Roligt att äga en jordplätt

-Nog är det roligt att äga en liten plätt skog av vår jord.

Det säger Inga-Lill Frimalm som har en ganska ordentlig skogsfastighet i Urtimjaur, i Gällivare i Norrbotten – åtminstone räknat i hektar.

Men hon talar hellre om de många skogssjöarna och det fina abborfisket.

Hon är en av dem som deltar i kursen speciellt för kvinnliga skogsägare som Skogsstyrelsen håller i Norrbotten och Luleå.

Det är Skogsstyrelsens Torsten Mäki som lotsar oss till ökade kunskaper – och respekt – för skogsfastigheters naturvärden.

-Skogsbruk är hälften produktion och hälften miljö, säger han.

Somliga kvinnliga skogsägare anser att kvinnor behöver gedigna kunskaper om skogsbruk för att kunna hävda sig och respekteras som skogsägare – även när det handlar om att få rätt pris vid avverkning.

-Vi kan komma ut och stämpla och tala om hur mycket timmer, masse eller löv som finns på en fastighet, säger Torsten Mäki.

Men att skaffa kunskap handlar för många lika mycket om att förvalta en gåva eller ett arv som uttrycker en givares kärlek och omsorg om de efterkommande.

-Jag fick skogen för två år sedan. När mina barn var små fiskade vi mycket. Nu är barnen tonåringar och tycker mest att det är besvärligt att vara i skogen och klagar på myggen. Men när dom blir äldre vill dom kanske jaga, säger Inga-Lill Frimalm.

-Jag var mycket ute i skogen tillsammans med min pappa när han levde. När jag var barn gick vi i skogen tillsammans.

-Han brukade titta upp i talltopparna och då gjorde jag likadant. Det är inte ägandet som är det viktiga med skogen. Det är lugnet och ron.

-Jag tycker mycket om att plocka bär där. Det är att få med sig något hem. Jag tror det är något som talar till urmodern i mig, säger Ingrid Lindmark.

Föryngring, röjning och miljö – är de teman som skogskursen koncentrerar på.

De kvinnliga skogsägarna ställer många frågor – och vågar också ställa dem.

Därmed lär vi betydelsen av den ena ”skogsglosan” efter den andra:

Impediment, produktiv skog, rågångar, fröträd, skärmträd, röjning, gallring, kulturminnen, fångstgropar, ståndort, högstubbar, miljöträd, grot, massaved, hyggesrensning, föryngringsmetoder, markberedning…

-Det kan vara bra att markbereda under fröträd. Om det blir ett bra år kan det bli en explosion av frön som faller till marken, säger Torsten Mäki.

Och får ytterligare skurar av frågor: Vad görs konkret vid markberedning; hur lång tid tar det innan nya plantor kommur upp efter en avverkning; hur vet skogsägaren var biotoper eller nyckelbiotoper finns; vad är stämpling; när är bästa tiden för att avverka….

Evamarita W Sundqvist är en av deltagarna i kursen. Hon har bott i Florens i Italien i 19 år och flyttade hem för att hennes föräldrar behöver henne.

Cynthia Gannholm, äger skog i Prästholm i Råneå utanför Luleå tillsammans med sin sambo och flyttade till Norrbotten från New York för drygt ett år sedan.

-Där är så lite natur. Det finns ett reservat för tall på Long Island. Här är så mycket vildare. Rönnen är ett av de vackrare träden i Sverige, säger hon.

Anki Renström har flyttat från Göteborg till Måttsund i Luleå. Hon köpte ett hus och fick en bit skog på köpet.

Hon försörjer sig som sjuksköterska och långpendlar till sitt arbete i Norge.

-Min dotter flyttade hit före mig. Hon har hästar. När jag köpte fastigheten här fick hon betesmark till sina hästar och jag fick närmare till min dotter, säger hon.

Torsten Mäki lär ut hur blanketter för anmälan om föryngringsavverkning och återväxtåtgärder ska fyllas i på rätt sätt.

Särskilt intressant blir det när han skriver ut vackert fägsatta satellitkartor så att alla får en överblick över sina skogsskfiten och hans hjälp med att förstå kartorna.

Skogsstyrelsekurs

-Var ligger 14:3? undrar någon.

-Här finns många fångstgropar, säger en annan.

-Visst är det här vi har vår koja? funderar systrarna Elisabeth Hallberg och Agneta Lahti-Segerlund som äger ett stort skogsskifte tillsammans i Karungi.

-Och där ligger en myr, säger Elisabeth Hallberg och pekar.

Själv får jag hjälp med att följa en bäck som löper över mitt skogsskifte och andras – och ut i en älv.

Jag känner mig rik som ett troll när jag inser bäckens värde för det som lever i naturen.

© Helena Viita

Publicerad

Skogseko nr 2 juni – 2007

Del 2. ”Skogen – en kärlekshistoria?”