Shakespeares vänskap

Språkforskaren Cathrine Norberg vid Luleå tekniska universitet har analyserat Shakespeares pjäser för att söka efter hur vänskap uppfattades under renässansen.

Hon har funnit att det nästan bara var manlig vänskap som beskrevs.

-Eftersom det upphöjts till en sanning att bara män kunde hysa ädla känslor som djup vänskap så ansågs det inte lika intressant att ta upp kvinnors vänskap i litteraturen.

CATHRINE NORBERG påpekar att de sociala relationerna under Shakespeares tid generellt beskrevs som kalla och ovänskapliga.

Bagateller kunde leda till slagsmål och till och med mord.

Inte ens familjerelationer tycktes särskilt vänskapliga.

Relationer mellan makar och mellan föräldrar och barn beskrevs som kyliga.

Ett dagligt våld bidrog till att människor betraktade varandra med misstro och misstänksamhet.

Lojalitet var något som främst handlade om att tillvarata egna intressen.

-En intim och förtrolig vänskap var ovanlig på Shakespeares tid. Men när den fanns sågs den som otroligt viktig.

-Mer värdefull än relationen mellan man och kvinna.

-I pjäsen Köpmannen från Venedig beskriver en man vänskapen som viktigare än livet självt och viktigare än sin egen fru.

När Cathrine Norberg analyserat Shakespeares pjäser har hon funnit att vän – efter ord som man, kvinna – är det allra vanligaste könsneutrala ordet när människor beskrivs.

-Eftersom vänskap är en av de mest basala mänskliga relationerna är det bra att studera det begreppet.

-Det kan ge inblick i vilka attityder vi har gentemot andra människor. Vem som får vara vän, vem som kallas vän, vem som får kallas vän.

I SHAKESPEARES pjäser förekommer ordet vän allra mest i två sammanhang.

Som en lättsam beteckning utan djupare innebörd; Hej min vän.

Men även i relationer där det finns ett beroende – exempelvis ekonomiskt – mellan människor.

Det kan vara relationer där vänskap uppnås genom att byta tjänster eller gåvor.

Där finns kvinnor ofta med som symboler för vänskap.

-I Romeo och Julia ger Julias far bort sin dotter till en vän och räknar med att själv få ut någonting av det.

-I Henrik V är kvinnan symbol för två nationer som enas. Det är hennes enda funktion i den pjäsen.

Cathrine Norberg påpekar att det förekommer många metaforer i Shakespeares pjäser.

Kvinnor beskrivs som objekt och med hjälp av handelstermer – skatt, gåva, pärla, juvel…

Eller som objekt som går att konsumera – kaka, tårtbit, honung (honey)…

CATHRINE NORBERG har funnit att den vänskap som skildras i Shakespeares komedier främst handlar om män.

I 132 olika kontexter är det män som beskrivs som vänner medan kvinnor beskrivs som vänner bara i 13 olika sammanhang.

Endast i tre texter av dessa 13 beskrivs en djup och ömsesidig vänskap mellan kvinnor.

Cathrine Norberg menar att den syn på manlig och kvinnlig vänskap som syns i Shakespeares pjäser har rötter i antiken och den klassiska litteraturen.

-Självklart har det varit normalt att kvinnor haft vänner men det har inte betraktats på det viset.

-Aristoteles ansåg att kvinnor inte kunde känna på samma sätt som män eftersom de inte hade samma emotionella kapacitet.

-Det sågs också som ädlare att älska aktivt än att bara vara föremål för någons kärlek.

-Då blev det naturligt att se det som att en kvinna varken kunde vara en vän eller en som älskar.

© Helena Viita

Publicerad

28 februari 2004

NSD

Comments are closed.