Flyttare eller stannare

Att människor flyttar från Norrbotten har varit en realitet under årtionden.

Majoriteten flyttar aldrig tillbaka igen.

Och de som flyttar är ofta unga.

-Intresset för att återvända är störst de första fem åren efter en flyttning.

-Efter det faller lusten radikalt, säger Annika Johansson.

UTFLYTTNINGEN FRÅN Norrbotten har en lång tradition. Men vad som påverkar människor att flytta – och att flytta tillbaka är inte lika känt.

Det har Annika Johansson och Emelie Sandberg undersökt i en C/D-uppsats.

De har läst psykologiprogrammet respektive sociologiprogrammet vid Luleå tekniska universitetet.

-Vi har gjort en tvärvetenskaplig undersökning. Faktorer som påverkar flyttningar finns inte bara på samhällsnivå eller individnivå.

-Ofta är det en kombination av båda, säger Emelie Sandberg.

De har undersökt vad som gör att människor flyttar, vart de flyttar – men också vad som kan göra att de flyttar tillbaka.

De har gjort enkäter med 933 personer som flyttat ut från Övertorneå, Pajala, Kiruna och Luleå.

De fann ett antal kännetecken för de som flyttar:

Singlar flyttar mer än gifta eller sambos. De flesta som flyttar är 20 till 29 år.

De med högre utbildning flyttar mer.

-Den främsta orsaken till flyttning är studier. Det finns en koppling till föräldrarnas utbildning. De som har föräldrar med högre utbildning utbildar sig själva i högre utsträckning.

-De äldre är mer etablerade på sin hemort. Om de skaffat partner, fast jobb och barn så blir förlusten med att flytta och lämna sociala nätverk för stor.

-För de som skaffat barn kan släkten också ha blivit viktigare för att få hjälp med barnpassning, säger Annika Johansson.

UNDERSÖKNINGEN visar på trender i flyttströmmarna.

-Att flytta kan bli en ungdomstrend. Ungdomar förväntas söka sig till storstäder för att förverkliga sina ideal samtidigt som mindre samhällen som Pajala, Övertorneå, Jokkmokk har begränsat utbud av kultur och nöjen, säger Annika Johansson.

Undersökningen visar att kvinnor flyttar mer än män; att de i mindre orter flyttar mer än de i större orter; att de som flyttar har andra livsvärderingar än de som stannar.

Många vill bort från hemortens hämmande kultur.

Andra vill förverkliga ambitioner och intressen.

Somliga flyttar mot sin vilja för att de måste hitta ett arbete.

Flyttarna tycker att omväxling och självständighet är viktigt.

De som stannar värderar trygghet och tradition.

FLYTTARNA TYCKER att det är spännande att bosätta sig på en annan plats.

De som stannar tycker att det bör skapas bättre möjligheter på hemorten.

De som flyttar drivs av nyfikenhet och en lust att prova något nytt.

Flyttarna vill bredda sin kompetens och utvecklas som personer. De ser mörkare på hemortens framtid än de som blir kvar.

-Alla människor investerar där de bor men de som flyttar har mer en attityd av att det kommer att bli bättre eller lika bra dit de flyttar, säger Emelie Sandberg.

Att flytta från en mindre ort till en storstad är samtidigt inte alltid någon barnlek.

Annika Johansson och Emelie Sandberg gör jämförelser med de som invandrat till Sverige från ett annat land.

Invandraren, den flyttande svensken och klassresenären har delvis gemensamma erfarenheter.

-De upplever ett mentalt pendlande mellan två världar och hamnar någonstans mitt emellan.

-Klassresenären som kommer från arbetarfamilj och skaffat högre utbildning kan känna sig alienerad i relation till de som stannat kvar.

-Detsamma kan gälla för flyttarna, säger hon.

Hon betraktar en flyttning som utvecklande men vill inte konstruera skillnader mellan flyttare och stannare.

-De som flyttar kan ha en negativ uppfattning av de som stannar kvar.Det kan göra att det blir svårare att återvända.

-Det kan kännas svårt att återvända till något som man inte kan identifiera sig med. Både flyttare och stannare kan tillskrivas vissa egenskaper. Det kan skapa klyftor mellan dem som egentligen inte finns, säger hon.

ENKÄTEN HAR OCKSÅ undersökt flyttarnas intresse för att återvända.

Det visar sig att intresset för att återvända minskar med åren.

-Det hänger ihop med känslan av vad som är hemma. Ju mer tiden går och ju mer involverad personen blir med jobb, umgänge och fritidsaktiviteter desto mer blir den nya orten till hemma.

-Att ha kvar vänner, familj och få veta vad som händer hemma ger kraft att återvända, säger Annika Johansson.

Emelie Sandberg anser det viktigt att flyttarna får information om hemorten.

-De som flyttar tror ofta att det står stilla hemma. Därför är det viktigt att informera om jobb, vad som händer hemma och vad som håller på att utvecklas på orten, säger hon.

Undersökningen visar också på flyttmönster.

Kirunabor flyttar oftare till Malmö och Göteborg, övertorneåbor oftare till Umeå och pajalabor oftare till Uppsala.

-Kontakten med andra som flyttat har betydelse. Om få nära och kära flyttar då stannar man också själv. Om många vänner flyttar ökar chanserna för en flyttning, säger hon.

Flyttarna umgås ofta med andra flyttare.

-Lulebor som flyttat till Stockholm umgås med andra lulebor som flyttat ut. Män umgås mer med andra från uppväxtkommunen än kvinnliga flyttare gör.

-Men i takt med att de som flyttat träffar nya vänner minskar det umgänget, säger Emelie Sandberg.

LULEBOR ÄR MEST intresserade av att återvända till sin hemort.

De som flyttat ut från Pajala och Övertorneå är mindre intresserade av att återvända till hemorten.

Utflyttade män är mer intresserade av att vända tillbaka än utflyttade kvinnor.

Arbetslösa och studerande är också mer intresserade av att återvända.

-Avsikten att återvända hämmas när människor bildat familj eller fått fast jobb på den nya orten, säger Emelie Sandberg.

© Helena Viita

Publicerad

5 mars 2005

NSD