Det är så härligt att se dom ystra ungdomarna fara fram med sina skotrar här i byn.
Om jag står i mitt vardagsrum och tittar ut över ängarna så ser jag dom komma farande där.
Som kalvar på grönbete.
Dom vrålar fram och ibland stegrar dom sina skotrar.
Ungefär som cowboys brukar göra när dom stegrar sina hästar i westernfilmer.
Fast det är är Smedsbycowboys.
Det ser så befriande och lyckligt ut.
Och jag önskar att jag hade en egen skoter.
Då skulle jag bara behöva gå ut genom dörren; sätta mej på skotern vid min farstubro, och göra som ungdomarna.
Fräsa iväg över de snötäckta ängarna och vidare ut på Persöfjärdens is.
Förra veckan var jag i Lappträsk.
Och åkte skoter med Valle över skogsskiften och myrar.
Tittade på vackra skogar och hyggen.
Och för all del – frös om fötterna.
Typiskt stadsbor att komma med sådana skor.
Muttrade Valle.
Och Valles sambo bjöd på köttsoppa – så att jag skulle bli varm.
Och så funderar jag över varför vi är så många kvinnor som alltid bara åker med.
När jag åkte motorcykel i min vilda ungdom – så satt jag bakpå på bönpallen.
När jag åker skoter; så sitter jag bakpå; på en uppvärmd sittdyna.
Motorcykel skulle jag aldrig i mitt liv klara av att köra – knappt våga åka med numera.
Men en skoter skulle jag vilja äga – och köra.
Själv!!!


