Bakmaskin för kunniga

Diskbänken glänser ren och blank. Barnet sitter rofyllt vid köksbordet och ritar. Doften av nybakat bröd sprider sig över bostaden.

Ett pipande. Och ett färdigknådat, färdigjäst och färdigbakat bröd är klart.

Bakmaskinen. Den dubbelarbetande förälderns drömmaskin?

Ett stänk av entusiasm smyger sig motvilligt på när arbetsgivaren ger sitt uppdrag:

Ut och provbaka med bakmaskinen.

Här erbjuder sig nya möjligheter.

Dags att träda in i hushållsmaskinernas okända, och förlovade land. Dessutom dags att äntligen få upprättelse.

Alla tidigare försök till bakning har nämligen misslyckats och just den sfären av hushållsarbetet har därmed lite surt fått beteckningen fritidsterapi.

Inledningsvis faller bakningen ganska väl ut.

Ingredienserna köps in, med ledning av bakmaskinens medföljande recept. Hem med påsar och bakmaskin.

En kvarts intensivstudium av bakmaskinens bruksanvisning. Dags att ta fram de tekniska talangerna. Öppna maskinens lock. Det gick ju bra. Ta upp degskålen. Det gick också bra. Lägg ner ingredienserna i degskålen:

Fyra deciliter vetemjöl Special. En deciliter vatten. En deciliter mjölk. En matsked socker. En tesked salt. En matsked smör.

Allt hälls ner i degskålen, och degskålen sätts ner i maskinen. Öppna ytterligare ett litet lock, häll i en halv matsked torrjäst. Tryck på startknappen.

Bakmaskinen startar. Det här gick ju bra.

Reporter lämnar bostad. Och kommer hem drygt fyra timmar senare. Då doftar bostaden välkomnande av nybakat bröd.

Det är bara att ta upp degskålen ur maskinen, skaka ur brödet, lägga det att svalna. Och sedan provsmaka med smör.

Wienerlimpa heter det här brödet. Men här ska bakas mer. Det blir både formfranska och engelsk tekaka.

Även nattbak ska provas. Det vill säga degskålen fylls med ingredienser framåt småtimmarna, timern ställs in på önskad tid.

Och den morgontrötte väcks till kyla och mörker, men också till doften av nybakat bröd.

De första dagarna står sig entusiasmen över bakmaskinen. Ingen disk blir det. Endast två mått behövs. Ett decilitermått, och ett kominberat matsked-och teskedsmått.

Degskålen måste diskas ur förstås, men mer blir det inte.

Självförtroendet beträffande bakning har nu nått oanade höjder. Med en air av sval tillförsikt förbereds nu nästa steg i utvecklingen.

Här ska bakas nötrullar. Men nu gör inte maskinen hela jobbet. Nu ska den minsann också få ett handtag av en nybliven professionell bagare. Inledningsvis sker bakningen i bästa samförstånd med den snart tre-åriga sonen.

Ingredienserna till degen hälls ner i degskålen. Åtta deciliter vetemjöl. Två och en halv deciliter mjölk. En och en halv deciliter socker. En nypa salt. Två ägg. En matsked torrjäst. Ner med degskålen i maskinen, tryck på knappen.

Degen ska jäsa under två timmar, i maskinen.

Dags att med samma air av sval självklarhet börja förbereda fyllningen till nötrullarna.

Först ska det hackas nötter. Med en slö förskärare. Den enda hushållsmaskin som finns i det här hushållet är en brödrost, modell anno 1900.

Nötterna hackas således manuellt. Samförståndet mellan de två bagarna – mamma och treårig son – börjar störas.

Små, små händer vill hjälpa till på skärbrädan. Men även om förskäraren är slö, så är den inte fullt så slö.

Hasselnötter rullar glatt iväg över golvet.

Dags för koncentration.

Tre-årig bagare får därför roa sig fritt. Med att hälla mjöl ur mjölpåse, med hjälp av mugg.  Och med att hälla mjöl ur mugg över diskbänk, över köksstol, köksgolv. Och någon liten mugg över hallgolv.

- En nöt. Jag måste sätta ner en nöt, så att inte trollen äter upp den.

Nåja, några nötter kan avstås till den lilles mjölmugg. Maskinen har ju jäst degen klar. Dags för nästa utmaning.

Degen fastnar i händerna. Jag får inte loss den ur vare sig degskål eller händer.

-Hjälp, hur var det nu min mamma gjorde?

Skrapar loss degen med slickspade. Kavlar ut den på bakbrädan.

Dags att breda på fyllningen av nötter, socker, mjöl och rom.

Det sker gemensamt med mycket ung och intresserad tre-årig bagare.

Dags att rulla ihop degen till en rulle. Ett kort ögonblick av hjälplöshet. Degen sitter fast i bakbrädan. Men lossnar med hjälp av diverse hjälpmedel.

Vi vadar nu genom drivor av mjöl, socker och nötter till ett ledigt bord i ett annat rum.

Alla ytor i köket är nu upptagna av bunkar, muggar, skedar, knivar…

Ingen disk var det ja.

Nu ska degen jäsa en timme. Dags att ta fram dammsugaren.

För att suga upp mjöl, socker, nötter från kök och hall.

Nu uppstår en fruktlös kamp om dammsugaren. För liten bagare har nu blivit liten städare, som vet allra bäst hur en dammsugare ska föras.

Samförståndet stegras nu till högljudd konflikt. Två drar en dammsugare åt var sitt håll, och drivorna fördelas över allt större ytor.

När dammsugarkontakten ska dras ur, lossnar väggkontakten. Vi vadar istället ut i badrummet för att duscha av mjöldammet.

Och degen har jäst klart. Och ska in i ugnen. Där den får stå en kvart över tiden.

Och tas ur, mörkt brun.

Senare provsmakar vi den gemensamt. Liten bagare spottar ut sin tugga. Likadant gör större bagare.

Nötrullen smakar oblandad silverrom. Inte heller har den någon likhet med det delikata bakverk som utgjorde förlaga i receptsamlingens bilder.

Kanske är bakmaskinen en drömmaskin. För den som redan kan baka. Som har obegränsad tid. Och gärna också tillgång till städhjälp.

Stor bagare och liten bagare skulle hellre lägga undan de 2 000 kronor som bakmaskinen kostar och köpa en utlandssemester som inkluderar frukost. Med färskt bröd.

© Helena Viita

1988-11-29

NSD

En reaktion på “Bakmaskin för kunniga

  1. Pingback: Viita » Blog Archive » Godmorgon världen; Jag minns också bakmaskinen!