Island-heta källor

REYKJAVIK

De varma baden är viktiga för islänningarna. Där pratas både kultur och politik.

Den förre statsministern gick alltid till badet klockan åtta på morgonen. Till pottur två. Den som

hade synpunkter att framföra till honom kunde gå dit då.

Gå till badet – är rådet vi får. Och varje morgon går vi alltså till badet – Vesturbœjarlaug – i vårt bostadskvarter.

Strax före sju på morgonen; tio minuters promenad till badet; några hundra meters simtur i den naturligt varma bassängen.

Sedan avslappnat småprat i någon av de mindre bassängerna – som har temperaturer från 36 till 42 grader.

Varje dag vid samma tidpunkt möts en grupp reykjavikbor på vårt bad. De tar genast in oss i sin gemenskap.

Där i det naturligt uppvärmda bassängerna för vi samtal med lärare, ministrar, busschaufförer och skolbarn…

På Island är simundervisning obligatorisk i grundskolan – från lägsta klass till högsta.

Nära badet

Bara i Reykjavik finns det sju bad – alla boende har nära till något bad.

I ”vårt” Besturbæjarlaug simmar islänningarna.

I den omtalade Blå lagunen – Bláa lónið -är turisterna flest.

Blå lagunen ligger i ett lavaområde. Vattnet är 36 till 39 grader året runt.

Vi smörjer in oss med lera – samma lera som finns på lagunens botten och som säljs i dyrbara tuber på apotek och i hälsokostbutiker.

Vi tittar på servitriser som ilar runt i baddräkt och med fluga om halsen. Turisterna serveras drinker – blå som lagunen själv – gjorda på champagne och Sprite.

Lagunen får sitt vatten från värmekraftverket Svartsengi som tar geotermiskt vatten från borrhål på 2000 meters djup.

Vi färdas mellan olika platser på södra Island. Ibland tvingas chauffören bromsa in när en klunga islandshästar springer över vägen.

Thingvellir är platsen där världens första parlament – Alltinget – samlades 930.

Thingvellir nämns i många isländska sagor – bland annat Njals saga.

Men platsen är underskön för den som bara vill njuta av naturens vackra kontraster. Av grönskande sluttningar, höga berg och vassa lavaformationer.

Historiens vingslag

Här viner inte bara historiens vingslag utan också vinden. Det är i början av juni månad – och jag tvingas köpa en stickad isländsk mössa som skydd mot blåsten.

Efter stillheten vid Thingvellir känns det starka vattenbruset vid Gullfoss bedövande.

Här forsar den mäktiga floden Hvita fram med en fallhöjd på 32 meter. Fallets bredd är 150 meter.

Den som inte har anlag för svindel kan följa en gångstig neråt och komma så nära fallet att det tycks gå att nå med blotta handen.

Naturkraft

Gullfoss visar en sådan överväldigande vild naturkraft och frihet att ögonen tåras.

I området Haukadal visar andra naturkrafter upp sig. Vatten i sprickor i berggrunden hettas upp av vulkanvärme. Ångtrycket kastar vattnet högt upp i luften.

Här finns en av världens mest omtalade hetvattenkällor – Stora Geysir – som gett namn åt alla världens hetvattenkällor.

Området skiftar i olika färger. Växtlighet och mossor har färgats av de mineraler som fällts ut ur marken på grund av de varma källorna.

När Stora Geysir var aktiv kunde den slunga hett vatten upp till 80 meter. Som aktiv slungade den ut vatten var tredje timme, senare med allt längre intervaller.

I området runt Stora Geysir finns flera hetvattenkällor. Skyltar varnar för det heta vattnet. Den som kommer i vägen bränner sig – källornas temperatur är 100 grader.

Den källa som är mest aktiv idag heter Strokkur. Den sprutar vatten och ånga var femte minut.

Turisterna står i rad beredda att ta bilder.

En bit bort slungar plötsligt Stora Geysir upp vatten och ånga.

Turisterna springer som svenska älgar för att försöka föreviga det sällsynta ögonblicket.

Krysuvik är ett annat område med påtaglig vulkanisk aktivitet. Där slungas inget vatten upp i luften – men det bubblar och kokar överallt.

Lukten av svavel är stark.

Så sent som förra året stod här några betongfundament -runt borrhål i marken.

Plötsligt exploderade ett borrhål-och betongen spreds över landskapet.

Ett vitt damm ligger fortfarande kvar på marken som en påminnelse om att Islands natur lever – och är oförutsägbar.

Den erfarenheten gjorde för övrigt också husägaren i byn Hveragerði som grävt grund till sitt hus.

Plötsligt sprang en varm källa fram i det som skulle ha blivit husets källare. Idag gapar husets grund övergiven vid en gata i byn.

© Helena Viita

NSD

2001-06-29