Socialt stöd för utbrända

Omgivningens bemötande har avgörande betydelse för utbrändas möjligheter att återfå sin hälsa.

Det framgår av C/D uppsatsen ”Utbrändhet. En beskrivande studie om utbrända människors upplevelser av omgivningens bemötande” skriven av Maiden Nordkvist och Anna Rönnqvist vid Luleå tekniska universitets institution för arbetsvetenskap.

I undersökningen djupintervjuas sex personer från Norrbotten i åldrarna 35-40 år som pendlade mellan att vara i sin sista fas av utbrändhet eller att vara friska.

Undersökningen pekar på omgivningens betydelse för tillfrisknandet.
Utbrända klarar sin sjukdom olika bra beroende på tillgångar och resurser.

En viktig resurs är det sociala kontaktnätet. Det kan bestå av familj, släkt, vänner, grannar, arbetskamrater och vårdpersonal.

De intervjuade fick frågor om hur de blivit bemötta av omgivningen.

De flesta ansåg att de allra närmaste visat förståelse.

De hade tagit över ansvar för att hämta barn från dagis, hänga tvätt, städa eller diska eller hade hjälpt med skjuts när den sjuka inte själv orkat köra till sina behandlingar.

En sjukskriven som inte orkat organisera sin 30-årsfest blev firad av vänner som tog med sig egen skaffning och visade förståelse för att födelsedagsbarnet inte orkade delta.

Andra som saknat stöd från vänner hade upplevt att stödet från syskon blivit desto viktigare. Flera intervjuade hade gjort erfarenheten att vänner fallit bort.

Alla intervjuade tyckte att bristande förståelse från arbetskamrater inneburit en belastning.

De hade upplevt sig utfrysta och mobbade eller känt att de fått stå i centrum ur ett negativt perspektiv.

Somliga hade upplevt att arbetskamrater klagat på att de fått mer att göra eller att de himlat med ögonen bakom ryggen på den sjuke.

Alla intervjuade hade dåliga erfarenheter av vården, arbetsgivaren eller försäkringskassan. Något de ansåg haft stor betydelse för deras möjlighet att tillfriskna

Samtliga intervjuade – utom en – ansåg att arbetsgivaren varken gett stöd eller förståelse.

De hade känt sig utfrysta på sina arbetsplatser och arbetsgivarna hade inte tagit på sig ansvaret för utbrändheten utan hävdat att problemet låg i individens privatliv.

En intervjuad beskrev sin arbetsplats som en tillvaro av psykisk misshandel. En annan däremot hade fått både hjälp och stöd av en arbetsgivare med kunskap om utbrändhet.

Flera intervjuade ansåg att läkare i den offentliga vården hade sämre kunskap och förståelse än privatläkare.

Alla intervjuade – utom en – hade dåliga erfarenheter av försäkringskassan. De hade upplevt sig ifrågasatta och skickats runt mellan olika handläggare.

-Den utbrända individen behöver social gemenskap, förutsägbarhet, trygghet, känslomässig förståelse, bekräftelse och uppskattning.

-Stöd och visad förståelse har stor betydelse för den utbrända individens väg tillbaka till ett friskt liv, skriver författarna.

© Helena Viita
Publicerad
5 mars 2005
NSD

Comments are closed.