrepp till svält. De har med sig ett tungt bagage, säger Lena Nygren.

De vuxna som tagit emot barnen den här sommaren har axlat ett stort ansvar – att inte bli vuxna som än en gång sviker ett hopp.

-Det är en risk vi tar. Det är viktigt att värdarna fortsätter att hålla kontakt med barnen när de åkt härifrån. De här barnen behöver ha ett stöd utanför barnhemmet, säger Lena Nygren.

Familjerna som samlats på Bergön den här dagen och för första gången tar emot barn från Lettland beskriver olika känslor.

-Jag ska vara ärlig. Fyra veckor är lite för länge, säger Susanna Tornberg.

Hon och hennes man har två flickor boende hos sig.

-Jag gör gärna om det om det finns möjligheter. Men kanske kan det göras lite bättre nästa gång, att fler flickor kan vara tillsammans. Mirdza bor ensam med mej. Det är kanske inte så roligt för en tonåring, säger Christina Nordlund.

Lena Nygren anser att utbildning är ett av de viktigaste redskapen för att ge de här barnen en framtid. Så att de inte ska bli ytterligare några bland Lettlands gatubarn.

-Det finns 12 000 – 15 000 gatubarn i Lettland. När de här barnen är 18 år åker de ut från barnhemmet. Utbildning är deras enda möjlighet för att slippa bli gatubarn, säger hon.

Många barn från barnhemmet Rukitis har drömmar om framtiden. En 16-årig flicka vill bli damfrisör. En 14-årig flicka vill bli modell.

En 13-årig flicka vill bli arkitekt. En 8-årig pojke vill bli polis. En 9-årig pojke vill bli idrottslärare.

Arturs Niitenkovs, som den här dagen är kapten på en båt till låns vill bli veterinär. Det vill också hans bror Haris Nikitenkovs, 12.

Båda bröderna saknar hunden och katten de en gång haft.

Lena Nygren och Ulla Nordlund har startat samarbetet med barnhemmet i Lettland på sin fritid.

De har besökt barnhemmet flera gånger, de har eskorterat barnen hit och ska snart följa dem tillbaka.

De har börjat knäa under arbetsbördan.

Tidigare i år bildade de föreningen Baltic Support.

-Det här är för tungt för tvåpersoner. Vi hoppas att fler människor tar kontakt med oss, säger Lena Nygren.

Hon påpekar att hjälparbete av det här slaget måste ske på mottagarnas villkor.

Med hänsyn till de behov som mottagarna definierar.

-Vi måste också ge stöd åt barnhemmets personal. Annars motarbetar de vårt arbete. Vi är också rädda för att privatpersoner åker till barnhemmet som jultomtar med en massa saker, säger hon.

Snart har tre veckor av barnens fyra veckor i Norrbotten passerat. Många av barnen har börjat tina upp.

-För många barn har det tagit upp till tre veckor innan de vågat börja visa tillgivenhet. Det här är barn som blivit svikna gång på gång, säger Lena Nygren.

Det är en knapp vecka kvar till dess att barnen ska resa tillbaka. En del har börjat vädja om att få stanna längre; om att få bli adopterade av sina sommarfamiljer…

-Det blir jobbigt att skiljas. För två år sedan var en grupp barnhemsbarn i Kalix. Till och med den allra tuffaste killen var ledsen när de skulle åka, säger Lena Nygren.

Vi som besökt Bergön en solig sommardag får skjuts tillbaka till Kallax hamn.

Arturs Nikitenkovs sitter i Roland Nygrens stora knä.

En liten späd pojke får hjälp av en vuxen med att styra båten.

Efter några veckor har Arturs Nikitenkovs vågat börja visa tillgivenhet.

Men hur lång tid tar det att få tillbaka tilliten – en livstid?

HELENA VIITA

Publicerad

NSD

11 juli – 2001