Gruvbasen överger länet

Luleå

Gruvfackbasen Stig Blomkvist har vänt ryggen åt Sverige och Norrbotten.

I söndags klockan 13.30 äntrade han ett flygplan med destination London.

Under ett år ska han arbeta för att förbättra arbetsvillkoren för gruvarbetare i Bolivia, Chile, Indien, Brasilien…

I sin sista intervju före avresan gav Stig Blomkvist uttryck för sin besvikelse.

Besvikelse över norrbottningarnas handfallenhet inför utarmningen av länet.

-Massan är ointresserad av vad som håller på att ske med länet.  Dom där prickarna som sitter i ledning, företag eller är politiker agerar. Men vad gör folket.

-Förr var norrbottningarna en kraft som skapade ett starkt tryck underifrån. Idag är de mer intresserade av fotboll och hockey.

Stig Blomkvist som under 18 år varit ordförande för Gruvs avdelning 40 väger inte sina ord på guldvåg.

Men så har han också gjort sig känd för att vara en man som inte viker ihop tungan till tystnad.

När han nu under ett år får världen som arbetsplats är det för att vara projektledare för ett utbildningsprogram som bekostas av SIDA över LO.s och TCO.s biståndsnämnd.

Som representant för Miners International Federation – Gruvinternationalen – kommer han att arbeta för de 36 förbund och de 1 200 000 människor som är medlem i internationalen.

När Stig Blomkvist beger sig till Sydamerika, Afrika och Asien förväntar han sig att möta en helt annan solidaritet.

-Syftet med mitt arbete är att starta upp en facklig utbildning där det behövs så att människor sedan kan gå för egen maskin. Bland annat ska jag tipsa om vårt studiecirkelsystem.

-De länder jag kommer att arbeta i visar upp en enighet som är oerhörd. Dom befinner sig på det stadium som vi var på för länge sedan i Sverige.

Därmed kan Stig Blomkvist åter igen inte låta bli att kritisera Sverige och Norrbotten.

-Vi har en alltför hög levnadsstandard idag, det har gjort att människor blivit avtrubbade. I Norrbotten håller vi på att rasera allt det som våra förfäder byggt upp. Vi är medskyldiga hela bunten.

-Idag har vi knappt någon sjöfart kvar i Norrbotten. Skeppningen är i antal inlöp den lägsta vi haft sedan urminnes tider.

-Och transportsystemen är som människans blodsystem, när de börjar förkalkas är det allvarligt, säger Stig Blomkvist.

Det är fakta som han tycker borde ha väckt människor.

Han ger ytterligare exempel på vad han tycker att norrbottningarna svalt utan att reagera.

-Norrbotten har exploaterats på skog, vatten, mineraler, ungdomar, under en lång rad av år.

Stig Blomkvist är mannen som blev rikskänd som den där karlen högt uppe i norr som pratade i tv om generalstrejk.

-Egentligen lades ordet generalstrejk i min mun. Jag vill hellre ha en aktion som är fackligt förankrad istället för politiskt. Det enar människor. Vi ska ställa upp mangrant och samarbeta över partigränserna.

Stig Blomkvist är tveksam till den länsdemonstration som hålls i Luleå på lördag i syfte att protestera mot neddragningarna vid SSAB i Luleå och LKAB i Malmberget.

-En fluga gör ingen sommar. När det talas om strejker och demonstrationer då lyser ögonen på alla. Men fackmedlemmarna orkar inte ens gå på sina medlemsmöten trots att jobben rasar omkring dem.

-Vi har haft aktioner förut, men dessemellan har ingenting gjorts. Folket måste ta del, aktioner ska inte styras från ovan av professionella organisatörer.

Stig Blomkvist har ingen lösning att ge till de människor som inte vet hur de bäst ska organisera sig.

-Det ska inte vara nödvändigt att tala om för människor hur de ska bära sig åt. De behöver ingen lärare. Nog vet de hur de ska bära sig åt bara viljan finns.

-Jag skulle vilja se den regering som vågar gå emot en hel landsända som reser sig, säger Stig Blomkvist.

När han nu lämnar landet säger han sig vara besviken inte bara på norrbottningarna utan lika mycket på sig själv.

Inför lördagens demonstration i Luleå säger han som avslutning på samtalet.

-Vad händer sedan, efter demonstrationen?

Det låter som en fråga – eller som en uppmaning!

© Helena Nordgren

4 november

1981