Möten på Kola: Arbete

MURMANSK

-Det är svårt för välutbildade kvinnor att bli arbetslösa. De har svårare att anpassa sig psykiskt till arbetslösheten, säger Sidorova Antonina.

Hon bor i Murmansk och arbetar fackligt – främst med arbetslösa kvinnor.

Sidorova Antonina är en av många kvinnor som samlats i ett vackert rum på konstmuseet i Murmansk.

På väggarna finns bilder – rad efter rad med kända kvinnor, skådespelerskor; sångerskor, författare.

I rummet står en röd flygel.

På små bord står vaser med buketter av vita nejlikor.

Med på mötet finns kvinnor från Norrbotten. Birgitta Ahlqvist, s, en av Sveriges representanter i Europa är en av dem.

Hon lyssnar till de ryska kvinnorna – som en efter en – reser sig upp och berättar om olika ryska kvinnoorganisationer.

Hon lyssnar till psykologen som arbetar med kvinnor som har det svårt i sina familjer av olika skäl; på grund av alkoholmissbruk eller misshandel.

Hon lyssnar till kvinnan som berättar om svårigheterna med att försörja barnrika familjer; eller till kvinnan som arbetar med neurologiskt sjuka kvinnor.

Eller till Sidorova Antonina som arbetar fackligt och engagerar sig i kvinnors ökande arbetslöshet.

-Många kvinnor som blivit arbetslösa i Murmansk har höga tekniska utbildningar.

-Snart kommer även många kvinnliga läkare att bli arbetslösa här i Murmansk.

-Många kommer att flytta till andra områden i Ryssland. När vi övergick till marknadsekonomi räknade man efter hur många industriarbetare och läkare som behövdes i Murmansk och kom fram till att de är för många.

-Nu vill man minska antalet invånare i Murmansklän.

-5-7 procent av människorna i Murmansk län är arbetslösa i dag. 53 procent av de arbetslösa är kvinnor, säger hon.

Och berättar att regeringen under Sovjettiden försökte locka människor att bosätta sig i norra Ryssland genom att erbjuda högre löner och andra sociala förmåner.

Därför har kvinnor som arbetat 15 år i norra Ryssland rätt att få pension vid 50, medan män har rätt till pension vid 53 år.

-Även om lagen är densamma i dag har pensionåldern för kvinnor i realiteten sänkts till 48 år, och till 50-51 år för män, säger Sidorova Antonina.

Khovonova Lybov, påpekar att ryska kvinnor har blandade känslor inför möjligheterna att sluta arbeta i förtid.

-De har kraft och vill göra nytta i samhället. Deras barn är stora och de har tid att arbeta. Dessutom är pensionerna mycket låga och svåra att leva på, säger hon.

Khovonova Lybov arbetade tidigare som tekniker i hamnen i Murmansk.

Hon blev arbetslös i februari när kontoret stängde.

Hennes man arbetade tidigare som yrkesmilitär och blev pensionär 53 år gammal.

-En militär pension kan vara tre gånger högre än en vanlig pension.

-Hur hög den är beror på militär grad. Som mest kan den vara 460 00 rubel (cirka 600 svenska kronor) per månad, förklarar hon.

Under slutet av 1995 beräknades en femtedel av Rysslands befolkning leva under existensminimum.

Ett problem i dagens Ryssland är att många inte får sin lön varje månad. De kan tvingas vänta på lönen tre-fyra månader.

Under Sovjettiden hade företagen huvudansvaret för den sociala välfärden.

När företag läggs ner får det svåra konsekvenser.

Även om staten tagit över en stor del av ansvaret klarar staten inte av utbetalningarna.

Barn, gamla, sjuka och ensamstående med barn drabbas särskilt hårt.

Många blir beroende av välgörenshetsorganisationer.

Khovonova Lybov arbetar just i en sådan frivillig organisation. Hon ger psykologiskt stöd och praktisk hjälp åt gamla och ensamma kvinnor.

-De kan ringa till oss om de behöver praktisk hjälp eller om de är ensamma, säger hon.

När hennes organisation fått in pengar kan gamla kvinnor få tillfällig ekonomisk hjälp.

Även om Khovonova är arbetslös så är hon alltså fullt sysselsatt.

Inte bara med sitt ideella arbete för att hjälpa gamla kvinnor.

Hon tar också hand om sin gamla mor som är svårt sjuk.

-Mamma bor hemma hos mej. Hon har nyligen blivit opererad för bröstcancer och måste ha hjälp, säger Khovonova Lybov.

Dina Stankevich arbetar i en organisation vars namn betyder Kvinnor Kan.

Hon har studerat språk i Minsk och ekonomi i S:t Petersburg. Hon har också lärt sig att utbilda kvinnor till ledare.

-Jag ska lära kvinnor att leda egna företag, att arbeta i parlament och i lagstiftande församlingar. Vi måste ändra lagen så att fler kvinnor kommer in i parlamentet.

-I Murmansk finns inga kvinnor alls i lagstiftande organ och vi har alltid haft män som guvernörer och vice guvernörer.

-I november väljer vi guvernör i Murmansk men det finns inga kvinnliga kandidater, säger hon.

En kvinna som finns med på det svensk-ryska kvinnomötet formulerar en förhoppning som många mumlande instämmer i.

-Jag hoppas att Rysslands kvinnoorganisationer växer sig så starka att vi kan tvinga männen att lyssna, säger hon.

Birgitta Ahlqvist tvingas konstatera att kvinnors problem är internationella.

-Oavsett var vi bor är vi underrepresenterade i de flesta demokratiska församlingar. Vi finns inte där makten finns, säger hon.

Men hon tror inte utbyte av pengar är viktigast i samarbetet mellan svenska och ryska kvinnor.

-Moraliskt stöd kan vara lika viktigt. Det stora problemet är brist på information. Kvinnoorganisationerna i Sverige och Murmansk känner inte till varandra, säger hon.

© Helena Viita

Publicerad

21 november 1996

NSD