Krogbesök blir klipp

Jag förstår inte varför så många talar förklenande om kroglivet.

Där kan nyttiga kontakter knytas, för oss som inte har tillgång till informella kontaktnät.

Den senaste krogkvällen blev ett riktigt lyckokast.

Vi är nu halvvägs mot att uppfylla drömmen om ett fritidsställe.

Vintergarderoben för sonen är ordnad.

Detsamma gäller de nya köksmöblerna.

Även seglingen till semestern är inbokad.

Jag har nu skaffat mej en speciell telefonbok, krogregistret, kallar jag den.

I den slår jag istället för telefonkatalogens yrkesregister numera.

En dyr inträdesavgift på krogen kan löna sig.

Förtjänsten beror på att man träffar leverantören själv, utan fördyrande mellanhänder.

Dessutom ges möjlighet till personlig intervju med olika yrkesmänniskor. Under avspända former.

Redan när orkestern spelade kvällens första riviga låt gjorde jag ett klipp.

Den här ryckigt dansande gentlemannen var resande i damkläder.

Jackor, tröjor, byxor för barn.

Ett ljus tändes i mina ögon.

Det blev en bra överenskommelse.

Två barnjackor och ett par byaxor till halva  priset.

Bara som tack för att jag bjöd på en öl.

Jag tittade mej sökande omkring.

Kunde det finnas någon annan nyttig kontakt?

Nästa föreföll inte så nyttig på kort sikt.

Han var anställd i försvaret.

Men under de två danserna lyckades jag ändå avkräva honom ett löfte.

Vid eventuell evakuering lovade han att ha särskilt vårt bostadshus i åtanke.

En tulltjänstemans uppdykande gladde maj särskilt.

Jag bad att få hans tjänstgöringslista.

Och bestämde mej för att så snart han gick i tjänst åka över gränsen för att köpa lite billiga varor.

Jodå, han lovade att vinka förbi mej.

Den som går på krog bör inte vara snorkig om det yttre inte är oklanderligt.

Jag har sedan länge tittat med särskilt intresse på män med svarta sorgkanter under naglarna.

Den här kvällen var en riktig turkväll

Kunde det vara? Jodå, jag hade gissat rätt.

Han var bilmekaniker.

Nästa helg bytta han topplockspackningen på min bil.

Jag hjälpte honom med att formulera en skrivelse till skattemyndigheten.

En annan gentleman var resande i möbler.

Han klagade mycket över att taxeringsvärdet på deras exklusiva hus stigit så.

Jag frågade om han förde skinnmöbler. Så var inte fallet, så jag nöjde mej med ett nytt köksbord, med stolar till.

Han hade ävan tillgång till segelbåt.

Så till sommaren åker vi iväg och seglar, han, jag – och hans fru.

Vid baren slog jag mej i slang med en annan man.

Greppet om ölsejdeln visade att det var en handens man.

Mycket riktigt.

Han var snickare.

Jag bjöd också honom på en öl.

Fritidshuset kan nog snart bli verklighet.

Nu saknas bara en murare, en rörmokare och en elektriker.

Men det ordnar sig säkert.

Nästa tisdag är det damernas.

© Helena Viita

NSD

17 oktober – 1990