Från biodling till forskning

Gunnar Jonsson, Strömsund, Råneå, var trädgårdsmästaren och biodlaren som ville skaffa teoretisk kunskap – för att bli skickligare i praktiken.

I dag är han lärarutbildare i biologi och forskare vid universitetet.

Han tror både på att knyta ihop teori och praktik – och olika kunskapsområden.

-Jag behövde kunskaperna från universitetet för att bli duktigare på att odla blommor i växthus och för att bättre förstå hur bin fungerar.

-När jag läste universitetskurserna kunde jag relatera kunskaperna till mina intresseområden. Men det ena ledde till det andra.  Först blev det en lärarexamen, sedan blev jag lärarutbildare på universitetet, säger han.

I DAG HAR Gunnar Jonsson alltså börjat forska vid Luleå tekniska universitets arena lärande.

Han ska undersöka lärarstudenters förmåga till att ha olika perspektiv på miljöfrågan och på begreppet hållbar utveckling.

-Nästa steg blir att se hur lärarutbildningen kan ge lärare bättre kompetens till ett komplext tänkande, säger han.

Fast själv är han egentligen inte särskilt förtjust i begreppet hållbar utveckling.

-Det har blivit ett ganska förstört ord. Det pratas om hållbart ledarskap, om ett hållbart Volvo…Allt ska liksom vara hållbart. Det har blivit ett modeord.

BEGREPPET HÅLLBAR utveckling blev centralt i miljödebatten efter den så kallade Brundtlandrapporten.

Hållbar utveckling definierades: ” En långsiktig utveckling som tillgodoser dagens ekonomiska och sociala behov utan att göra det omöjligt för framtida generationer att tillfredsställa sina behov.”

Skolans styrdokument betonar hållbar utveckling och att skolan ska utveckla handlingskraftiga människor som förmår ta ansvar för framtiden.

Skollagens portalparagraf lyder: ”Var och en som verkar inom skolan ska främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.”

-Förr fokuserades det på enskilda miljöproblem. Det var almarna i Kungsträdgården och försurningen av enskilda sjöar. I skolan var det ämnena biologi och kemi som hanterade miljöfrågan.

-I dag är miljö en global fråga. Det handlar om överbefolkning, krig och ozonhål. Därför säger skolans styrdokument att alla ämnen ska ha ett miljöperspektiv.

GUNNAR JONSSON anser att lärarstudenter – och i förlängningen skolelever – har begränsningar vad gäller förståelsen av miljöfrågan.

HAN TROR DET beror på en tradition som innebär att olika vetenskaper behandlar olika bitar av verkligheten; att ingen vetenskap tar ansvar för den helhet som miljöfrågan innebär.

-Jag tror att många av de miljöproblem vi har beror på att vi brister i mångvetenskapligt tänkande, säger han.

Han ger ett par exempel för att visa att ett helhetstänkande är nödvändigt.

-Ett aktuellt exempel på att det behövs mångvetenskaplighet är Galna-ko-sjukan.

-Det behövs naturvetenskaplig kunskap för att förstå vad det är för sjukdom och för att förstå hur den sprids.

-Men det behövs också samhällsvetenskaplig kunskap för att bestämma vilka lagar och förordningar som kan hindra sjukan att spridas, säger han.

HAN SER Aralsjön i forna Sovjetunionen som ett annat exempel på en brist i helhetssyn. Regionen var nederbördsfattig men jorden och klimatet ansågs lämplig för bomullsproduktion.

Området bevattnades. Men eftersom avdunstningen var hög i det soliga området uppstod en uppåtgående vattentransport.

Det blev större transport uppåt av vatten från Aralsjön än av vatten nedåt. Vattnet som steg uppåt tog med sig salter ur jorden och skapade en anrikning av salt på jordytan.

-Det försökte man lösa genom att ösa på ännu mer vatten på jorden. Två floder tömdes på vatten. Det ledde till att Aralsjön som fick vatten från dessa två floder torkade ut.

-Resultatet blev en försaltning av jorden och en växande öken i Aralregionen. Jorden blev obrukbar och de människor som bodde i området blev miljöflyktingar.

-Ett jättestort område blev ödelagt för att ekonomiska behov sattes före naturlagar. Det går inte att bedriva och leva på jordbruk i ett område där det inte regnar.

MÅNGVETENSKAPLIGHET OCH och ett komplext tänkande är vad Gunnar Jonsson tror är nödvändigt om skolan ska kunna ge större insikter i miljöfrågan.

Något han anser kräver en bred allmänbildning både i naturvetenskap och samhällsvetenskap. Men också en förmåga att koppla samman olika vetenskaper och kunskaper.

En förmåga att se att miljöfrågan berör livskvalitet, kultur, ekonomi, demokrati, etik, politik….

-Om skolan ska utbilda för framtiden är det viktigt att eleverna tränas till att se ur flera perspektiv samtidigt. Det är nödvändigt för att hitta lösningar på framtidens problem. Elever bör kunna resonera både ur ett naturvetenskapligt och ett etiskt och demokratiskt perspektiv.

Gunnar Jonsson konstaterar samtidigt att det inte är helt lätt att blanda naturvetenskap med samhällsvetenskap och humaniora eftersom ämnena har så olika karaktär.

-Naturvetenskapen är ofta logisk, hierarkisk och förutsätter kunskapsbitar som läggs på varandra. Humaniora och samhällsvetenskap handlar mer om tolkningar, jämförelser, diskussioner.

HAN TROR att elever som upplever naturvetenskapliga ämnen som meningslösa eller ointressanta kan bli mer intresserade om ämnena kopplas till frågor som rör deras vardag, liv och intressen.

-I naturvetenskapliga ämnen går man ofta in i laboratorierna istället för att studera den faktiska verkligheten. Men det finns enkla saker som erbjuder lustkänslor.

-Att få hålla en nykläckt kyckling i handen ger en lustkänsla. Det är att komma nära livet. Ur sådant kan det uppstå ett intresse för biologi och ekologi, säger han.

Gunnar Jonsson tror att en miljöundervisning som bara betonar katastrofer kan leda till känslor av maktlöshet.

Något som i sin tur kan motverka skolans mål att skapa handlingskraftiga människor.

-Vi bör inte låtsas att växthuseffekt, ozonhål och överbefolkning inte existerar. Skolan ska ge kunskaper om dessa problem men det får inte bli till katastrof-frossa.

-Jag vill inte att mina barn ständigt ska påminnas om risken för jordens undergång. Vad är det då för mening med att leva?

-De bör få kunskaper om hur naturen fungerar, hur människor lever och hur vi försörjer oss på jordens resurser. Då lär de sig att se möjligheterna.

© Helena Viita

Publicerad

31 januari 2004

NSD