Fattigmanströja och blåbär

Dags att ge sig ut för att se hur mitt lilla skogsskifte ser ut i sommarkläder – och efter den avverkning som gjordes av Sveaskog i vintras.

Mitt stöd som nybliven skogsägare; Sveaskogs man är på semester i annat land – så jag får börja stå på egna skogägarben.

Men markerna är okända och jag vågar inte ge mig ensam; så jag ber att få sällskap av Valle, en av byns stabilaste furor.

Valle kör sexhjuling längs skogsvägen som Sveaskog gjorde under vintern.

Jag åker med ett tag; men går sedan till fots.

Vi passerar myren där avläggen i låg i vintras.  Nu ligger myren tom. Endast en kvarlämnad björkstam ligger kvar.

Under den vinter och vår som gått har det ena brevet efter det andra droppat in.

Med mätkvitton på timmer som gått till sågar eller som massaved till Karlsborg.

Med specikationer på vad som låg på avläggsplatsen: Sågtimmer av tall;  massaved av barrträd och björk, klentimmer av tall och gran…

Inser att jag kommer att behöva både sakkunnig handledning och miniräknare för att förstå.

Men nyhetsrapporterna talar om att skogarna bara stiger i värde.

Fast den här sommardagen i augusti är vi ute i skogen inte bara för att se hur den ser ut efter avverkningen utan lika mycket för att få se skogens skönhet – när vinterkläderna är avtagna och sommarkläderna är på.

Nu syns sparade torrfuror och högstubbar i eftermiddagssol.

Och så allt som lämnats kvar efter avverkningen.

Kvistar, grenar, magra trädstammar….

Om jag hade haft redskap, fordon, fysisk ork och bott i byn åretrunt så hade nog veden räckt för att hålla ett hus varmt en hel vinter.

Fattigmanströja kallades skogen en gång i tiden. Men min ”fattigmanströja” ligger alltför långt från mitt åretrunthus där elräkningarna under vinterns kallaste månader går upp till nära 4 000 kronor per månad.

Men nu är det en sommardag i augusti och Valle och jag går över mitt skogsskifte; och andras.

Vi går in bland vildväxande hägg, vilda vinbär och ormbunkar. Vi skrämmer iväg en tjäder.

Vi ser massor med blåbär.

Vi går – men det avverkade hygget vilar.

Och det ska vila.

För så är det planerat. Hygget ska vila ett år; eller en barmark. Så att det som blivit liggande får torka.

Möjligen måste det göras en extra rensning av hygget.

Avverkning, markberedning och plantering.

Så ser den grova planen ut för vad som ska göras.

Medan processen med skogsskiftet fortskrider så ökar också mina kunskaper.

Redan nu har det ena vaga skogsbegreppet efter det andra börjat få konturer och innehåll.

Efter den här dagen på skiftet slukar jag mina böcker om skogsbruk.

Jag ser fram emot att få återvända framåt hösten för att tillsammans med Sveaskog planera för skiftets framtid.

För att välja föryngringsmetoder och ta rätt beslut med hänsyn till både produktion och miljö.

Inte minst ser jag fram emot att få se skiftet spraka i höstfärger.

Men den här dagen leder till att jag beslutar att redan nästa dag gå ut och plocka blåbär.

För så tycks det också vara med skogsägande.

Samspelet människa och skog gör inte bara att en kunskap läggs till en annan; utan att även en naturupplevelse läggs till en annan.

Det är därför jag sitter och skriver med fingrar som färgats blå efter att ha rensat blåbär som inte kunde lämnas oplockade.

© Helena Viita

Kubiken Nr 3 September 2007