Berit Ås:härskartekniker

LULEÅ

Det var när Berit Ås blev invald i det norska stortinget som hon lärde sig se männens härskartekniker.

Men Berit Ås lät sig inte tystas. I stället gav hon de olika härskarteknikerna namn.

-I stället för att vi kvinnor tänker; vad sa jag nu för dumt; så bör vi tänka; vad är det hos omgivningen som får mej att känna mej dum.

Det var 1975 som Berit Ås kom in i det norska stortinget som Norges första kvinnliga partiledare för socialistiska venstrepartiet.

Hon var också den första kvinnliga parlamentariska ledaren.

Att Berit Ås överhuvudtaget blev politiker var en följd av de intressen hon hade.

Egentligen hade hon tänkt bli fysiker, hon blev istället psykolog.

Efter examen som psykolog forskade hon om trafiksäkerhet, konsumtion och fred.

-Helst ville jag forska om kvinnor, men till det fick jag inga pengar, det ansågs vara kvinnosak.

-I stället användes jag som en potatis, en potatis kan ju användas till vad som helst. Du som kan forska du kan väl forska om det och det, hette det.

Att Berit Ås hade särskilt intresse för fattigfolk, ensamstående försörjare och fred stämplades som vänstervridet.

-De som intresserar sig för vapenexport och kemiska stridsmedel de kallas minsann inte för högervridna, säger hon.

Hur som helst, stämpeln gjorde att Berit Ås blev politiker.

Hennes första insats som vice ordförande i fullmäktige i kommunen Asker utanför Oslo, blev en kraftsamling för ökad trafiksäkerhet.

-De manliga politikerna menade att om kvinnorna passade sina barn bättre då skulle det inte hända några olyckor.

-Så vi gjorde en kupp. Av 47 ledamöter i fullmäktige fick vi in 24 kvinnor. Och sedan ordnade vi upp trafiksäkerheten i kommunen, säger hon.

Så småningom blev hon alltså ombedd att bilda ett eget parti.

Senare blev hon FN-delegat, satt i utrikeskommitten och i finansutskottet.

-I finansutskottet lärde jag mej så mycket att det skulle ha kostat mej tiotusentalskronor om jag gått på kurs för att lära mej samma saker.

-Där behandlades pengar som om det var en naturvetenskap, och inte en socialvetenskap.

I sitt politiska arbete lärde sig Berit Ås också att känna igen mäns härskartekniker.

Tekniker som hon definierade och gav hamn.

Hennes bok, Kvinnor tillsammans. Handbok i frigörelse, är idag en ung ”klassiker”.

En av härskarteknikerna innebär att göra kvinnor osynliga. Tillvägagångssätten varierar.

-När jag talade i stortinget om kvinnor, och bistånd till kvinnor i världen, var det en minister som jämt satt och läste tidningen. Det var hans sätt att tala om att det jag sa var dumt.

-Senare sa jag: eftersom alla tyvärr inte hört vad jag har sagt blir jag tvungen att säga det här en gång till.

Berit Ås menar att härskarteknikerna uppfattas olika beroende på vem som använder dom, om det är härskarna eller om det är de underordnade.

-Om jag hade suttit och läst tidningen medan han talade om att placera ut kärnvapenrobotar i Europa då hade jag verkat ohövlig och arrogant.

Ett annat exempel på hur kvinnor görs osynliga tar hon ur dagstidningarnas värld.

Som den gången Grete Weitz blev världsmästare i långlöpning.

Hennes bedrift fanns beskriven i en mindre artikel på sidan sex i tidningen. Tidningens hela förstasida däremot handlade om en manlig cyklist som förlorat ett lopp.

-Allt reproduktivt arbete blir också trivialiserat. Det skrivs inte om det,  görs inga ekonomiska modeller om det.

-Kvinnomisshandel visste jag själv ingenting om förrän 1974, jag visste överhuvudtaget inte att det förekom i Norge, säger hon.

Andra härskartekniker är att undanhålla kvinnor information eller att förlöjliga kvinnor.

Berit Ås exemplifierar med förlöjligandet av kvinnor som bilförare.

-Samtidigt vet ju jag som arbetat med trafikforskning att kvinnor är underrepresenterade i olycksstatistiken, säger Berit Ås.

En annan härskarteknik formulerar hon: Damn you if you do; and damn you if you don´t.

Det vill säga vad kvinnan än gör så är det fel.

-Om jag är yrkeskvinna och är mycket borta från hemmet då sviker jag familjen, och om jag är hemmafru och ägnar mej åt mina barn då tar jag inte tillräckligt med samhällsansvar.

Ytterligare en härskarteknik är att lägga skuld och skam på människor.

-Det är inte dom som skapar de stora krigen eller som låter de fattiga dö, som känner mest skuld och skam.

-Dom som känner den mesta skulden är dom som blir slagna eller dom som är fattiga, säger hon.

Att hon själv står på de svagares sida är något som inte alltid gett så höga poänger.

-Mest beröm får den som står på de starkares sida, den som legitimerar de starkares rätt, säger hon.

© Helena Viita

Publicerad

31 mars 1989

NSD