Möten på Kola:Kunskap

APATITY

Här pratas det rysk-svensk utbildning.

Läraren Eivy Blomdahl-Hellström och rektorn Kurt Pettersson från Boden besöker en skola i Apatity.

Zoja Kartasmova, rektor för skolan i Apatity, vädjar om att få svenska skolböcker för skolans undervisning i svenska.

-Språket är särskilt viktigt för kontakterna mellan människor, säger Zoja Kartasmova.

Apatity på Kolahalvön och Boden i Norrbotten är vänorter sedan 1992.

Boden beslöt att satsa på barn, ungdomar och omsorg i samarbetet med Apatity.

Därför började familjer i Boden att ta emot barn från barnhem i Apatity under två veckor sommartid.

Varje sommar kommer 20 ”nya” barn från barnhem i Apatity till Boden.

Och de familjer som redan tidigare tagit emot barn från ryska barnhem fortsätter ofta att ta emot ”sina” barn år efter år.

Samarbetet med Apatity innebär också att elever vid två högstadieskolor i Boden – Sanden och Harads – startat operation Sandtag.

En halv dag varje läsår arbetar eleverna ihop pengar som används för att bekosta transporter av hjälpsändningar till Apatity.

Eleverna kan också ansöka om att få åka till Apatity för att umgås med ryska ungdomar under en vecka.

Den skola som Eivy Blomdahl-Hellström och rektor Kurt Pettersson besöker i Apatity har samarbete med både Sverige och Norge.

Ryska elever studerar ett år på den är skolan i Apatity.

De läser kemi, filosofi, matematik, historia…
Men också ekologi – för det här är en ekologisk skola.

-Under vinter och höst får eleverna också praktisera i olika ekologiska projekt. De har bland annat planterat träd vid Vita havets kust, berättar Zoja Kartasmova.

Engelska är obligatoriskt språk i skolan. Utöver engelskan får eleverna välja mellan att läsa svenska, danska eller norska.

För tillfället har rektorn Soja Kartasmova 17 elever mellan 17-21 år i sin skola.

De elever som läser svenska ska försöka skapa kontakter i Sverige.

-Vi har haft bra kontakter med Kirunas ekogymnasium, säger Zoja Kartasmova.

Nu håller nya skollokaler på att byggas i Apatity – de lokaler vi besöker är endast tillfälliga.

Det ska också göras fyra studentcentrum där ungdomar som kommer till Ryssland för att studera ska kunna bo.

När Eivy Blomdahl-Hellström och Kurt Pettersson från Boden möter sin ryska kollega så ber Zoja Kartasmova om att få böcker till skolans svenskundervisning.

Under lång tid har skolan tvingats göra kopior från ett fåtal svenska läroböcker.

Eivy Blomdahl-Hellström lovar Zoja Kartasmova att skicka läroböcker som kan användas för undervisningen i svenska.

Men Eivy Blomdahl-Hellström tänker gå ett steg längre.

-Jag är själv lärare i svenska som främmande språk i Boden. Jag tänker sätta mej med ABF och skissa på en planering för deras undervisning i svenska.

-Jag kan fungera som handledare och även göra sluttest när de ryska eleverna vill ha ett intyg på att de har läst svenska. Vi ska också undersöka möjligheterna att söka EU-pengar till det här samarbetet, säger hon.

Boden är bara en av flera orter i Norrbotten som har vänorter på Kolahalvön.

Luleås vänort är Murmansk, Piteås vänort är Kandalaksja, Arjeplogs vänort är Umba, Pajalas vänort är Olenegorsk, Jokkmokks vänort är Lovozero, Övertorneås vänort är orten Kola, Haparandas vänort är Kovdor.

Många ryssar tycks främst betrakta vänortssamarbetet som ett svenskt bistånd.

-Det är riktigt. Men vi bör inte bara ge materiellt bistånd utan också kunskaper. Jag tror att det är bättre att överföra kunskaper, säger Eivy Blomdahl-Hellström.

Men hon talar med stolthet om ett hospis som staden Apatity numera har tack vare en eldsjäl i Boden.

Apatitys hospis tar emot människor i livets slutskede. Ryssar som är gamla eller döende på grund av sjukdom och som saknar anhöriga kan få ett värdigt slut.

Apatitys hospis har byggts upp med hjälp av begagnade spisar, kylskåp, tvättmaskiner, sängar, sängkläder och gardiner från sjukhuset i Boden.

Eivy Blomdahl-Hellström som varit på besök på Apatitys hospis lade märke till den trevliga miljön och den varma atmosfären på avdelningen.

-De anställda har till och med rockar som det står NLL på, säger hon.

© Helena Viita
Publicerad
6 november 1996
NSD