”Bestäm din framtid”

LULEÅ

Är människan ett resultat av det förflutna eller en orsak till framtiden?

Den frågan ställde Lars-Eric Uneståhl – mannen som utvecklat mental träning inom idrotten och som samarbetat med  en rad elitidrottsmän – när han höll seminarium i Luleå.

Professorn och psykologen Lars-Eric Uneståhls svar på den egna frågan lyder:

Människan är en orsak till sin egen framtid.

Lars-Eric Uneståhls mentala träning är inte längre förbehållen idrotten.

Den tillämpas både inom skola och hälso-och sjukvård.

Uneståhl berättar om det forskningsresultat han tog del av vid en världskongress om cancer 1979 i Japan.

-Det visade sig att sjukdomen gick fortare efter att människor fått besked om sin cancer.

Uneståhl har också gjort två egna studier, en på onkologen i Eskilstuna och en på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Han fann att överlevnaden vid cancer kan ökas med 200 procent med hjälp av mental träning.

Lars-Eric Uneståhl förkastar obönhörligt det han kallar för omöjlighetsprincipen.

-Den kan aldrig användas om framtiden. Då kan det omöjliga aldrig göras möjligt, säger han.

Och menar att det egentligen inte är någon skillnad mellan en cancerpatient och en idrottsman.

-Båda vill att kroppen ska må så bra som möjligt.

Han tycker inte om att det sätts diagnoser på människor eftersom diagnoserna blir självuppfyllande.

Han jämför traditionell terapi med mental träning.

Den traditionella terapin identifierar de som fungerar eller mår dåligt.

Den mentala träningen identifierar istället de människor som fungerar och mår bra.

Terapi förstärker den negativa identifikationen genom att sätta en diagnos.

I den mentala träningen skapas identitet genom att ställa upp framtida målbilder.

I terapi söks insikter om relationer mellan nuet och livshistorien. I mental träning skapas insikter om relationer mellan nuet och framtiden.

-Varför ägna fem-sex år åt att ta rätt på vem jag är i terapi om jag ändå ska bli någon annan. Mental träning handlar om att bestämma vad jag vill bli.

-Det handlar om hur vi påverkas av tankar, bilder, känslor.

-Normalt har vi tankar och bilder som arbetar emot oss. De tankarna är ofta starkare än den viljemässiga ansträngningen.

-Om vi vill en sak men är rädda för en annan styrs vi mot det vi är rädda för, säger Uneståhl.

Han menar att idrottsmän inte bara sätter upp mål och programmerar in tankar och bilder av sina mål; de är också villiga att skapa handlingsprogram för att nå dem.

-Idrottsmän kan få känslan av att allt fungerar utan att det går åt för mycket energi. De har flyt.

-Ett sådant flyt kan man få in i livet i stort, säger Uneståhl.

Han tror mer på mänsklig kompetens än på kunskap.

-Kompetens är något mer än kunskap. Många har väl någon gång träffat en lärare som varit oerhört kunnig och duktig men ändå varit inkompetent som lärare.

Uneståhl anser att skolorna bör lära barnen livskompetens.

Han räknar upp barns tillgångar:

Möjligheterna att vara strängt fokuserade på något, deras kreativitet, avslappning, livsglädje och stora inlevelseförmåga.

-Det finns inga undersökningar som visar något samband mellan att lyckas bra i skolan och att lyckas bra i livet.

-Skolan satsar inte på att få människor att lyckas bra i livet. Barn har bättre självförtroende innan de börjar skolan än de har efter tre år i skolan.

-Barn kommer hem från skolan och säger: Jag hade nio fel på matten. Istället för att säga: Jag hade 19 rätt.

Uneståhl jämför med hur landslaget i utförsåkning arbetade en gång. Då visades på de fel åkarna gjorde – idag pekar man istället på de situationer när åkarna gjort rätt.

När Uneståhl ville söka rätt på de faktorer som fått människor att lyckas bra i idrotten – och i livet – så gick han igenom 25 landslag mellan 1970 och 1975.

Han fann fyra faktorer som han anser ger livskompetens:

o Självbild.

o Målbild.

o Attityd.

o Känsla och inre klimat.

Självbilden handlar om hur en människa värderar sig själv, hennes känsla och tillit för sig själv.

Målbilden handlar om vilken bild en människa skapar av sin egen framtid; om det är en bild som ger energi och drivkraft.

När Uneståhl talar om mental träning så menar han just träning.

Han anser att den måste pågå minst fyra månader för att personlig utveckling ska ske.

Det tycker han är lika självklart som att träning är en förutsättning för framgång i idrott.

Den högljudda kritiken när en 11-årig pojke i Stockholm för en tid sedan utesluts ur sitt hockeylag – för att han inte ansågs tillräckligt bra – betraktar Uneståhl som ett bevis för att de flesta människor numera inser detsamma.

-Jag har talat med många landslag och där var det många som sa: Jag var inte särskilt duktig när jag var yngre.

-Varje gång jag undersöker talang upptäcker jag att 80 procent av framgångarna beror på träning. Träning betyder i stort sett allt inom idrott. Men det gäller också musik.

-Det här har betytt mycket för min modell att man kan bestämma sin egen framtid, säger Lars-Eric Uneståhl.

© Helena Viita

Publicerad

28 november 1996

NSD

Comments are closed.