Hjälpen för sen

Orsaken till att människor förtidspensioneras kopplas ofta ihop med den sista anställningen före pensionen.

Men ofta har de haft problem med hälsan många år innan sin förtidspension.

-De flesta hade en vändpunkt i sin hälsa redan 15 till 36 år innan förtidspension. Hälften bytte arbete av hälsoskäl 15 år före sin förtidspension. Rimligen borde något ha kunnat göras många år tidigare.

SOFIA REINHOLDT, doktorand vid Luleå tekniska universitet, anser att det inte är tillräckligt att söka efter orsakerna till att människor förtidspensioneras bara i deras sista anställning.

-De flesta studier rotar i den sista anställningen. Men det räcker inte. Då tillskrivs den sista anställningen överrisker och vi ser kanske inte att det handlar om en process.

SOFIA REINHOLDT har djupintervjuat tolv personer som blev förtidspensionerade 1998.

De hade tillsammans haft 81 anställningar och 319 yrkesverksamma år.

I 76 procent av dessa år hade de arbetat i fysiskt ansträngande yrken med ensidig fysisk belastning.

56 procent av de intervjuade hade arbetat i yrken med hög fysisk belastning under hela sitt yrkesliv.

När de bytte jobb fanns det olika orsaker.

o 21 arbetsbyten berodde på att vikariat tagit slut eller på att arbetsplatsen rationaliserat eller lagts ner.

o 21 arbetsbyten hade sociala skäl, exempelvis att partnern fått jobb på annan ort.

o 28 arbetsbyten berodde på arbetets egenskaper.

o 11 arbetsbyten berodde på dålig hälsa.

-De bytte från en anställning som de inte klarade av till ett annat tillgängligt arbete. De gick till ett arbete som var något bättre men som ändå inte var bra för deras hälsa. De hade låg utbildning och dålig hälsa vilket ledde till få valmöjligheter och litet handlingsutrymme.

I EN STÖRRE ENKÄT med 500 personer i Norrbottens, Örebros och Dalarnas län fann Sofia Reinholdt att så många som 39 procent av norrbottningarna upplevt att deras hälsa blivit sämre redan i det näst sista yrket före förtidspensionen.

Sju av de personer Sofia Reinholdt djupintervjuat hade arbetat i otraditionella yrken. Otraditionella yrkesval kan handla om att en man väljer ett arbete där kvinnor är i majoritet eller att en kvinna väljer ett arbete där män är i majoritet.

Sofia Reinholdt konstaterar att det är något som kan innebära hälsorisker.

-Den högsta ohälsorisken och risken för förtidspension finns för män eller kvinnor som är i extrem minoritet och utgör mindre än tio procent på en arbetsplats.

Hon anser att arbetsmarknadsmyndigheter som uppmuntrar brytare bör ha strategier för att stödja dessa.

-DET ÄR ganska tufft att vara brytare. Det bör finnas någon plan för hur brytare tas omhand när de kommer in som minoritet. Helst bör flera komma in samtidigt, säger hon.

Ökad synlighet, polarisering och assimilering är något som minoriteten kan få erfara.

-Den som är i extrem minoritet syns mer. Deras prestationer blir mer synliga än majoritetens. En ensam kvinna i ett manligt arbete på exempelvis järnverket kan känna att hennes prestationer har betydelse inte bara för hennes eget avancemang utan även för andra kvinnors möjligheter. Något som kan leda till stressrelaterad ohälsa.

POLARISERING OCH skapade konflikter kan också drabba den som är i minoritet på en arbetsplats.

-Det handlar om att majoritetsgruppen lyfter fram och håller liv i konstruerade och kategoriska skillnader mellan majoritet och minoritet så att den som är i minoritet känner sig utanför: Du är inte en av oss. Det blir lite halvmobbning.

-Assimilering kan handla om att en kvinna tillskrivs alla egenskaper som en kvinna anses ha. Assimilering kan också handla om att en manlig undersköterska måste vara kraftkarlen och ta de tunga lyften för att han är man.

SOFIA REINHOLDT konstaterar att den som är i minoritet tvingas försvara både sin egen och sitt köns närvaro på arbetsplatsen – på ett sätt som majoriteten inte behöver göra.

Något hon anser vara särskilt allvarligt om människor sökt sig till ett otraditionellt jobb för att de har begränsade valmöjligheter på grund av en dålig hälsa.

-En person kanske redan har en skada. Sedan måste hon som minoritet dessutom bevisa hur duktig hon är. Det kan göra att hon får en väldigt hög total ohälsorisk.

Sofia Reinholdt anser att värdet i hennes undersökning är att hon har ett livsperspektiv när hon söker efter orsaker till att människor blir förtidspensionerade.

DE FLESTA hon intervjuade hade föräldrar som var arbetare.

Alla intervjuade hade också själva gått till hälsomässiga högriskjobb med låga utbildningskrav och haft sådana arbeten under hela sitt yrkesliv.

Dålig hälsa och låg utbildning ledde i sin tur till färre valmöjligheter både på lokal arbetsmarknad och arbetsplats.

De numera förtidspensionerade arbetade vidare i ett jobb till priset av den egna hälsan – för att de hade få valmöjligheter.

-Inlåsning är ett stort problem i dagens arbetsliv. Människor arbetar kvar på arbetsplatser där de inte mår bra. De har en trygghet i anställningen men arbetet är inte bra för dem själva.

-Deras status på arbetsmarknaden gör att de stannar kvar i anställningar trots att de är väl medvetna om att de inte kommer att kunna arbeta där till pensionsåldern.

SOFIA REINHOLDT fann att några intervjuade haft extrema belastningar också i sina privatliv.

Skilsmässor, eget missbruk, eller en missbrukande partner, kvinnomisshandel, omhändertagna barn.

Hon påpekar att graden av kontroll över sitt liv anses ha stor betydelse för hälsan.

-Om en person har låg grad av kontroll i samtliga sfärer, både i arbete och privatliv så innebär det förhöjda ohälsorisker.

-Riskfaktorer förefaller även att förstärka varandra. De ackumuleras men inte så att 1+1 blir 2 utan så att 1+1 blir 3.

© Helena Viita

Publicerad

30 oktober 2004

NSD