Blev påmind om en bok som jag har undanstoppad i min bokhylla – och som friskade upp mitt minne apropå en händelse som jag lite oklart kom ihåg tidigare.
D v s det ”scoop” Liza Marklund gjorde när hon arbetade på NSD.
Det är en av NSDs tidigare nattchefer – ja, faktiskt en kvinna; kunniga kvinnor som haft möjlighet till inflytande på NSDs redaktion har ju av tradition och konvention -annars alltid varit mycket få till antalet.
Nåja, boken heter ” Lilla Murvelboken” och gavs ut när Journalistförbundet firade sitt 90-års jubileum år 1991.
I samband med det jubileet bjöds ett antal journalister in för att skriva ner personliga tankar och hågkomster från sitt yrkesverksamma liv som journalister.
Den strävsamme nattchefen Sonia Wikström skrev ett språkligt jäkligt bra inlägg – jag såg ju sällan hur duktig hon var på att skriva eftersom hon satt som redigerare och nattchef när jag började vid redaktionen.
Hennes krönika handlar ”Om konsten att mixa en förstasida”.
Hon beskriver två tillfällen när NSD gjorde djupa avtryck i landets samtliga medier.
Den ena gången var när NSD var först av landets medier med att publicera både namn och bild på Palmes misstänkte mördare, Christer Pettersson.
Den andra händelse hon erinrar sig hade rubriken:
”GRODMAN SKÖTS – försvann blödande ner i djupet.”
Nattchefen beskriver inte bara de fjärilar hon själv fick i maggropen av rubriken; hon beskriver också hur rubriken närmast föranledde blodstörtning hos försvarsmakten.
Dramatiken pågick sommaren 1987 – när medierna i länet – och försvarsmakten – var alldeles till sig för att man trodde sig ha siktat en u-båt i Törefjärden i Norrbotten.
Så här skrev nattchefen om händelsen:
”Storyn om den skadskjutne grodmannen slog ner som en bomb en sen kväll. Efter alla kontroller som var möjliga publicerade vi den. Vi stod pall mot påtryckningarna från högsta militära instanser. Vi föll inte för de många hotfulla och vädjande samtalen. Varför var det så angeläget att stoppa publiceringen om det bara var fabler? Då räckte det väl med att försvaret förnekade. Grodmannen åkte in på förstasidan”.
Nattchefen berättar om hur ett halvt års skriverier om Törefjärden slutligen rundades av med att chefredaktören gjorde en rapport och med att militärbefälhavaren i Boden öppnade sina hemliga arkiv för tidningen.
Den krönika nattchefen skrev för mer än 15 år sedan avrundades så här:
”Vi hade haft fel, men militärens förklaringar var uppenbarligen inte heller helt sanningsenliga. Grodmanshistorien hade uppstått ur en mängd olika händelser som sammankopplats till en story och ett tillfälle. Men faktum kvarstår att militären öppnade eld med handeldvapen vid flera tillfällen i samband med utbåtsjakten.”
Månne; borde Liza satsa uteslutande på litterära verk i framtiden?
Fast å andra sidan; militären var visst inte heller helt rätt ute.
Månne gäller samma sak apropå Antonsson versus Marklund?