Möten på Kola: Demokrati

MURMANSK

För en tid sedan åkte en buss lastad med svenska socialdemokrater till Ryssland.

De åkte för att exportera kunskaper om svenskt folkrörelsearbete och svensk demokrati – och för att lära känna ryssarna.

Både socialdemokratiska gräsrötter och ”partihöjdare” reste för att möta medmänniskor i Ryssland.

De flesta åkte dit i chartrad buss – och färdades mer än 200 mil tur och retur.

Bara resan fram och tillbaka var en prestation.

En handfull svenska besökare gjorde blixtvisit och kom till Kolahalvön i eget chartrat plan.

Ytterligare några färdades med ryska Aeroflot.

Svenskarna kom till Kolahalvön för att delta i två stora konferenser.

En handlade om demokrati och hölls i staden Murmansk.

En handlade om miljö och hållbar utveckling och hölls i staden  Apatity.

Och många av de som kom hade förhoppningar om ett utökat samarbete i Barentsregionen.

-Vi måste få ett utökat samarbete för att skapa arbetstillfällen i Barentsregionen. Här finns en stor marknad för små-och medelstora företag.

-Arbetslösheten är ett stort problem i hela Barentsregionen. Vi måste förhindra att människor flyttar härifrån och söderut i respektive land.

-Tyvärr är det ofta de kompetenta människorna som flyttar, de som kan bidra till regionens utveckling, sa Siwert Nordwall, tidigare rektor vid Malmfältens folkhögskola i Kiruna.

-Här i norra Europa ska vi skapa relationer som skulle ha betraktats som otänkbara för fem-sex år sedan. Vi går över från konfrontation till samarbete.

-Vi ska skapa infrastruktur och kommunikationer, sa Komarov, landshövding för regionen Murmansk.

Han påpekade att Ryssland faktiskt börjar i Murmansk och att utvecklingen i Murmansk därmed är viktig för hela Rysslands relationer med sina grannländer.

-Processerna i Rysslands näringsliv och Sovjetunionens sammanbrott har påverkat också våra grannar Finland och Sverige.

-Den kris ni har i dag kan delvis ha berott på processerna i Sovjet, sa Komarov.

Norrbottens landshövding Björn Rosengren ansåg att det finns flera sammanhållande faktorer för länderna i Barentsregionen; beroendet av naturen men också folkligheten i kulturen.

-Genom att samarbeta i östvästlig riktning kan vi skapa en betydande närmarknad. Vi är inte längre i periferin utan lika mycket i centrum.

-Barents har 4,5 miljoner människor. Vi har kunskaper, utbildning och naturresurser, sa han.

Hans Olsson, Sveriges generalkonsul i S:t Petersburg, jämförde dåvarande centraliserade Sovjet med dagens Ryssland.

-Här möttes två militära block. Om någon då talat om Barentssamarbete hade det nog avfärdats som utopier, sa han.

Han ansåg att samarbetetet mellan vänorter i Norrbotten och Ryssland är viktigt eftersom de ger människor möjligheter att byta kunskaper och erfarenheter.

Han talade om att demokrati inte bara handlar om att gå till valurnorna utan i ännu högre grad om att tänka självständigt.

Han talade om vikten av ett väl utvecklat föreningsliv.

-Vi byråkrater, tjänstemän och politiker kan tycka att sådana föreningar är besvärliga. Men sådana känslor måste vi komma över.

-Ett väl utvecklat föreningsliv och en obunden kritisk press är inte bara en förutsättning för demokrati utan en av dess hörnstenar, sa han.

Och formulerade det som väl egentligen var resans främsta avsikt.

-En förutsättning för att utveckla samarbete är att parterna träffas. Kanske är mötena på gräsrotsnivå de allra viktigaste.

Och mötena under besöket i Ryssland blev intensiva.

De skedde vid middagar där det hölls högstämda tal och skålades i vodka.

De skedde i workshops där det byttes erfarenheter om politiska och sociala rörelser, om vänorter, om fackföreningar, kvinnoorganisationer, ungdomsorganisationer, miljöorganisationer och handikapporganisationer.

-När vi talade om vårt trygghetsssystem med sjukförsäkringar, pensioner och a-kassa då haglade frågorna.

-Om vi jämför vårt svenska system med ryssarnas är vårt system en dröm. I Ryssland kan människor få jobba tre-fyra månader utan att få någon lön.

-Men de klarade sig ändå ofta genom att hjälpa varandra, sa Ulla Pettersson, Luleå, vice ordförande i LO-distriktet i Norrbotten.

När hon försökte prata om arbetsmiljö med ryssarna blev tystnaden däremot närmast bedövande.

-Det var tydligen en känslig fråga, sa en snopen Ulla Pettersson.

Även om hon såg oändliga behov i Ryssland så hoppas hon att LO-distriktet i Norrbotten ska kunna hjälpa ryssarna med kunskaper om jämställdhet och med sina erfarenheter av hur fackligt arbete kan organiseras.

-Men först måste kommunikationerna, möjligheterna att resa mellan länderna förbättras. Jag ser inget hopp förrän kommunikationerna blir bättre, sa hon.

Berta Törnsén från Pajala var ledsen efter att ha mött vuxna handikappade och föräldrar till handikappade barn.

-Ryssland tycks ha långt kvar till att ge människor lika värde. Samhällsstöd till handikappade verkar knappt finnas.

-Jag mötte en kvinna som hade ett gravt handikappat barn. Barnet var helt utlämnat till mammans hjälp. Av de handikappade som behövde en rullstol var det bara 30 procent som hade rullstol.

-Jag fick känslan av att de handikappade betraktades som paria i samhället. Ryssland är ett gigantiskt socialt arbetsfält, sa hon.

© Helena Viita

Publicerad

5 november 1996

NSD