Socialförsäkringsminister Kristersson putsar förstoringsglaset

Är det någon som kommer ihåg Ulf Kristersson, M.
Jag tänker på vår nytillträdde socialförsäkringsminister Ulf Kristersson.

Han som lyckats göra ädel konst av att undgå att besvara oönskade  frågor.
Vare sig frågorna handlar om politikerresor eller om val av boendeform.
Han har ju knappt synts till sedan han tillträdde som socialförsäkringsminister.

När Kristersson tillträdde gav han två besked – som i och för sig var exceptionellt motstridiga – men som väl inte kan ha krävt särskilt lång förberedelsetid.
Han sa att sjukförsäkringsreglerna inte skulle förändras. Men trots den avsikten lovade han att gå igenom sjukförsäkringsreglerna med förstoringsglas.
Förstår inte riktigt vad han ska med förstoringsglaset till eftersom han redan gjort klart att regelverket inte ska förändras.

Att alliansen visat förfärande oduglighet vad gäller socialförsäkringen har väl inte undgått en enda läskunnig person.
Att det i sin tur har lett till akuta lappningar och lagningar har vi också redan sett.
Att alliansen haft lite svårt för sig vad gäller det nya regelverket har blivit mer än tydligt.
Tyvärr har alliansens bristande tankeskärpa blivit märkbar på ett särskilt plågsamt sätt för människor som är beroende av socialförsäkringarna.

Medan Kristersson putsar sitt förstoringsglas så fortsätter liven i ovisshet – både vad gäller ohälsa och ekonomi – för människor som drabbats av alliansens politiska fiasko vad gäller sjukförsäkringarna.

Kristersson fick en fråga om utförsäkringarna i vecka 40 – 8 oktober av Patrik Björck, S.
Efter det hände väl egentligen inte så mycket.

Vecka 41 satt han möjligen och råpluggade socialförsäkringar. Och så sa han något apropå budgetproppen.

Vecka 42 höll han något slags inledningsanförande hos Inspektionen för Socialförsäkringen.
Samma vecka var han en sväng till Luxemburg för att vara med vid ett rådsmöte som bland annat handlade om att hindra fattigdomen i EU – sic!
Till vecka 43 hade han lyckats samla sig tillräckligt för att ge ett tämligen intetsägande svar till Patrik Björck. ( & 17.)

” …Sjukförsäkringsreformen har gett resultat. Sjukskrivningsprocessen har blivit mer aktiv. Färre individer blir sjukskrivna, och sjukperioderna har blivit kortare. Sammantaget har den minskade ohälsan lett till en kraftig minskning av utanförskapet.
Regeringen anser därför att den nuvarande inriktningen ska gälla även i fortsättningen….”

Patrik Björck blev inte imponerad:

”…Hittills har man sett att 2 procent av dem som är utförsäkrade har återgått till arbete.Man säger att man har minskat ohälsan genom det här. Åtskilliga människor har genom telefonsamtal, brev och e-post till mig vittnat om hur deras ohälsa har ökat när de förutom sin svåra medicinska situation har drabbats av oro för sin ekonomi. De har kanske till och med drabbats av fattigdom utanpå sjukdomen. Det här har ökat ohälsan för de personer som jag har varit i kontakt med…”

Efter det svaret från Kristersson hände inte så mycket.Under vecka 44. Eller vecka 45. Eller vecka 46. Eller vecka 47.

Möjligen är Ulf Kristerssons främsta uppgift som socialförsäkringsminister att se till att debatten om sjukförsäkringarna lägger sig.

Och förblir liggande.

Eller sliter han med att försöka tränga in i regelverket såpass att han kan skriva opinionskapande debattartiklar där han för övrigt ljuger som en häst travar.
Något som Utredarna konstaterat.

Den här veckan visade sig Ulf Kristofferson trots allt.
Han gav något slags svar på en fråga som Monica Green, S,  ställde redan 20 oktober,  vecka 42
Men särskilt mycket nytt hade han inte studerat in under de gångna veckorna.
Han upprepade sig nästan ordagrant:

”…Det kan konstateras att sjukförsäkringsreformen har gett resultat. Sjukskrivningsprocessen har blivit mer aktiv. Färre individer blir sjukskrivna, och sjukperioderna har blivit kortare. Sammantaget har den minskade ohälsan lett till en kraftig minskning av utanförskapet.
Det är viktigt att de förändringar som regeringen genomför följs upp och utvärderas….”

Bloggen Ett hjärta rött som håller koll på de sjuka och socialförsäkringarna konstaterar att fuskretoriken tycks vara på väg bort.
För några år sedan var fuskretoriken ett ymnigt använt rubrikord.
Det var när Socialdemokraterna fortfarande hade regeringsmakten. Idag kan vi konstatera att de som konstruerade fuskretoriken nådde ända fram.

Det vill säga, de bidrog till ett nytt sätt att se på människor som drabbats av ohälsa
Vare sig det handlade om cancer i livets slutskede, föräldrar vars liv kraschat efter att de förlorat ett barn, eller människor som varken kunde gå eller stå.
De som inte kunde gå eller stå – erbjöds via alliansens försorg färdtjänst till arbetsförmedlingen – så att de skulle kunna ställa sig till hela arbetsmarknadens förfogande.

Det kan tyckas urtjusigt när V,S och MP går ut i en artikel i DN och vädjar om att alliansen ska ta sitt förnuft till fånga vad gäller utförsäkringarna.
Men det var under Socialdemokraternas tid som ”fuskdebatten” fick sitt uppsving.
Det var Anna Hedborg, S, som sattes att göra en utredning om socialförsäkringarna som innebar en förändrad hantering av sjuka människor.

En hantering som fulländats till en ogenerad avhumanisering genom alliansens försorg.
Socialdemokraterna färdades egentligen på samma autostrada; i samma riktning, som alliansen.

Kanske är det inte förvånande att Socialdemokraterna inte blev så övertygande på tal om sjukförsäkringarna i valrörelsen.
Socialdemokraterna har talat med kluven tunga om sjukförsäkringarna. Och fick ändra inriktning under galgen.
Om vi inte hade fått ett regeringsskifte 2006 så hade det blivit S som färdats längs den redan inslagna vägen.
Nu blev det högerregeringen som gjorde misstagen.

Men som inte heller tycks intresserad av att rätta till dem.

Läs mer om sjukförsäkringarna hos Ett hjärta rött och Annarkia

Centerfriska bröst

Centerpartiet tycks anse att det finns någon slags motsättning mellan friska bröst och Mikael Wiehe.

Åtminstone att döma av vad som måste vara en av de mer häpnadsväckande partiannonserna under den här valrörelsen.

Det finns en bakgrund till Centerpartiets annons.

En bakgrund som är nästan lika häpnadsväckande som annonsen.

Personligen är jag övertygad om att vi har utrymme både för sång, musik, kulturarbetares yttrandefrihet – och omsorg om friska bröst.

Centerpartiets omsorg om friska kvinnobröst marscherar i absolut otakt med alliansens politik vad gäller sjukförsäkringarna.
En kvinna som behöver en längre sjukskrivning efter en bröstcanceroperation ska definitivt inte räkna med motsvarande humana eller ömsinta tongångar.

Instämmer med Emelie.
Reinfeldt, Husmark-Pehrsson, Maud Olofsson har visat en ofattbar politisk ohederlighet när de besvarat frågor om sjukförsäkringarna med lögner.

Jag vet att det är så. Och mängder av andra – sjuka och vårdande – människor vet också att det är just så.

Myten om de rusande sjukskrivningarna

Hittade ett blogginlägg som strimlar myterna om Sveriges rusande sjukskrivningar och sjukskrivningsfusk jäms med fotknölarna.

Så det var egentligen mitt enda ärende idag; att länka till Ett hjärta rött; i förhoppningen att många fler kommer att läsa det inlägget.

Låt oss hoppas att den borgerliga alliansens försök att pulvrisera sjuka människors rätt till ett värdigt liv är den fråga som slutgiltigt klätt av och visat upp alliansens och moderaternas rätta ansikte.

Låt oss hoppas att det här blir den fråga som slutgiltigt kommer att bidra till ett regeringsskifte.

Helt enkelt för att varje människa med en normal etisk kompass måste uppröras i sitt inre.

Och känna; om jag accepterar det här så kommer jag att både förakta mig själv och förlora min självrespekt.

Oavsett partitillhörighet.

Nyp mig;och säg att det är en mardröm.

Säg att jag snart kommer att vakna.

För den här mardrömmen blir alltmer creepy och gör att alltfler  - särskilt de sjuka – kastar sig i ångest om nätterna.

Jag tänker så klart på den absoluta brist på medmänsklighet som demonstrerats särskilt påtagligt sedan ett och ett halvt år tillbaka.

Jag tänker så klart på den borgerliga alliansens lappverk av nya regler som handlar om att kasta sjuka människor på sophögen.

Sociologen Zygmunt Bauman beskriver det han kallar trädgårdsmästarstaten.

”Trädgårdsskötseln och läkekonsten är funktionellt utpräglade former av den verksamhet som innebär att nyttiga element som ska få leva och frodas, avskiljs och isoleras från skadliga och osunda element som måste utrotas”.

De som vår nuvarande regering vill kasta i komposten är alltså svårt sjuka och arbetslösa.

Även om argumenten snirklas in lite snyggt i budgetar och kronor och ören; så är ändå det råa budskapet: Vårt samhälle inte har råd med sjuka och arbetslösa.

Och så här sa Fredrik Reinfeldt till TT häromdagen:

”Det finns inga perfekta stora reformförändringar som alltid blir rätt direkt. När detta väl är på plats vill jag höra den som vill tillbaka till det som var tidigare.”

Han nämner ingenting om att det är svårt sjuka människor som får tjäna som försökskaniner för den här så kallade ”reformen”.

En av de svårt sjuka kvinnor som först slog larm om den här ”reformen” har nyligen avlidit.

Få se nu; lever inte vi i en demokrati? Är inte politik att vilja?

Ja, men utifrån de små stegens tyranni så trampar vår nuvarande regering uppenbarligen taktfast mot ett mål som handlar om att gröpa ur de sociala trygghetssystemen.

Den politiska viljan och de värderingar som styr den viljan har aldrig varit så glasklara som nu.

Mina kinder skulle blossa av genans om jag visste med mig att jag var en moderat politisk makthavare. 

Under de senaste dagarna har alliansens förträdare inte bara bevisat att de förvandlas till politiska ögontjänare när mediernas tryck blir alltför påtagligt.

De har också aktualiserat frågan om vilken kompetens vi har rätt att kräva av politiker.

Idag talas det ständigt om vikten av att få olika grupper engagerade i det politiska arbetet.

Unga kvinnor och män tycks vara en särskilt het grupp som politiken vill locka in.

Personligen tror jag att vi också bör ställa krav på normal intelligens.

Lite  sunt förnuft, känsla för rättvisa, empati och mod skulle så klart också vara en extra bonus.

Och så bör väl politiker ha något slags personlig moralisk hederlighet.

Att tala sanning brukar väl räknas som moraliskt hedersamt.

Något som företrädarna för den borgerliga alliansen inte lyckats demonstrera så särskilt väl under den senaste veckan.

De senaste årens politik har demonstrerat en smygande avtrubbning av en värdegrund som ska vara baserad på demokrati och humanism.

De senaste åren har inneburit ett betonande av egot, de vassa armbågarna och av att de starka ska kliva på de svagas ryggar.

Jag tror Peter Eriksson har rätt när han säger att det här kan bli den borgerliga alliansens fall.

Vår nuvarande regering tycks nämligen ha bortsett från en viktig sak.

Människor som lever i vårt land har faktiskt vissa kunskaper, och vårt minne är inte heller alldeles utraderat.

Det har under lång tid skrivits tonvis med artiklar och sänts massor med nyhetsinslag där människor beskrivit hur de drabbats av de nya reglerna både för a-kassa och för sjukskrivningar.

Husmark-Pehrsson deltog personligen i ett av Debatts program, där en cancersjuk kvinna beskrev hur hennes liv och verksamhet slogs sönder av alliansens hopkok av regler.

Samma politiker sitter nu och försöker övertyga oss om att de först den senaste veckan har insett konsekvenserna för sjuka.

Om Socialdemokraterna ska kunna erbjuda något alternativ och någon trovärdighet i de här frågorna; så måste kopplingen mellan sjukdom och fusk försvinna.

Socialdemokraterna har ett ansvar för att ge upprättelse och återupprättad respekt för sjuka och arbetslösa.

Människor ska ha rätt till att vara sjuka – så länge de är sjuka. Det vill säga med utgångspunkt i deras egna kroppars och själars läkningsförmåga. 

De ska inte pressas till försämrad hälsa på grund av att politiker skapat byråkratiska,  statiska tidsgränser för hälsa och ohälsa.   

 Människor som är sjuka får inte längre beskrivas som utgiftsposter som ska skuldbeläggas.

Regeringen har för övrigt inte backat ( som det det formulerats i flera nyhetssändningar idag.)

Regeringen har bara gjort en liten symbolisk, ögontjänande, populistisk och manipulativ kringelkrok.

För det inhumana regelverket kvarstår nämligen - och fortsätter att drabba andra sjuka människor. 

Reglerna måste göras om även för dem.

Den som exempelvis har utmattningsdepression får enligt de regler -  som stöttes och blöttes i månader av Socialstyrelsen – inte vara sjukskriven längre än sex månader.

Människor ska inte behöva vara döende för att ha rätten att vara sjuka. 

Nog är det lite fiffigt när politiska företrädare gjort så stort väsen av att just Sverige haft sådana skenande sjukskrivningar.

Om den borgerliga alliansen fått styra skulle vi nog med tiden kunna ståta med Europas lägsta sjukskrivningsstatistik.

Det skulle helt enkelt ha skett genom att skapa ett regelverk som inte längre tillåter människor att bli sjuka.

Och därmed hade vi – Hokus Pokus – plötsligt fått en väldigt frisk befolkning.