Familjen är kvinnans fälla

LULEÅ

Familjen är kvinnans fälla. Kvinnor domineras i kärlekens namn. Och definitionen av vad som är kärlek görs av männen.

Så säger Ingegerd Lundström, psykolog och kvinnoforskare, när hon besöker Luleå.

Hon vet att hennes budskap är provokativt.

Så provokativt att hon själv är rädd.

-Ju mer jag går ut offentligt, desto fler är det som blir arga på mej. Jag tänker börja en kurs i självförsvar nu, säger hon.

Ingegerd Lundström talar om vikten av att det forskas om det sexuella förtryck som drabbar kvinnor i både arbete och äktenskap.

Det är också temat när hon efter inbjudan av Forum för kvinnor i arbetsliv och forskning talar om Könsmakten under behandling – alternativ rådgivning med kvinnor och män.

Ingegerd Lundström har mycket att säga.

Och hon säger det.

Även om det ibland blir ostrukturerat så är den gemensamma nämnaren kvinnors underordning. Eller mäns överordning i alla sammanhang.

Själv avslutar Ingegerd Lundström sitt föredrag i tårar.

Glädjetårar.

För att det i publiken finns en kvinna som stött henne när hon själv stått i kraftig motvind.

Samma kvinna har Ingegerd Lundström i sin tur stöttat i sitt arbete med alternativ rådgivning.

Hon får en lång, lång applåd av de lyssnande kvinnorna.

Åhörarnas sätt att visa sin sympati, och kanske dölja sin egen gråt.

Enstaka kvinnor som lyssnar på Ingegerd Lundströms föredrag gråter öppet.

För att dom känner igen sig själva och för att dom blir bekräftade.

Att kvinnors privata liv ska göras offentligt är ett av Ingegerd Lundströms budskap.

Hon anser att skyddandet av det privata eller ”tala är silver, men tiga är guld”, bara är ett sätt att skydda mäns rättigheter i privatlivet.

-Och det är inte bara allvarligt misshandlade kvinnor som ska ställa sig upp på utbildningsdagar och berätta. Det ska vi alla göra, säger Ingegerd Lundström.

Hon menar att det egentligen bara är en gradskillnad inte en artskillnad mellan vanliga äktenskap och äktenskap där det förekommer misshandel.

Och det sexualiserade våldet, det vill säga misshandel, våldtäkt och incest, är egentligen bara det brutala beviset på kvinnoförtrycket i samhället över huvud taget.

-Vad vi håller på med i vårt samhälle är att få det ojämlika att framstå som att det är jämlikt, säger Ingegerd Lundström.

Hon anser att kvinnors underordning finns både i skolan, på universitetet, i arbetslivet, i facket, i politiken och i äktenskapet.

-På universitetet finns det exempelvis 1 285 professorer, men bara 50 av dom är kvinnor. Det är en enorm patriarkal makt, säger hon.

Och ger exempel på hur kvinnliga unga studenter utsätts för förtryck av män med makt inom universitetet.

-Om en ung 25-årig studentska inleder ett förhållande med en 50-årig lärare fördömer jag inte henne för att hon går sängvägen.

-Jag ser det i stället som att det är den äldre manlige läraren som utnyttjar unga studentskor, säger hon.

-Det kan inte komma någon sanning från ett universitetet som ser ut så här, säger hon.

Och menar att en av de viktigaste mekanismerna för förtryck av kvinnor är myten om kärlek.

Och det faktum att många kvinnor vill ha en stark man med mycket makt.

-Då får vi så få alternativ för att pröva en annan kärlek, säger hon.

Ingegerd Lundström menar att det är just i familj och kärlek som det varit svårast att påvisa kvinnors underordning.

För att kärleken definieras av männen.

-När en kvinna kräver förändring av sin man så säger mannen: du älskar mej inte längre eftersom du inte accepterar mej som jag är.

-Kanske är det just för att hon älskar honom som hon vill ha en förändring.

-Till skillnad från män vill vi kvinnor ha en kärlek som inte är underordning, säger Ingegerd Lundström.

Och exemplifierar ur sitt eget liv:

Med sin egen far, som efter att ha hjälpts fram i sin karriär av modern, bytte ut henne mot en yngre kvinna.

Med sin egen man som ville lämna henne för fem år sedan.

-Då sa jag till honom: Om du går så ska du skämmas.

-För att du inte kan acceptera min nya kunnighet i kvinnoperspektiv, och den förändring det inneburit för vårt förhållande.

-Då sviker du inte bara mej utan också våra tre adoptivbarn.

Ingegerd Lundström har själv under 20 år arbetat som psykolog, bland annat som barnpsykolog.

De senaste fyra åren har hon arbetat med alternativ rådgivning för par och för misshandlade kvinnor.

Hennes utgångspunkt är kvinnans.

En utgångspunkt som hon anser saknas i både psykiatrin och socialvården.

-Män kan använda både psykiatrin och socialvården till sin fördel idag, eftersom vi inom vården inte är utbildade i att se kvinnans underläge.

-Många män går med på parsamtal för att dom vet att samtalen sker på männens villkor.

-De kvinnor som söker hjälp i en svår familjesituation riskerar alltså att bli utsatta på nytt.

Ingegerd Lundström kallar de kvinnorna för patriarkatets terapioffer.

Hon menar att när mansjourer hävdar att vi har en matriarkatets diktatur, att kvinnor har makten över hemmet och barnen, och att män som misshandlar gör det av maktlöshet så är det fel.

-Det som betraktas som kvinnans makt handlar egentligen om hennes stora ansvar.

-Om kvinnorna verkligen hade makten då skulle vi inte ha en miljon kvinnor i det här landet som utsätts för våldtäkt, misshandel och incest i hemmen, säger hon.

Den framväxande faderrättsrörelsen anser hon vara ett annat uttryck för hur mäns makt förstärks.

Hur män skapar sig kontroll över sina kvinnor, kanske hindrar dom från skilsmässa, via barnen.

Rörelsen, Families First, med rötter i USA, är emot både abort och skilsmässor.

Med stöd av forskning som gjorts i USA hävdar Ingegerd Lundström att det är männen som får barnen, när det blir rättslig tvist.

-Det beror på att männen har makten i det offentliga livet. Dessutom ställs det mycket lägre krav på papporna än på mammorna.

-En pappa behöver inte göra så mycket för att anses vara en bra far. På en mamma ställs det mycket högre krav, säger hon.

Hon tvivlar på de koncept för jämställdhet som säger att kvinnorna ska in i tekniken och männen in i hemmen.

-Det enda resultatet blir att kvinnorna kommer längst ner i det offentliga livet medan männen förstärker sina rättigheter i hemmen, säger hon.

© Helena Viita

Publicerad

1989

NSD