En professionell flickjägare

LULEÅ

Här arbetar en professionell flickjägare – Liili Moore från Malmö.

Hon och hennes medhjälpare sitter uppradade vid ett bord, som om det vore vilken paneldebatt som helst.

De dricker Ramlösa, beställer in kaffe.

Förbi bordet passerar en efter en.

Unga flickor, mellan 16 och 20, som drömmer om att bli fotomodeller.

-Jag vet att jag har makt. Jag har makt över de här flickornas drömmar, säger Liili Moore.

Det är uttagning till Miss Scandinavia-tävlingen.

40 städer i de nordiska länderna ska besökas.

Under pingsthelgen kom ”modellmamman” Liili Moore till Luleå.

Redan innan hon anlänt sitter 15 flickor och väntar i hotellfoajén.

Liili Moore som skadades vid en trafikolycka för tre veckor sedan, går upp på sitt hotellrum och vilar.

Säker på att flickorna fortsätter att vänta.

Hennes medhjälpare förbereder prövningen.

Nils-Eric Engström är en av dem.

Han talar om vikten av att vara seriös.

-Vi kan inte ta ut tjejerna bara för att kanske ha kul med dom en kväll. Det är viktigt för oss att hitta snygga skandinaviska tjejer. Det är ju vår inkomst, säger han.

Han talar om hur flickorna bör se ut. Det bestämmer de stora modehusen i Europa.

-Längden ska vara minst 1.74. Men det går mot att dom blir längre och längre, mot 1.80.

-Tjejerna ska vara unga, men 16-åriga tjejer är inte färdigutvecklade ännu.

-Kroppen har inte satt sej. En 20-åring har kanske hunnit få mer bak, säger han.

Han talar om de egenskaper som är på modet just nu, ”stor spontanitet, fräschhet, sportighet och osminkat”.

-För några år sedan handlade det mer om att vara beauty, chic.

-I dag gäller det mer att vara personlig, kanske till och med ha en stor näsa, säger han.

Liili Moore anländer. En vänlig kvinna. En kvinna van vid makt. En kvinna van vid underkastelse. En kvinna som låter ana brutalitet.

Nils-Eric Engström säger att hon är rak.

Liili Moore talar om att hon är 24 år, ”världens yngsta modellmamma”, att hon kommer från Israel, att hennes pappa är från Kanada.

Att hon flyttade till Sverige för att hon träffade en vacker svensk viking, en viking som nu är hennes före detta partner, men i stället anställd av henne som modell.

Hon visar ett modellfoto för att visa hur vacker han är.

Hon säger att hon stannade kvar i Sverige när hon upptäckte hur mycket vackra människor här finns.

Liili Moore tar plats vid bordet.

Säger till en av medhjälparna att börja släppa in flickorna.

En i taget kommer de in i rummet, klädda i baddräkter.

Liili Moore frågar: Hur lång är du? Hur mycket väger du?

-Vill du vara snäll att ta av dej blusen och gå runt rummet så jag får titta på dej.

-Kan du gå en runda till.

Hon gör olika påpekanden.

Ställer nya frågor.

-Idrottar du?

-Jag spelar basket, tre-fyra gånger i veckan.

-Vet du om att solarium inte är bra för din kropp eller din hy? säger Liili Moore.

Dags för nästa flicka.

Hur lång är du?

-En och åttio.

Är du färdigväxt? Hur gammal är du?

-Snart 16 år.

Liili Moore lyfter upp flickans ansikte för att kunna granska hennes hy.

En annan flicka är så nervös att handen darrar när hon ska fylla i ett formulär med data om bland annat bröstens storlek, midjans smärthet, intressen, längd och vikt.

-Det är inte meningen att vi ska komma hit och göra er nervösa.

-Vi ska göra er lyckliga, tröstar Liili Moore.

En annan flicka får sitt ansikte granskat.

Liili Moore frågar henne om hennes mamma och pappa, mor-och farföräldar är födda i Sverige.

Hon får besked om att flickan har släktingar i Finland.

-Det ser man genast, de slaviska dragen, säger Liili Moore.

Hon övergår till att granska flickans tänder.

-Har du haft tandställning? Har du fått dina visdomständer?

Vissa flickor blir underkända.

-Hon hade en mycket vacker kropp. Men en personlighet som inte passar för en modell.

Vissa flickor blir godkända med reservation.

-Du vet att du är lite för kort ännu. Men du är hjärtligt välkommen tillbaka ett annat år.

Ytterligare en flicka får sina tänder granskade.

-Även om du inte ska bli modell så borde du skaffa dej tandställning, för din egen skull.

Flickan säger inte emot. Hon tar ödmjukt emot synpunkterna från Liili Moore.

Flera flickor står på gränsen till underkastelse.

Ytterligare en flicka får veta att hon inte bör sola i solarium.

-Det gör jag inte så mycket, men jag vet att det inte är bra. Jag ska sluta med det, säger flickan.

Några flickor får besked om att de väger för lite, eller för mycket.

-Du är väl medveten om att du har lite övervikt? undrar Liili Moore.

Flickan svarar ursäktande att det beror på att hon  pluggar mycket i skolan, och att det blir mycket sittande med läxböckerna.

-Jag ska bättra mej, lovar flickan.

En flicka dansar balett.

Liili Moore ber henne gå runt i rummet, med sträckta vrister, ”som du gör i baletten”.

Flickan gör som hon blir uppmanad.

Granskningen börjar lida mot sitt slut.

Liili Moore går till sitt hotellrum för att vila.

Hon talar lite om flickorna.

-Jag såg genast att en av dom är dansös. Sådant syns på häcken. Flickor som danser balett har ofta mycket vackra kroppar överhuvudtaget, säger hon.

Vi talar lite om att de flickor hon väljer blir kvinnliga förebilder.

-Mitt jobb är att tala om för kvinnor att dom är vackra, säger Liili Moore.

Hon har föga förståelse för kritiken mot skönhetstävlingar.

-Visst, jag har hört argumentet att kvinnor blir granskade som hästar.

-Men en fotomodell arbetar ju med sin kropp. Hennes kropp och hennes ansikte är hennes arbetsbetyg.

-Det här är som vilken anställningsintervju som helst.

-Jag anser mej ha ett kreativt yrke, säger hon.

Hon återvänder till visningsrummet.

Resultatet av ”intervjuerna” ska presenteras.

Fem flickor kallas in.

En väljs ut.

Som vinnare.

Hon ska få vara med och tävla om titeln Miss Scandinavium.

Om hon går till final.

Fyra andra flickor är Liili Moore intresserad av, som modeller i sin agentur.

Fem flickor är lyckliga.

De övriga som nyss låtit granska sina kroppar, sina ansikten, sina tänder, sin hud, sina ben, står vid dörren och tittar på.

De blev inte godkända.

De ser ledsna ut.

En professionell flickjägare har sorterat bort dem ur skönhetens elit.

© Helena Viita

Publicerad

24 maj 1988

NSD