Littorins föräldraansvar spelar roll…

Ibland blir jag aningen trött…

För att det ibland tycks som att envar som har förmågan att uttrycka sig någotsånär begripligt anser sig behärska allt om medier, publiceringar, journalistik…

Ser nu att några bloggare börjat skapa något slags renhetsregler.

I vissa fall inspirerade av att Aftonbladet nu skrivit om Littorins vårdnadstvist.

Jag kan inte avhålla mig från att lämna en liten försynt upplysning;  det finns en yrkesgrupp kallad journalister; som arbetat yrkesmässigt med kritisk samhällsbevakning under decennier.

Så för att göra ytterligare en liten försynt anmärkning; det är alltså en yrkesgrupp som dagligen och stundligen tränats i att tänka och reflektera kring vad som är lämpligt att publicera.

Därmed ger jag också gärna ytterligare ett litet försynt tips – bloggare behöver inte uppfinna hjulet på nytt .

Det finns redan ett antal medieetiska regler som syftar till att skydda enskilda mot oförskyllt lidande på grund av publicitet.

Men dessa hänsyn vägs samtidigt mot att press, radio och tv – inom ramarna för tryckfrihetsförordning och yttrandefrihetsgrundlag – ska förmedla nyheter, granska samhället och publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna.

Jag har aldrig tillhört den hårdföra falang som vill publicera utan hänsyn till människors privatliv.

Men jag tycker inte det är oviktigt om en minister år 2010 anser att han inte haft varken råd eller tid för sina barn – på grund av sin politiska karriär.

Det är väsentligt ur ett genuspolitiskt perspektiv!

Mediernas uppgift är som bekant att ge en allsidig nyhetsförmedling samt publicera sådant som har ett uppenbart allmänintresse.

Jag tycker faktiskt att en ministers tidsmässiga-och ekonomiska föräldransvar spelar roll.

Vilket pjåskande med Mona Sahlin…

Nej, det är inget drev som pågår mot Mona Sahlin.

Den kritiska debattartikel i Aftonbladet som nu tycks ha fått en rad s-bloggare att falla i gråt utgör inte något drev.

Det är ett alldeles vanligt inlägg av en människa som tar sig friheten att ifrågasätta en partiledare i ett demokratiskt samhälle som månar om både yttrandefrihet och tryckfrihet.

Samma yttrandefrihet som för övrigt Göran Greider tillåter sig.

Mona Sahlin är ledare för ett stort parti.

Hon är bara en av många makthavare som blir föremål för massmedial granskning.

Hon är inte den enda.

Maud Olofsson är en av de som fått sina fiskar varma i samband med sitt svek om kärnkraften.

Anders Borg har fått sin beskärda del – på grund av bonusarna för statligt anställda.

Littorin har också fått höra ett och annat – både i riksdagen – och i medierna på grund av sin internetköpta examen.

SEB-bankens kvinnliga direktör Annika Falkengren har fått sin girighet utlagd till offentligt beskådande i alla medier.

Listan kan göras oändlig….

Den massmediala uppmärksamheten  - och kritiska granskningen – av Mona Sahlin är en ordinär offentlig bevakning.

Det slags bevakning som makthavare SKA utsättas för.

En gång åkte Mona Sahlin runt och höll föreläsningar om det drev hon ansåg sig vara utsatt för i samband med Tobleroneaffären.

Det går inte att komma dragande med drevsnacket igen.

Drevspåret har Mona Sahlin redan kört i botten.

Det som pågår nu är nämligen inget drev.

Det är en helt ordinär massmedial bevakning av en ledande samhällspolitiker.

Det är nog dags att välja fot – och attityd nu.

Antingen är Mona Sahlin en makthavare som får ifrågasättas och kritiseras i likhet med alla andra.

Eller så är hon en liten flicka – som måste behandlas extra varsamt – av ridderliga socialdemokrater.

För då återstår ju frågan; är det en liten värnlös flicka som förväntas leda en regering vid ett eventuellt regeringsskifte?

Skärpning Sahlin; skynda och skriv ”löv u” !!

Ser att borgerliga framträdande bloggportaler och bloggare börjar betrakta den rödgröna förlusten som given.

Men än finns tid för akuta insatser.

Som bekant har Annika Nordgren Christensen, mp, ledamot i försvarsberedningen och medlem i Krigsvetenskapsakademin skrivit ett inlägg på Newsmill där hon kritiserat arbetmarknadsminister Littorin för att han behandlar sin flickvän som en kattunge.

Han har ju skickat kärleksmeddelanden via Facebookwall till sin lilla kattunge med lydelsen: ”Löv u!! Du är såå söt.”

Det där tyckte Annika Nordgren Christensen inte om och skrev som sagt en debattartikel.

Hon drog på sig en storm av ogillande(om än mycket underhållande) åsikter i kommentarsfälten - men inlägget drev även fram aktivister som pläderar för rätten till kärlek -  i synnerhet Littorins rätt till kärlek.

Som en följd av Annikas artikel utlovade somliga kommentatorer till och med  att ge sina röster åt Littorin  i nästa val.

Med tanke på opinionssifforna tror jag att läget börjar bli akut för Mona.

Hon måste nog helt enkelt se till att skicka iväg ett litet kärleksmeddelande till  sin egen lilla kattunge där hemma.

De sympatipoäng hon möjligen fått när hon gått på Bruce Springsteenkonserter kan kanske kompletteras med ytterligare några folkliga röster.

Personligen häpnade jag över att få veta att Littorin kan vara  en sådan sötnos!!

Den moderata arbetsmarknadspolitiken har ju onekligen förefallit mer brutal än ömsint.

Nu får vi bara hoppas på att Sven Otto Littorin när han lyckas kliva ner i verkligheten från sitt euforiska sööta nyförälskade tillstånd kan kasta ett getöga på a-kassereglerna och a-kassenivåerna – där Sverige ju ligger på bottenplats i Europa.

A-kasseersättningen kan säkert ha ett större allmänintresse än hans medvetna val att skriva offentliga kärleksmeddelanden på Facebook.

A-kasseregler och a-kassenivåer är förstås lite mer komplicerade än att skriva ”löv u” på Facebook.

Eller kanske ska Littorin inte alls bry sitt söta lilla huvud med att ge sig in på sådana komplicerade frågor?

Fast nog skulle det kunna bidra till ett ge ett mer seriöst intryck om en arbetsmarknadsminister kunde prestera en något mer djuplodande analys av arbetsmarknaden än; det blir ett riktigt skitår.

Särskilt med tanke på de realiteter som gäller för väldigt, väldigt många svenskar idag.

Dvs 210 000 inskrivna arbetslösa i år, en ökning med 22 000 personer sedan december förra året.

17 000 varslade människor i januari i år – att jämföras med 3 600 varslade i januari förra året;

 d v s en ökning med 13 400.

Om Littorin sedan får en stund över från sitt sockriga facebookande kanske han kan googla lite för att titta över om det finns någon ny examen han kan köpa in via internet.

Har man sett; Aftonbladet har vaknat

Gick ut för att läsa Aftonbladets nätupplaga eftersom det går ett rykte i bloggvärlden om att Jan Guillou ska vara med i Lets´s Dance.

(Har förstås även hört andra rykten som säger att Guillou som bäst håller på att lära sig att googla; och att hans sambo sägs ha lovat att visa honom hur det går till att skicka mail.)

Eftersom Aftonbladet är ett av de mest uppdaterade medierna vad gäller tv-tävlingar; det Aftonbladet inte vet om före detta tv-tävlande kändisar, nuvarande kändisar, årsgamla kändisar, tio-årsgamla tv-tävlande kändisar….

Det är helt enkelt inte värt att veta!

Satte mej alltså för att undersöka om det kan vara sant –  eller om det bara är ett bloggrykte – att Jan Guillou ska ta med sig älgstudsaren och ge sig iväg för att tävla i Let´s Dance – eller om det var Stjärnor på is?

Medan jag alltså sökte febrilt i topptidningen framför andra vad gäller tv-tävlingar så upptäckte jag att Aftonbladet nu lyckats tränga igenom tv-tävlingsdimmorna och så smått börjat reflektera kring en redan veckogammal nyhet. 

Nämligen a-kasseregel-vanvettet.

Att den frågan kommit upp på nyhetsagenden först nu beror i sin tur på att det finns ett begrepp som heter prioritera.

Vilket i sin tur betyder ungefär; ge förtur.

Det vill säga när landets enda riksspridda s-tidning ger förtur åt att skriva om tv-tävlingar, då är det lätt hänt att internetakademikern Littorins lek med viktiga sociala och politiska frågor skyms undan.

Själv bloggade jag om det här för ganska precis en vecka sedan.

Fast jag är ju å andra sidan inte så överintresserad av vare sig bönder som söker sig fruar,  årsidoler eller fjolårsidoler.