Disciplinering och kontroll

Ett fängelse – eller flera?

”Fängelset, vad är det annat än en litet striktare kasern, en litet hårdare skola, en litet dystrare verkstad.” (1)

Så skriver Michel Foucault i sin bok Övervakning och straff.

Han beskriver hur de forna kroppsstraffens politiska och juridiska funktion var att blåsa liv i makten.

Men när de ersätts av mildare metoder handlar det inte om att straffa mindre utan om att straffa bättre; att göra makten att bestraffa till en integrerad del av samhällskroppen.

För det är effektivare att leda människor genom att påverka deras föreställningar och idéer; att göra dem fogliga med vanor, regler och order.

Den lydiga individen underkastas inte bara en myndighet utanför sig själv utan också en myndighet inom honom själv.

Själarna blir då en del i det herravälde som makten har över människans kropp.

Disciplineringen ökar kroppens krafter och ekonomiska nytta men minskar samtidigt kroppens krafter ur politisk synpunkt genom att tvinga den att lyda.

Alla disciplinära system innehåller en straffmekanism.

Systemen tar hand om de områden som lagarna lämnar öppna.

De förekommer både i läroverk, sjukhus, militära organisationer och verkstäder.

De disciplinära organisationernas straffsystem får också andra effekter. De normaliserar.

Med hjälp av vetandet stämplas de som inte låter sig korrigeras eller normaliseras.

Fängelset som spärrar in, korrigerar och kuvar är egentligen bara en återspegling av de mekanismer som finns i samhällskroppen i stort.

Fängelset skapar ett schema för individuell underkastelse och anpassning till produktionsapparaten.

Fängelset – bidrar tillsammans med samhällets övriga ”fängelseinrättningar” till att makten att bestraffa betraktas som naturlig och accepterad.

Detta alltså enligt Foucault.
Finns det även idag det slags kontroll över kroppar och själar som Michel Foucault talar om?

Används just de redskap för övervakning och disciplinering som Foucault beskriver – också  i dagens arbetsliv?

För att söka svar på de frågorna har jag via litteratur – och tidningsartiklar – sökt efter samtida exempel, fallbeskrivningar och företeelser.

Jag har medvetet sökt efter exempel som bekräftar de mönster som Foucault synliggör.

Några exempel:

Fall 1:
Journalisten, Gisela Fridén, på tidskriften Moderna Tider blir efter två års anställning, uppsagd och avstängd från sitt arbete.

Orsak uppges vara att hon till ett intervjuobjekt sagt att intervjun inte kommer att bli bra eftersom hon själv inte haft ansvar för redigeringen.

Enligt Moderna Tiders ledning innebär uttalandet ”ett underkännande av kompetensen hos övriga arbetskamrater”, något som anses vara ”mycket skadligt” för bolaget.

Journalisten anklagas också för illojalitet, samarbetssvårigheter och underminering av arbetsgivaren.

Hon stängs av från sin arbetsplats och isoleras i ett rum flera kilometer från redaktionen.

En tf vd placeras i samma lokal. Som övervakare?

Journalisten förbjuds att återvända till redaktionen trots att två domstolar slagit fast att det inte finns skäl för avstängningen.

Till Michael Porseryd, vd för MTG Publishing, ställs frågan:

”Att isolera en medarbetare från övriga redaktionen, är det ett bra sätt att lösa en konflikt?

Hans svar: Jag vill att redaktionen ska må bra. Den här lösningen är bra för oss…”
(2)

Fall 2:
Sara får 1979, anställning som nattsköterska på ett sjukhem. Primärvården tar över sjukhemmet 1986. Sara är nu gruppchef. Sommaren-86 begär två biträden ledigt två nätter och lovar att ordna erfarna vikarier.

Sara säger att klinikföreståndaren inte vill att ledigheter beviljas under semesterperioden. Till klinikföreståndaren rekommenderar hon trots det ett ja eftersom vikarier ordnats. Det blir avslag.

Arbetskamraternas missnöje riktas mot Sara eftersom klinikföreståndaren låtit de anställda tro att Sara fattat det nekande beslutet.

1989 ansöker Sara om helgsemester för sin egen 50-års fest. Primärvårdschefen informerar om att helgsemester bara beviljas om personalen också är ledig minst två vardagar.

Några dagar senare – facket har då redan bevisat att chefen ljugit – låter chefen påskina att han hittat en genväg; att han trots allt kan bevilja ledighet för Sara.

Förloppet eskalerar under åren som följer. 1992 tar Sara sitt liv. (3)

Fall 3:
En kvinnlig kronojägare och distriktschef, hos Assidomän får av en manlig chef för Kalix skogsförvaltning, beskedet att hon ska omplaceras till ett arbete som assistent. Kvinnan anklagas för en rad felaktigheter:

Hon sägs ha rest på tre veckors semester – utan att ha informerat sin chef.

Hon anklagas för att ha ett samboförhållande, något som innebär risk för jäv,
med en entreprenör som anlitas av Assidomän.

Hon sägs intrigera bakom ryggen, vara grälsjuk och uppträda olämpligt mot arbetskamrater. Anställda inom distriktet hävdar å sin sida att kvinnan är en av de bästa distriktschefer de haft. (4)

Fall 4:
”Arbetsgivaren skall så långt det är praktiskt möjligt ordna och utforma arbete och arbetsplatser så att arbetstagarna kan använda för kroppen gynnsamma arbetsställningar och arbetsrörelser. Långvarigt eller ofta återkommande arbete med böjd eller vriden bål liksom med händerna över axelhöjd eller under knähöjd skall undvikas. Detsamma gäller arbete som innebär kraftutövning i ogynnsamma arbetsställningar. Om särskilda synhjälpmedel behövs för att möjliggöra arbetsställningar och arbetsrörelser skall dessa tillhandahållas av arbetsgivaren.” (5)

Fall 5:
Oscar Frieberg, före detta personalkonsultent, och expert på arbetsmiljöfrågor, tillhör den minoritet som lyckats få skador av kränkande särbehandling godkända som arbetsskada.

En chef anklagar offentligt Oscar Frieberg för att vara en mobbare.

Frieberg skriver i sitt dokument att det i själva verket är chefen som är manipulatören och mobbaren.

Processen fortgår. Frieberg tvingas sjukskriva sig och slutligen köpas ut av arbetsgivaren.

Han anmäler arbetsskada.

Försäkringskassan startar en utredning angående livränta och remitterar Frieberg till arbets-och miljömedicin i Uppsala för att få bättre underlag för beslut.

Utlåtandet från Uppsala är enligt Frieberg slarvigt och byggt på felaktig information.

Efter avslaget om arbetsskada börjar han göra en egen utredning.

Han träffar åter arbets-och miljömedicin i Uppsala.

Med sig har han expertutlåtande, intygande, vittnesmål och bevis som vederlägger deras ”fakta”.

Trots det vill de inte revidera sitt utlåtande. ‘

Slutligen får Frieberg juridiskt bistånd och försäkringskassan ger ett nytt förslag till beslut; bifall. (6)

Fall 6:
Den som går för ofta på toaletten får löneavdrag. Att sitta kvar och svara i telefonen istället för att på toaletten kan ge bonus.

Det som beskrivs är arbetsmiljön på Callcenter. En snabbt växande bransch.

Med teknikens hjälp går det att kontrollera vad personalen gör per sekund och minut; att se hur lång tid det tar innan varje anställd svarar i telefonen; hur länge de pratar; hur lång tid det dröjt mellan samtalen. Varje anställds debiteringsgrad kan mätas liksom deras produktivitet.

Datorn kan notera om någon tar mer än 30 minuters paus; då sänks lönen. För att hålla en hög debiteringsgrad bör samtalen som tas emot gå undan.

De som kopplas till Callcenter får inte vara alltför pratglada.

De anställda behandlas ibland brutalt. De timanställda är rättslösa och kan få vända i trappan och gå hem igen om ledningen vill.

Andra är veckoanställda. En anställd som ögnar igenom tidningen får beskedet: Om det upprepas får du gå. (7)

Fall 7:
En arbetsgrupp inom hemstjänsten har samarbetsproblem. En psykolog kopplas in.

När det är Carinas tur att prata med psykologen, får hon mycket kritik av denne. Hon pekas ut som ”tuppen i hönshuset.”

Carina kontaktas senare av en chef som säger sig ha fått kännedom om att hon kränkt en vårdtagare.

Carinas värld rasar samman.

Anklagelserna handlar om att hon skulle ha lämnat en pensionär i stan vid en julhandling; att hon skulle ha tvingat på en pensionär kläderna; att hon sagt att pensionärens tänder inte behövde borstas för att denna bara hade fyra tänder i munnen.

Carina träffar psykologen och säger att hon på grund av anklagelserna inte orkar arbeta. Hon utlovas ett läkarintyg.

Ett par dagar senare ringer ordföranden och säger att Carina kommer att bli avstängd på grund av ogiltig frånvaro.

En personalman framför kritik mot att Carina inte svarat i telefon; något personalen sägs vara skyldig att göra.

Han påstår att det är därför hennes lön stoppats.

Till slut orkar Carina inte längre.

Hon säger upp sig – och känner lättnad över att veta att hon nu kan göra vad hon vill utan att riskera fler anklagelser. (8)

Fall 8:
Japanen ”Akira” befinner sig på arbetsförmedlingen i Yokohama i Japan. Han är 29 år och har arbetat sex år på ett internationellt känt företag med 200 anställda.

Företaget har känt av lågkonjunkturen och fått mindre att göra, men ”Akira” får kopiösa mängder med arbete, som han inte klarar att utföra på normal arbetstid.

Det är en taktik japanska arbetsgivare använder sig av för att sedan kunna kritisera anställda för att inte klara sitt jobb.

När företagen är piskade att skära ner för att klara lönsamheten försöker de på det här sättet få anställda att självmant söka sig bort. (9)

Fall 9:
Mediebranschen blöder. Den ena tidningen efter den andra säger upp stora grupper av anställda.

Sex av tio journalister anser att deras arbetsbelastning är för hög, enligt en undersökning av Arbetsmiljöverket.

Arbetsmiljön på Sveriges redaktioner har inte varit så dålig som den är idag, sedan 70-talet, säger Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom-Hulthen.

Hon anser att orsaken till den dåliga psykosociala arbetsmiljön finns att söka i de senaste årens ekonomisering och industrialisering av journalistiken.

Hon säger: ”Det går inte att lägga en mall som utvecklats för underleverantörer till bilindustrin i USA över en kreativ verksamhet och tro att det ska fungera”. (10)

Diskussion:

Journalisten Gisela – fall 1 – har inte låtit makten invadera själ och föreställningar.

Alltså bestraffas hon; isoleras och bevakas. Åtgärden riktas mot kroppen – med dess inneboende själ.

För att korrigera – och normalisera – hennes föreställningar.

Och för att straffa.

Gisela har nämligen utmanat chefen/härskaren med sin egensinnighet.

Så en del av straffet utgör också ”en gottgörelse för den skada som vållats hans rike; den oordning som skapats; det dåliga exemplet.” (11)

Fallet Gisela visar på den inneboende straffmekanismen i disciplinära system.

De disciplinära systemen skapar – enligt Foucault – sina egna uppsättningar av straff; de ”inrutar ett område som lagarna lämnar öppet; de stämplar och bestraffar en samling företeelser som är så pass obetydliga att de undandrar sig de stora straffsystemen…” (11)

I fallet Gisela sätter sig det disciplinära systemet till och med över det rättsliga – genom att ignorera två domstolsbeslut.

Den disciplinära kontrollen över tiden – används som ett medel för maktmissbruk i flera av fallen.

Sköterskan Sara – fall 2 - utsätts indirekt genom att hon får framstå som den som missbrukar kontrollen över andras tid- och direkt genom att hennes möjligheter att fira sin egen 50-årsdag saboteras.

Den kvinnliga kronojägaren – fall 3 -angrips för att ha tagit tiden i egna händer och rest på tre veckors semester.

Vid Callcenter – fall 6 - är kontrollen över tid, rum och rörelser så snävt inrutad att de anställda knappt kan gå på toaletten.

Vad disciplinen vill uppnå är ”ett uttömmande av tiden snarare än en användning av den; det gäller att ur tiden utvinna ständigt flera användbara stunder och att ur varje stund utvinna en ständigt större mängd användbar kraft…” (12)

Carina – fall 7 – förväntas acceptera att kontrollen sträcker sig in i hennes hem; hon anses skyldig att svara i telefonen trots att hon är sjukskriven.

Kropparna påtvingas en disciplin som inte bara ska skapa nytta utan också foglighet.

För Carina tycks kontrollen mer gälla förlopp än resultat.

Inom medierna -fall 9 – drabbar kontrollen tid och rum; men också tankar. Den drabbar individuellt – allt fler blir utbrända.

Den drabbar strukturellt; tiden medger inte utvecklade tankar; medierna industrialiseras och får ofärdiga ”föreställningar och tecken att cirkulera i allas tankar.” (13)

Medierna kan bli den tavla där makten ristar sina meddelanden; och visar upp de
”tusen små straffskådespel” som understödjer disciplineringen. (14)

Akira – fall 8 – tycks i sin plikttrogenhet har integrerat maktens krav inom sig.

Något makten vänder mot honom som ett systematiskt vapen.

Michel Foucault skriver om en maktens mikrofysik som in i minsta detalj vill lägga under sig kropparna för att de ska bli tekniskt och ekonomiskt rationella.

Det sker med hjälp av minutiösa reglementen, småaktiga inspektioner, kontroll av de mest obetydliga aspekter.

Det är inte bara för marscherande soldater som kropparnas, lemmarnas och ledernas rörelser definieras.

Ett rörelseschema gör det möjligt att följa rätt tidsschema så att hela kroppen blir nyttig.

En vacker handskrift kräver exempelvis en del gymnastik.

Man skall ”hålla kroppen rak, vrida den en aning så att den är fri på vänster sida samt smått framåtlutad så att när armbågen vilar på bordet hakan skulle kunna stödja sig mot knytnäven, för såvitt synskärpan tillåter det…En effektiv rörelse vilar på en disciplinerad kropp.” (15)

Likheten med Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter – fall 4 -om belastningsergonomi är slående.

Men idag används föreskrifterna istället ofta av skyddsombud och Arbetsmiljöinspektioner för att skydda – eller kanske ännu mer – anpassa de anställda till disciplinerade organisationer.

Foucault anser att examinationen kombinerar den övervakande hierarkins metoder och den normaliserande sanktionens metoder.

Med hjälp av examinationen och det vetande den utvecklar till görs individen till ett objekt.

För psykologen, läkaren…

Examinationen är en inneboende del av disciplinen. Med hjälp av tester, samtal, förhör, rådgivning korrigeras disciplinens mekanismer.

”…skolpsykologin har till uppgift att korrigera skolans stränghet, på samma sätt som det medicinska eller psykiatriska samtalet har till uppgift att rätta till arbetsdisciplinens återverkningar. Men man får inte låta lura sig: individerna skickas genom en sådan teknik bara från en disciplinär instans till en annan och i koncentrerad eller formaliserad skepnad återger en sådan teknik, det maktmedvetandeschema som är utmärkande för all disciplin…” (16)

Oscar Frieberg – fall 5 -och hans kamp för att få stöd av vetandet tycks bekräfta dessa tankar hos Foucault.

Frieberg som själv är expert på arbetsmiljöfrågor har tillräcklig kunskap för att utmana arbets-och miljömedicin i Uppsala.

Utlåtandet från Uppsala går inte emot den disciplinära makt som Frieberg utsatts för.

Istället är det – enligt Frieberg – byggt på felaktig information.

Utlåtandet bekräftar disciplinen; eller som Foucault kallar den; antirättvisan.

Trots expertutlåtande, intygande, vittnesmål, vill arbets-och miljömedicin inte revidera sitt utlåtande.

När Frieberg får bifall av försäkringskassan är hans egentliga prestation att han lyckats gå emot den normalisering som både examinationen och disciplineringen vill verka för.

Flera av ovanstående fall handlar om vuxenmobbning. De har valts medvetet för att med större tydlighet visa hur redskapen för kontroll, övervakning och bestraffning kan användas.

Skillnaderna mellan ”legitim” kontroll och mobbning tycks i många fall mer handla om grad än om art.

Möjligen är det så att det vi betraktar som mobbning i själva verket består av en disciplinering och en bestraffning som börjat skena så till den grad att den lyckats spränga de generösa regler för övervakning och bestraffning som trots allt finns i vårt arbetsliv.

”….den kanske viktigaste effekten av fängelsesystemet och dess utbredning långt utanför den lagliga inspärrningen är att det lyckas göra makten att bestraffa till något naturligt och legitimt….Det tenderar att utplåna det drag av omåttlighet som vidlåder utövandet av bestraffningar…” (17)

Samtliga fall ovan bekräftar de redskap för kontroll som Foucault beskriver.

Det kan handla om övervakning av tid, rum och tankar för enskilda individer.

En disciplin som kan bli redskap för maktmissbruk. Det kan handla om strukturell disciplinering. En övervakning av system som därmed blir till en stark kontroll av tid, rum och tankar också för individerna i systemen.

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter och Oscar Friebergs erfarenheter tycks stödja Foucult i att fängelset ”inte är ensamt utan bundet till en rad andra ”fängelseinrättningar”, som skenbart är vitt skilda från det – eftersom de är avsedda att lindra, bota och hjälpa – men som likt fängelset tenderar att utöva en normaliserande makt…”

Det kan vara så att dagens arbetsliv går mot starkare disciplinering på grund av behovet att tömma ut tiden.

”Disciplinen i verkstäderna förblir ett medel att se till att reglementen och myndigheter respekteras…den tenderar också att öka skickligheten, hastigheten, avkastningen och därmed profiten;…” (19)

Möjligen är det symptomatiskt att en tid med ökad disciplinering ser en stark ökning av arbetsskadeanmälningar om kränkande särbehandling.

Mellan 1996 och 1998 ökade antalet anmälda arbetssjukdomar orsakade av mobbning med 120 procent för män, och 80 procent för kvinnor.

Michel Foucault anser att själen är på en gång verkan av och redskapet för en politisk anatomi; att själen är kroppens fängelse.

Han tror att fängelsets främsta nytta är att det skapar ett schema för individuell underkastelse och anpassning till en produktionsapparat.

Jag tror inte att själen måste vara kroppens fängelse. Jag tror däremot att det är när själarna befriar sig som makten börja skena.

© Helena Viita

2001

Fotnötter:


[1]  Foucault, 2001, s 271
[2]  Journalisten, 2001,
(3)  Leymann, 1998,
[4]  NSD, 1997,
[5]  AFS 1998:1, s 5
(6)  SKTF-tidningen, 2001
(7)  Aftonbladet, 2002
(8)  Berlin m fl
(9)  Dagens Nyheter, 1999
(10) Journalisten, 2002,
(11) Foucualt, 2001, s 209
(12) Foucualt, 2001, s 60
(13) Foucualt, 2001, s 181
(14) Foucault, 2001, s 120
(15) Foucault, 2001, s 133
(16) Foucault, 2001, s 179
(17) Foucualt, 2001, s 265
(18) Foucault, 2001, s 351
(19) Foucault, 2001, s 358
(20) Foucault, 2001, s 246
(21) Arbetsmiljöverket, 1999

Referenser:

AFS 1998:1 Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling. Belastningsergonomi. s 5
Aftonbladet (2002) Dokument Callcenter.Toalettbesöken dras på lönen. 2002-01-21.
Dokument Callcenter. Nina sparkades utan förvarning. 2002-01-23.
Arbetsmiljöverket. Korta arbetsskadefakta.(1999) Nr.11.1999.
Mobbning och trakasserier.
Berlin, Eva och Enqvist, Jan (1998) Mobbningsboken. Så bryter du mobbningsspiralen. Föreningen för Arbetarskydd. Tidningen Arbetsmiljö. Grafiska Punkten, Växjö. s 13-21.
Dagens Nyheter (1999) Japanska arbetsvillkor/1.Anställda mobbas så att de säger upp sig. 1999-03-30.
Foucault, Michel (2001) Övervakning och straff. Tredje svenska upplagan. Arkiv Förlag.
Journalisten (2001) Moderna Tider isolerar avstängd medarbetare. 2001-10-02.
Journalisten (2002) Dålig arbetsmiljö i medieföretagen. 2002-09-17.
Leymann, Heinz och Gustafsson, Annelie. (1998) Självmordsfabriken. Om de stora risker som sjuksköterskor utsätts för i arbetslivet. Upplaga 1:1. Norstedts Juridik. Stockholm. s 81-125.
NSD (1997) Sparkad. 1997-10-04. Hon får starkt stöd av arbetskamraterna.
1997-10-10.
SKTF-tidningen (2001) Oscar Frieberg: Så här knäcker man en människa.
2001-11-06.

En reaktion på “Disciplinering och kontroll

  1. Pingback: Viita skribent-journalist » Blog Archive » Disciplinering - och kontroll