Tragedin i Smedsbyn

Jag blev om möjligt ännu mer ledsen efter att jag nu vet vilka det är som berörs av tragedin i Smedsbyn.

Har träffat dem alla – förutom den unga kvinna som förlorat sitt liv så tragiskt.

Trevliga,  duktiga, intelligenta och hårt arbetande människor  - som överraskade mej som nyinflyttad bybo med att visa på en oväntad välkomnande och vänlig attityd.

Orkar nästan inte tänka på hur den här tragedin kommer att slå mot alla övriga anhöriga.

Fäder, mödrar, barn…

Av någon anledning känns det ändå bra att veta att Thomas Bodström kommer att vara mannens försvarsadvokat.

(Noterar att vare sig Kuriren eller NSD lyckats med grundläggande journalistisk formalia; d v s att stava Bodströms namn korrekt.)

Ibland far känslorna iväg fullständigt irrationellt.

Mitt i en sådan här tragedi så märker jag att jag inte kan låta bli att tänka på deras katt.

En fullständigt oemotståndlig kissekatt; som ständigt gav sig iväg långt hemifrån på sina egna äventyr.

Och som tog sig ändå bort till mitt hus och min gårdsplan.

Vita tassar; och en vit oregelbunden fläck på nosen.

Såg på katten genom mitt köksfönster; och försökte locka den genom att ställa ut ett fat med mjölk.

Den var så oemotståndlig; att jag ibland nästan var på väg för att vädja om att få den.

Mitt i en sådan här outsäglig tragedi så sitter jag alltså och tänker jag på en liten katt.

Helt säkert för att det gör mindre ont att tänka på en tuff liten katt än att tänka på de människor vars liv nu slagits omkull.

Smedsbyn

Usch, nu blev jag lite omskakad.

Såg att en 25-årig ung kvinna dött i Smedsbyn; och att hon misstänks ha blivit mördad.

Tack och lov att jag inte bor där längre.

Till vissa byar ska man nog inte flytta som ensamstående kvinna.

Tyvärr blev det ett ganska dyrt äventyr för min del – både i pengar, arbete och flyttkostnader.

Tack och lov ändå att jag inte bor kvar.

En sådan här tragisk händelse kommer helt säkert att bidra till att känslorna börjar koka i byn.

Kom och testa vägen till Smedsbyn

Vilken bra idé att Robert Collin ska ge sig ut och testa vintervägarna. 

Jag har ett förslag till testväg – frånsett att den vägen borde testas lite senare när den riktiga vintern kommit här uppe.

Kör E4.an från Luleå mot Haparanda och Råneå.

Kör förbi Börjelslandet m m..

Det kommer att dyka upp en skylt som pekar vänster mot Smedsbyn.

Där förväntas förare som ska göra vänstersväng mot Smedsbyn klara av att stanna upp i ett kort körfält; som på vintern kan vara ishalt.

Bakomvarande trafik som är på väg norrut kör så klart i tillåtna höga hastigheter.

Detsamma gäller mötande trafik som kör E 4.an söderut – mot Luleå.

Kör sedan vägen som går in till Smedsby centrum – den är 7 kilometer.

Och ofta mycket dåligt underhållen vintertid.

Notera att det endast går två bussar per dag från Smedsby centrum – en på morgonen och en på eftermiddagen – vilket innebär att alla är beroende av bil för att kunna ta sig de sju kilometrarna till den bussplats som ligger vid E4.an.

Den här sträckan är en mardröm att färdas längs med.

Lägg också till att vägen mot Smedsbyn – ja, för all del även E 4.an – frekventeras flitigt av älgar och rådjur.

Lägg till att vägförhållandena under vintertid ömsom handlar om underkyld snö, isspår, glashalka, ymnigt snöfall som är dåligt efterhållet, snörök samt att vägen är frekvent trafikerad av tunga timmerbilar.

Det vore intressant att få den vägen – inklusive den livsfarliga och för smedsbybor nödvändiga vänstersvängen testad.

Klippta band

Idag klippte jag de sista banden till den ångestskapande Smedsbyn.

Hur ångestskapande det var att bo där blir jag påmind om när jag ser bilder på närbelägna vanvårdade hus.

 
Eller bilder på den värmepanna jag hade i mitt hus; med reglage som jag aldrig förstod principerna för; eller element vars termostat jag försökte ställa om efter väderleken.

Ständigt med känslan av att de olika inställningarna inte gjorde vare sig till eller från.

Det jag blir glad över att se är fågelbilderna.

 
Det var främst vad jag fick med mig från den byn.

Upplevelserna av ett underbart fågelliv.

När jag nu bor i en lägenhet hos Lulebo igen så fladdrar det med jämna mellanrum igenom mej känslor av lättnad.

Som när jag upptäcker att elementen börjar bli varma, och inser att jag inte behöver vrida på reglage till någon värmepanna; eller vara rädd för att termostaten inte fungerar; eller vara orolig för de mardrömshöga vinterelräkningarna.

Nåja, idag fick jag som sagt klippa banden lite till.

När jag knallade in till Skattemyndigheten för att fråga om fastighetsdeklarationen, och fick veta att den inte längre berör mej; utan endast den nye ägaren.

Vilken lättnad!!