Sluta peka med hela handen

Behandla anställda som vuxna människor istället för att peka med hela handen.

Det är rådet från professor emeritus, Lennart Levi.

Tillsammans med Levi-pristagaren Eva Mauritzson-Sandberg höll han för en tid sedan en föreläsning om psykosocial arbetsmiljö, stress och ledarskap för studenter på Luleå tekniska universitet.

LENNART LEVI påpekar att de som ifrågasätter hans råd om att behandla anställda som vuxna människor bör läsa arbetsmiljölagen.

Där finns förutsättningarna för ett gott arbetsliv beskrivna.

-Chefen kan säga: Jag är chef så börja inte bråka med mig. Det här jobbet ska vara gjort inom tre dagar.

-Då gör människor jobbet av rädsla, men inte av glädje. Och det blir inte särskilt bra utfört.

Lennart Levi understryker att inte bara maskiner – utan även människor – har en verkningsgrad.

-Att piska, skrämma och inte berömma människor för det dom gör innebär inte någon bra verkningsgrad, säger han.

Han konstater att arbetsförhållanden som sliter på människor är höga krav men få möjligheter att påverka.

Kraven på anställda kan bli alltför höga av flera skäl.

-De kan bli höga för att det skurits ner så till den milda grad.

-Kraven kan också bero på att en person är mycket engagerad i det hon gör. Ett överengagemang i arbetet kan leda till förslitning.

-Om någon dessutom utsätts för kränkande särbehandling så finns det en stor risk för att bli sjuk, säger han.

LENNART LEVI konstaterar att det ska finnas en passform mellan ansträngning och belöning.

Belöning kan handla om pengar, trygghet, uppskattning och karriärmöjligheter.

Lennart Levi konstaterar att inte bara regering, riksdag, landsting, kommun och fack har ett ansvar för arbetsmiljöer och hälsa.

Det har också den enskilde individen.

Inte minst vad gäller att skapa balans mellan arbete, kärlek och lek i sitt liv.

-Sigmund Freud sa att livet består av att älska och arbeta. Att älska handlar inte bara om samlag.

-Det kan handla om kärlek till vänner, släktingar, syskon och arbetskamrater.

Lennart Levi anser samtidigt att det finns en benägenhet att stirra sig blind på den enskildes livsstil och beteende.

Att bara peka på att en person röker 20 cigarretter per dag – men inte söka efter orsakerna till den höga tobakskonsumtionen.

VAD GÄLLER DE galopperande sjukskrivningarna anser Lennart Levi att alltför många läkare saknar de biopsykosociala kunskaper som behövs för att kunna häva sjukskrivningar innan de blivit för långvariga.

Han varnar också för ett företagstänkande som bara ser till nästa kvartalsbokslut.

Han citerar aktiebolagslagen som säger att bolagets syfte är att bereda vinst åt aktieägarna.

-Det är inte fel att ge vinst åt aktieägarna. Men det står inte att man ska ge vinst till varje pris.

-Om priset är för högt ska man protestera, säger han.

© Helena Viita

Publicerad

22 maj 2004

NSD

Lennart Levis råd för att minska sjukskrivningarna:

> Gör sjukskrivningarna flexibla. Så att de kan variera från 0 till 100 procent – och naturligtvis vara olika långa. Men även så att de kan begränsas till vissa arbetsuppgifter – men inte andra – eller till vissa arbetsplatser – men inte andra.

> Ge läkare mandat, tid, kraft och kunskap att agera förebyggande där de kan men också till att stämma i bäcken genom att ta initiativ till biopsykosociala vård-och rehabiliteringsåtgärder innan sjukskrivningarna hunnit bli så långvariga att de blivit svåra att häva.  Anpassa läroplanerna för läkarnas grund-och vidareutbildning till de pågående förändringarna i sjukdomspanoramat.

> Låt alla arbetsgivare, även offentliga sektorns, verkligen ta sitt ansvar enligt Arbetsmiljölagen och förordningen om systematiskt arbetsmiljöarbete. Både av medicinska, medmänskliga, företags-och samhällsekonomiska skäl.

> Utbilda alla (!) chefer i ledarskap. Inte bara tekniskt, ekonomiskt och administrativt utan även biopsykosocialt. Exempelvis inom ramen för grundutbildningar för blivande civilingenjörer, civilekonomer och i fortbildningarna.

> Ge försäkringskassornas handläggare och chefer adekvata resurser och kunskaper. Idag fryser hundratals miljoner kronor i rehabiliteringsmedel inne samtidigt som rehabiliteringsinstitutioner varslar personal och tiotusentals sjukskrivna ställs utan rehabiliteringsinsats.

> Inrätta fler och bättre (certifierade) företagshälsovårds-och rehabiliteringscentra.

> Inför samordning mellan hälso-och sjukvård, försäkringskassa, arbetsförmedling/a-kassa och socialtjänst. Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. Idag finns benägenhet till ett cyniskt Svarte-Petter-spel, där arbets-och kostnadskrävande patienter/klienter åtgärdas i ett avseende men inte i ett annat.

> Främja gemensamt ansvar. Folkhälsan är inte bara en fråga för hälso-och sjukvårdspersonal, landsting och socialstyrelse, socialdepartement. Den är nästan lika mycket en fråga om hur vi arbetar, bor, beter oss, reser, äter och umgås. Arbetsgivarna har ett stort delansvar, men det har även regering, riksdag, landsting, kommun, fack och – faktiskt – var och en av oss.

Källa: Läkartidningen nr 18.