En lovsång till björken

LULEÅ En brokig hamn i Hamburg – med en osannolik björk i förgrunden, en vy över Trondheim med en rar pojke och flicka stående mellan två björkar, två får på Gotland, en nätt gata med prunkande grönska i Visby…

Just nu pågår en lovsång på Norrbottens museum. En lovsång till björktavlan – och björken.

Björktavlan i våra hjärtan. Så heter en utställning som nyss öppnat på Norrbottens museum. Vägg efter vägg är fylld av björktavlor. Liggande ovala, stående ovala, stora eller små som handflator…

-Det ser inte klokt ut, säger museilektor Börje Ekström roat.

Han bidrog för övrigt till att hälsa utställningen välkommen med att sjunga björkvisor härförleden: Där björkarna susa sin milda sommarsång och ängen av rosor blommar, skall vårt strålande brudfölje en gång draga fram i den ljuvliga sommar..

Eller ”Björkens visa” textad av Z. Topelius/G.Raab: Klara månen sken på min gröna gren och så kom där en som skar namn i barken. Och det var blott ett, och han kysste det. Det har ingen, ingen sett…

Utställningen av björktavlor som gått på turné runt Sverige har lockat åskådare överallt – och lett till en renässans för björktavlan.

På Norrbottens museum går nu både doft-och färgsättning i björk. Här säljs finsk äkta björklövsdoft på flaska.

Och björkshampo. Eller små vykort med ristade hjärtan. Eller teckningar av Leif Högström inspirerade av svamp och björk.

Namnen på teckningarna antyder deras karaktär: Riskfri Björksnopp – på Högströms latin döpt till Erectus Protectus. Stjärtriska – på latin – döpt till Prima Bajeria….

Så är där då själva utställningshallen.
-Åååh, så många!! låter det spontana utropet från de flesta besökarna.

Borghild Håkansson, socionom, inredningsarkitekt och samlare, är en av orsakerna till att den här utställningen finns.

Det var hon som en gång köpte en björktavla och sedan inte kunde sluta. Hon har funderat över vad det är som lockar så.

-I dagens samhälle finns ett glapp mellan den vardagliga verklighet vi lever i och den värld vi med fiktiv närhet men ändå oändlig distans tar del av genom tv-rutan och datorer..

-En greppbar värld kan man engagera sig i. En till synes nära men ändå avlägsen verklighet är det inte lönt att påverka.
-Kanske kan man påstå att björktavlan står som symbol för en greppbar tillvaro och förmågan att glädjas åt det näraliggande.

Så skriver hon i boken ”Björktavlan i våra hjärtan”.

-Björken är vackrast där den växer. Förr i världen samlade vi sav och drack. Det var roligt för barn som levde i björkarna värld, säger en besökare på muséet.

Hon drar sig till minnes allt vad björken brukade användas till under hennes flickår.
När vårens första björkkvistar kunde tas till bastubadet. Kvastar gjorda av björkris som användes för att sopa bro och ladugård. Eller för risbastun.

-Jag fick smaka risbastu en gång. Föräldrarna ansåg att riset inte skadade och det blev inga märken. Men de tänkte inte på hur förnedrande det var, minns kvinnan.

550 björktavlor finns utställda på Norrbottens museum.

Björktavlorna som var populära från seklets början och ändå in på 70-talet började falla i glömska.

De tillverkades av en tunn vit snedsågad björkstam och målades med enkla motiv från småstäder eller turistmål. På somliga klistrades istället bilderna på.

Vad vill de då säga oss? Dessa ignorerade bilder som utstrålar en sådan mänsklighet och tafatt charm. Handlar det inte helt enkelt om en naiv kärleksförklaring till världen – och om vanliga människors vardagsdrömmar…

”Så blir dessa ignorerade träplattor de sista spåren av drömmar, så anspråkslösa att vi inte längre känns vid dem”.

Så skriver konstnären, journalisten och samlaren Staffan Backlund.

Kan det möjligen vara så att det är människors förälskelse i björken som smittar av sig och också ger varma känslor för tavlorna av björk?

Författaren – numera även chefredaktören – Göran Greider påpekar att björken tävlar med granskogen om en tätplats i svensk poesi.

Och om tallen associeras med manlighet så beskrivs björken ofta som ett kvinnligt väsen.

Den lovsång som nu sjungs på Norrbottens museum har skiftande uttryck.

Här finns ”klassiska” björktavlor: En med en reslig björk på en grön udde vid en sjö, en där en ensam björk tycks dansa en svajande dans i Eskilstuna.

En tavla har glänsande yta och motiv från Lübeck, en visar Berlin och Kurfürstendamm med en osannolikt, hög björk i centrum.

En handflatestor tavla visar en lift i Åre, en annan ett älghuvud från Skånes djurpark. På en syns en båt i solnedgång, på en annan ett myller av människor på Kiviks marknad iakttagna av en lutande björk, en visar Mora-Nisse med segerkrans i Mora, på en syns en ko som klappas av barn i Malung….

Här finns också modernare och mer humoristiska björktavlor: en utvandrad björk, björkkvinnan, dasset, badkaret i Göksby, björkbacke..

I muséets gästbok kivas museets besökare om björktavlornas värde.

-De är väldigt fina, har en besökare skrivit.
-Nej, nej, nej. Det är dom ej, har en annan svarat.Alla låter sig uppenbarligen inte förtrollas av björktavlor.

De andra kan istället njuta av björkens skönhet, glädja sig åt vårbjörkens växande små musöron eller läsa poeten Ingela Strandberg:

”Björken minns den långsamma färden uppåt rötterna som fann vatten i klippan. Minns stjärtmesarnas iver runt hängena, vinterns tunnlar av snö, de sjungande regnen och solens hetta som ännu brinner i veden, i kärnan av tid längst in…

Helena Viita
Publicerad
11-04-2000
NSD

Comments are closed.