Möten på Kola:Inga pengar

APATITY

Nadja Donskova lever ensam med sin dotter i den ryska staden Apatity.

Hon tycker att hon lever ett ganska bra liv – trots allt.

-Jag har märkt att när jag låter bli att tänka så mycket på pengar och ekonomi så brukar det ordna sig, säger hon.

Apatity är en ung stad – den föddes för 30 år sedan.

I Apatity finns Kolas akademiska vetenskapliga centrum med sina nio institutioner.

Nadja Donskova arbetar med att rita ekonomiska kartor för ekonomiska institutionen.

Men i likhet med många ryssar tvingas hon ta flera arbeten för att kunna försörja sig.

Hon undervisar i svenska som hon själv började lära sig för fyra år sedan.

Hon skaffar sig extrainkomster genom att sälja garn som hon tillverkar av hundhår.

Nadja Donskova har nyss hjälpt mej att hitta en affär som säljer vackra ryska sjalar.

Jag hittar en sjal för 140 000 rubel.

När jag köper ytterligare en liten sak för några kronor och saknar småpengar tar Nadja Donskova fram sina och insisterar – trots mina protester – på att få betala.

I likhet med många andra ryssar jag träffat är Nadja Donskova oförbätterligt generös.

Efter shoppingen promenerar vi genom staden. Nadja vill bjuda på kaffe i sitt hem och stannar till vid en kiosk för att köpa kakor.

Nadja bor i ett hyreshusområde i centrum av Apatity.

I området fanns förr två dagis.

Ett dagis har gjorts om till yrkesskola. Det andra fungerar ännu som dagis.

-Många dagis har fått stänga. Under Sovjettiden var dagisen billigare. I dag är många människor arbetslösa.

-Avgifterna är dyrare och människor har inte råd att betala. Därför tar de hem sina barn från dagis och dagisen stänger, säger Nadja Donskova.

Hennes trappuppgång är smutsig och medfaren.

Om det hade varit en svensk trappuppgång skulle vi ha betraktat hennes boende som värsta slum.

Så är det inte i Ryssland och Apatity.

Nadja bor inte uppseendeväckande dåligt.

Flera av lägenheterna i hennes trappuppgång har ståldörrar.

Nadja bor högst upp i trappuppgången. Hennes lägenhet skyddas av två dörrar med flera lås.

Den yttersta dörren är av stål. Den lät Nadja sätta in i somras.

-Vi sätter in dörrar av stål för att skydda oss mot inbrottstjuvar. Ibland kanske man reser bort en längre tid och då känns det säkrare att ha en dörr av stål, säger hon.

Nadja ursäktar röran i bostaden. Hon pratar om vattenskadan hon fick i lägenheten i somras.

Plötsligt rann vatten från taket och mattorna på golvet flöt. Några personer hade suttit och druckit sprit på husets tak.

När de druckit ur stoppade de in flaskan i ett av rören.

Resultatet blev översvämning och vattenskador.

Nadja Donskova bor tillsammans med sin 19-åriga dotter Natalie.

Natalie går i tolfte klass i skolan och förbereder sig för universitetsstudier.

Nadjas son är 25 år gammal och bor i S:t Petersburg. Han arbetar för ett företag som köper och säljer tekniska delar.

-Han har ett bra arbete och bra betalt. Han brukar skicka pengar till mej, säger Nadja.

Hon är frånskild sedan tolv år. Hon säger att hon blev tvungen att skilja sig eftersom hennes man blev psykiskt sjuk.

Men före skilsmässan hade hon många svåra år. Hennes man var paranoid och blev våldsam, ofta mot Nadja.

Nadja Donskova tycker att det känns skönt att lägenheten är skyddad med en ståldörr – också för att grannarna i våningen under hennes är alkoholister.

-Både mannen och kvinna är alkoholister. De bara dricker och dricker och har inga vänner.

-Vi har fått allt fler kvinnliga alkoholister i Ryssland. Många är arbetslösa och känner hopplöshet inför framtiden, säger Nadja.

Hon bjuder på kaffe och kakor i lägenhetens vardagsrum.

Soffan förvandlar hon till säng under nätterna. Hennes dotter Natalie har ett eget rum.

Nadja betalar 140 000 rubel – cirka 200 svenska kronor – i hyra för sin tvårumslägenhet.
(Lika mycket som jag betalade för den ryska sjalen.)

Hennes månadslön är 750 000-800 000 rubel – cirka 1 000 svenska kronor.

I likhet med många ryssar kan Nadja inte vara säker på att hon får sin lön varje månad.

För sitt extraarbete som lärare i svenska, fyra timmer per vecka, måste hon vänta två månader på lön.

Men hon gläder sig över att hon hann få ut sina semesterpengar från institutionen där hon har sitt huvudsakliga arbete.

-Mina kollegor fick bara ut 60 procent av sin lön i oktober, säger hon.

Och berättar att institutets chef vill säga upp 30 procent av de anställda.

Och att alla anställda nu måste bidra till sparandet för att de som slutar ska få sina ”avgångsvederlag”.

-Finanserna i Ryssland är mycket svåra. Särskilt i norra Ryssland. Samtidigt är det svårt att tänka sig att flytta till mellersta Ryssland, säger Nadja.

Hon tycker att hon lever ett bra liv. Trots allt.

Hon har barn, bostad och ett arbete som hon vet att hon behärskar väl.

Och hon vet att hon får bättre ekonomi när hon fyller 50 år.

Då får hon sin pension plus inkomster från sitt arbete som hon fortsätter med.

-Då får jag fri tandvård och ska åtgärda mina tänder, säger hon.

Och så visar hon på flera tänder som hon vill laga eller byta ut.

Nadjas mamma bor vid Svarta havet.

-Hon är kommunist i själen och hoppas att vi får tillbaka kommunismen. Hon röstade på kommunisterna vid det senaste valet.

Nadja jämför Sovjettiden med dagens Ryssland.
-Under kommunisttiden hade vi pengar men inga livsmedel i affärerna.

-Idag finns det livsmedel i affärerna men vi har inga pengar att köpa för.

© Helena Viita

Publicerad

25 november 1996

NSD