Hans Leygraf – i toner

Professorn, pianisten och pedagogen Hans Leygraf utsågs till hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet förra året.

När han för en tid sedan höll sin installationsföreläsning i Luleå skedde det i toner.

-Ju äldre jag blir desto friare känner jag mig när jag sitter på podiet. När jag var yngre ville jag göra karriär. Så är det inte längre.

MUSIKEN HAR varit Hans Leygrafs livsväg sedan han var barn. Sex år gammal började han spela piano. Efter två år spelade han bättre än sin pianolärare och måste söka en ny.

Nio år gammal debuterade han som solist inför publik tillsammans med Stockholms Konsertförenings orkester.

13 år gammal lämnade han skolan för att kunna ägna sig åt musik på heltid.

-Jag hade ett starkt behov av musik redan som barn. Jag gick mycket på konserter och tog med mina föräldrar till operan när jag var tio år.

-Mina föräldrar var egentligen inte intresserade av musik. Det var jag som fick dom att bli intresserade.

Förra året utsågs Hans Leygraf till hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet.

Utnämningen fick han för sina internationella insatser som pianist och pedagog och för att han bidragit till att utveckla pianoämnet vid Musikhögskolan i Piteå.

-Jag är naturligtvis väldigt tacksam för utnämningen. Det är sällan musiker utses till hedersdoktorer och det är ytterst sällan någon pianist blir det.

När Hans Leygraf ger sin installationsföreläsning i Luleå är det i form av en pianokonsert där han framför verk av Mozart, Beethoven, Chopin och Debussy.

NUMERA – OCH med ålderns rätt – spelar Hans Leygraf alltid samma program.

-Jag orkar inte lika mycket som när jag var yngre. Jag får koncentrera mig mer. Förr kunde jag byta program men det kan jag inte längre.

Idag är hans upplevelse av musiken istället mer intensiv.

-Kontakten med musiken är givetvis annorlunda för den som är 15 år och den som är 83.

-För mej är förändringen positiv. Jag känner mig friare inombords och det känslomässiga ligger i förgrunden.

-Idag är känsloupplevelsen närmare 100 procent. Det var den inte tidigare.

Före konserten i Luleå förbereder sig Hans Leygraf genom att spela delar av sin repertoar på flygeln.

Han blir nöjd med instrumentet men belysningen över klaviaturen måste justeras för att det faller skuggor över tangenterna.

-Nu har jag fått kontakt med instrumentet. Nu gäller det bara att jag får kontakt med publiken, säger han.

Känslokontakt ser han som en förutsättning för sitt möte med musiken men även för mötet med publiken.

-Det flesta i publiken är amatörer och inte yrkesmusiker. Det är dom jag vill få kontakt med när jag spelar.

-För att få den kontakten behöver jag känna mig väldigt fri när jag sitter på podiet och spelar, säger han.

UNDER SINA ÅR som musiker har Hans Leygraf haft mängder med framträdanden, solo-kammar-och orkesterkonserter.

Den första konserten i Norrbotten gav han i Malmberget 1931.

-Jag hade en morbror som var bosatt i Koskoskulle. Det var han som ordnade den konserten.

Sedan dess har Hans Leygraf spelat på flyglar i många länder och världsdelar.

-Jag har inte varit i Afrika och Australien. Men jag har spelat mycket i Asien och Östasien. Jag har varit i Japan, Korea, Kina.

-Där finns ett enormt intresse för den klassiska musiken och de berömda tonsättarna. Jag har spelat i alla länder i Europa och i Amerika och Kanada.

UNDER ÅREN SOM yrkesmusiker har Hans Leygraf spelat musik av kompositörer som Haydn, Schubert, Debussy, Chopin, Beethoven.

-Jag har koncentrerat mig på vissa tonsättare. Jag har inte arbetat så mycket med nutida musik även om jag gjorde det när jag var yngre.

Mozart är en kompositör som han specialiserat sig på.

-När jag var 24 år spelade jag Mozaarts samtliga sonater i Sveriges Radio. Det var väldigt lätt för mig att göra det som ung.

-Jag spelade allt från bladet och behövde inte öva så mycket. Det var första gången som alla pianosonater framfördes i Sveriges Radio.

-Det gjorde att jag fick ett namn som Mozartspecialist. Men jag ansåg mej inte vara det då, säger Hans Leygraf.

Först 40 år senare kände han sig mogen för att spela in Mozarts samtliga sonater på grammofonskivor – i dag finns de återutgivna på cd.

HANS LEYGRAF har arbetat som pianopedagog under 50 år.

-Under den tiden har jag förändrats mycket. Jag är avspänd när jag undervisar i dag. I början var jag mer spänd.

-Nu är jag van att umgås med begåvningar från olika länder. Det känns väldigt skönt att undervisa nu.

Hans Leygraf uppskattar att kunna verka både som pianist och pedagog – för att han då får använda olika sidor av sig själv.

-När jag är pianist så är jag inriktad på mig själv, när jag är pedagog är jag inriktad på andra.

Hans Leygraf anser att en duktig pedagog bör förstå varje elevs speciella begåvning.

-Att försöka få fram vad som är personligt och karakteristiskt hos varje elev är viktigt. Det handlar inte om att säga att en elev ska spela starkare i den eller den takten.

-Då är det viktigt att kunna gå ut ur sig själv och sätta sig in i elevens speciella begåvning.

Att karakterisera musik med ord tycker Hans Leygraf är svårt.

-Den kan bara beskrivas genom att spelas. Det viktiga är känsloupplevelsen. Den själsliga upplevelsen, säger han.

© Helena Viita

Publicerad

27 mars 2004

NSD

Comments are closed.