Ord är könsmakt

Ord är makt – eller rent av könsmakt.

Det anser Cathrine Norberg, lektor vid Luleå tekniska universitet.

-Alla har ett ansvar för hur språket används. Både föräldrar, lärare och andra yrkeskategorier, säger hon.

REDAN SOM D-student vid Umeå universitet blev Cathrine Norberg intresserad av hur språket kan förmedla och konservera attityder om män och kvinnor.

-Jag var med i ett projekt om manligt och kvinnligt i språket. Sedan fortsatte jag och gjorde en doktorsavhandling på samma tema.

Cathrine Norberg är lektor i engelska vid Luleå tekniska universitet.

I egenskap av lingvist studerar hon språkets innehåll vetenskapligt.

-Att studera språk är att studera människor. När vi pratar och skriver så speglas den verklighet vi lever i. Språket speglar sociala strukturer, historia, attityder och könsroller.

-Språket kan förmedla både medvetna och omedvetna attityder. Det kan också användas manipulativt för att dölja en verklighet, säger hon.

Och ger ett par exempel:

Ordet trafficing som används istället för sexslaveri. Ordet kvinnlig omskärelse som används istället för stympning och tortyr.

Verkligheten kan också manipuleras via språket genom passiva satser som gör att aktören försvinner.

Cathrine Norberg tar fram en tidningsartikel som hon analyserar.

I ARTIKELN STÅR bland annat:

”I Danmark drabbas ungefär 65 000 kvinnor varje år av våld i hemmet. Den danska social-och jämställdhetsministern förbereder ett lagförslag som utestänger en våldsam partner från familjens hem…”

-Ordet drabbas innebär att det är något som råkar hända. Då finns ingen aktör med. Drabbas är passivum och används för att tala om att någon drabbas av sjukdomar.

-I artikeln nämns inte att det är män som utför det här. Det talas om en våldsam partner.

CATHRINE NORBERG tycker att ordet hedersmord är ett ruskigt ord ur ett genusperspektiv.

-Det är ett ord helt från mannens perspektiv. Det är samma sak med ordet sextjänster.

- Genom att använda ordet sextjänster förefaller de likvärdiga med vilka tjänster som helst, exempelvis banktjänster, säger hon.

Och ger fler exempel på ord som vi självklart använder; Allmän, målsman, hanrej…

-Allmän är bildat av ordet man och betyder egentligen alla män. Målsman syftar på att det är mannen som för talan.

-Ordet hanrej syftar på en bedragen äkta man. Samma ord används inte för en kvinna eftersom synsättet att hon blir bedragen inte är intressant.

-Jag menar inte att vi nödvändigtvis ska byta ut de här orden. men de visar att ord finns i våra dagliga strukturer och förstärker ett tänkande om att mannen är överhuvud.

CATHRINE NORBERG hävdar att många ord som vi använder naturligt egentligen speglar värderingar om kvinnan som mannens ägodel.

-Att kvinnor tar männens efternamn är en kvarleva från en tid när en kvinna som gifte sig bytte hushåll och istället införlivades i mannens familj, säger hon.

Och väljer ett annat ord.

Våldtäkt – rape – som på engelska ursprungligen hade betydelsen att stjäla någonting.

Det vill säga att stjäla en kvinnas oskuld från hennes far eller man.

I många länder anses också en kvinna som våldtagits vara en vanära för familjen.

Cathrine Norberg disputerade förra året med avhandlingen ”Whores and Cuckolds” där hon analyserade förekomsten av manliga och kvinnliga ord i Shakespeares komedier.

-När ett språk analyseras blir statistiken över ord viktig.

-Om ett ord förekommer ofta visar det hur mycket plats något får ta. I den engelska databasen, The British National Corpus, som innehåller 100 miljoner ord, förekommer man 1,6 gånger oftare än kvinna.

-Beteckningen gift kvinna förekommer också mycket oftare än beteckningen gift man. Det visar att det är viktigare för en kvinna att vara gift och relaterad till en man, säger hon.

Och ger fler exempel:

I den engelska databasen förekommer ordet kvinna ofta tillsammans med attribut som ful, hysterisk och dum…

-En man beskrivs aldrig som hysterisk eller smådum…

-Vanliga attribut för män är istället ord som har med intellektuell förmåga att göra. Mönstret är detsamma som på Shakespeares tid, säger hon.

Och påpekar att även ord som inte finns uttrycker ett visst tänkande.

Dit hör ordet jungfru som används endast för att beskriva att kvinnor – inte män – ännu inte börjat vara sexuellt aktiva.

CATHRINE NORBERG påpekar att rätten att ta plats också märks när det handlar om unga pojkar.

-I de barnböcker som publicerades år 2002 var 65 procent av huvudpersonerna pojkar, 28 procent var flickor och 7  procent var både-och.

-I den statistiken är även djur inräknade. För även djuren har ofta manligt kön. Bamse, Nalle Puh, Nasse, Ior, Tiger…

-Vi lär oss att leva i en pojkvärld. Flickor får böcker om Alfons i present.

-Men jag tror inte det är lika vanligt att ta med sig en Emma-bok för den som går till ett pojkkalas, säger hon.

Hon tycker att pojkar dessutom beskrivs med mer aktiva attribut än flickor. De sägs ha spring i benen, de är nyfikna och busiga.

-Om pojkar porträtteras på ett sådant sätt så blir de böckerna roligare att läsa och vi får dessutom uppfattningen att pojkar ska vara så här.

-Det finns inte lika mycket att välja på när flickor är huvudpersoner. Pippi Långstrump är ganska ensam, säger hon.

I SIN UNDERVISNING på universitetet har Cathrine Norberg som ett test bett studenter att namnge kramdjur som nallebjörnar.

-Majoriteten väljer pojknamn. Men jag behöver ju bara gå till mig själv.

-Mina björnar hade namn som Kalle men inte Josefine.

CATHRINE NORBERG anser att de som arbetar med barn och ungdomar har ett ansvar för att förändra.

-Förskollärare kan börja fråga efter flickböcker, säger hon.

Hon reagerar många gånger över det konserverande språk som hon ser i medierna.

Som när kvällstidningskrönikören skriver om att konståkningsprincessan ramlar på stjärten eller rumpan.

-Jag kan inte tänka mig att manliga hockeyspelare skulle beskrivas som att de ramlar på rumpan, säger hon.

© Helena Viita

Publicerad

13 december 2003

NSD