Politiska kvinnosatsningar på rökstopp och skogsröjning…

Stockholms stad ska införa rökförbud på sina arbetsplatser från maj nästa år.

Expressens ledarskribent Eric Erfors beskriver det politiska beslutet som folkhälsotalibani.

Förslaget sägs ursprungligen vara Miljöpartiets; men har fått stöd av både S och borgerliga partier.

Visst sägs det vara så att just kvinnor, lågavlönade och lågutbildade röker mest.

Rökandet tycks därmed vara både en klass-och en könsfråga.

En stor andel av de som inte längre anses vara vuxna uppgiften att värna om sin egen hälsa; är med det här politiska beslutet följaktligen  kvinnor.

Beslut av det här slaget känns mest som en politisk hälsodekoration.

Jag erinrar mej formuleringen; Varför super Jeppe?

Varför röker lågutbildade, lågavlönade kvinnor mer än män och välavlönad medelklass.

Den frågan vore intressantare att belysa. 

Om jag nu håller mej till kvinnor, kvinnors hälsa och kvinnors arbetsmiljöer kan jag nog tycka att det finns områden som borde prioriteras betydligt högre – och med betydligt mer genomgripande politiska insatser än ett rökförbud på arbetstid.

Det finns andra livsomständigheter som har stor betydelse för människors hälsa; arbetslöshet och ekonomisk stress är ett par av dem.

Nåja, regeringen Fredrik Reinfeldt har just gett exempel på andra stora politiska och feministiska grepp.

Regeringen ska visst satsa sisådär 8 miljarder för tillfälliga insatser mot arbetslösheten - under kommande två år.

En del av pengarna ska gå till yrkesutbildningar.

-Det är ett växande intresse i Sverige för att arbeta med händerna.

Sa Fredrik Reinfeldt i Rapport.

När har regeringen gjort den enkäten?

Jag har för mej att propåerna om fler yrkesutbildningar kom från alliansens egna politiker.

En del av miljarderna ska också gå till att återinföra beredskapsjobben.

- Kanske röja skog….

Sa Fredrik Reinfeldt i Rapport!!!

Vad bra: nu vet vi hur framtiden ska se ut.

Kvinnor ska sluta röka och börja med skogsröjning…

Konjunkturinstitutets generaldirektör har förstås en annan uppfattning.

Han anser att de bästa åtgärderna mot en skenande arbetslöshet är att satsa på kommuner, landsting och infrastruktur.

Studio ett i P 1 kommenterade för övrigt den politiska journalisten Arvid Lagerkrantz  det tal som Fredrik Reinfeldt hållit i Västerås.

-Han är en ulv i fårakläder.

Sa Lagerkrantz och förklarade sin åsikt med att Reinfeldt säger sig vilja en sak; men gör något helt annat.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!!

Tårtdags

Jag antar att det finns en tidningsredaktion som snart får bestyr med hur de ska fira en

avgående ansvarig utgivare som varit oerhört mycket chef.

Häromdagen fick vi veta att densamme lämnar sin tjänst; efter 15 år; och att han

aldrig varit rädd för att fatta beslut.

Och vilka beslut sen :)

Framtoningen tycks inte helt gnistrande; för den som läser av både det som

uttryckts tydligt - och det som uttryckts mer objektivt  formellt.

För att citera Martin Ezpeleta när han erinrar sig hur en avgående utgivare fröjdades

över att namnpubliceringen i det tragiska Carolinefallet gav läsare:

”Fantastiskt roligt, 100 000 är en siffra som vi drömt om men vi trodde inte att vi skulle nå

den redan.”

Jag har skrivit flera inlägg om det beslutet.

I tider när medier jagar kostnader kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket arbetstid

det kostade när jag gick och köpte en pappersblomma för att jag ville ha det trivsamt

i mitt arbetsrum.

Ja, min promenad fram och tillbaka till OK för att köpa blomman tog väl bara någon kvart.

Men hur mycket kostade det när en bunt med chefer – med höga chefslöner – jagade runt

mellan arbetsrummen och våningarna med kvittot för den blomma jag köpt.

En grattistårta – prydd med blommor (!!)- tycker jag nog att förnyelser

av redaktionella miljöer alltid borde föranleda.

Det finns dessutom valmöjligheter.

Efter tårtätandet bör avgående utgivare alltid önskas lycka till för den händelse

det företagsamma yrkesvalet skulle bli entreprenör.

Kränkande särbehandling i arbetslivet

Apropå tjejen som skrev ofördelaktigt om chefen på sin blogg och nu anklagats för bedrägeri – så blir jag påmind om mobbningsprocessers förlopp.

Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling ger ganska bra exempel på vad kränkande särbehandling är:

-förtal eller nedsvärtningar av en arbetstagare eller dennes familj.

-medvetet undanhållande av arbetsrelaterad information eller lämnande av felaktig sådan

-medvetet saboterande eller försvårande av arbetets utförande

-uppenbart förolämpande utfrysning, åsidosättande behandling, negligeringar av arbetstagaren

-förföljelse i olika former, hot och skapande av rädsla, förnedringar, t ex sexuella trakasserier

-medvetna förolämpningar, överkritiskt eller negativt bemötande eller förhållningssätt( (hån, ovänlighet etc)

-kontroll av arbetstagaren utan dennes vetskap och med skadande syfte

-kränkande s.k ”administrativa straffsanktioner” som plötsligt riktas mot enskild arbetstagare utan sakliga skäl, förklaringar eller försök att gemensamt lösa eventuella bakomliggande problem. Sanktionerna kan utgöras av t ex omotiverat fråntagande av arbetsrum eller arbetsuppgifter, oförklarade omplaceringar eller övertidskrav, tydliga försvåranden vid behandling av ansökningar om utbildning, ledigheter o.dyl

Med kränkande administrativa sanktioner menas att de medvetet genomförs på ett sådant sätt att de kan uppfattas som djupt personligt förolämpande eller som maktmissbruk och riskerar att orsaka hög eller långvarig stress eller andra onormala och riskfyllda psykiska påfrestningar på individen.

Förhållningssätten i kränkande handlingar präglas sammanfattande av grov respektlöshet och bryter mot allmänna heders-och moralbegrepp om hur människor bör bemötas.

Handlingarna medför att enskilda personer och även hela arbetsgrupper påverkas negativt såväl på kort som på lång sikt.

För tydlighetens skull bör nämnas att tillfälliga meningsmotsättningar, konflikter och problem i samarbetsrelationerna i allmänhet bör ses som normala företeelser. Detta förutsätter naturligtvis att de ömsesidiga förhållningssätten och handlingarna i samband med problemen inte syftar till att skada eller medvetet kränka någon person.

Kränkande särbehandling föreligger först när personkonflikter förlorar sin prägel av ömsesidighet och när respekt för människors rätt till personlig integritet glider över till icke etiska handlingar av sådant slag som nämnts här ovan samt när detta på ett riskfyllt sätt drabbar enskilda arbetstagare.

Konsekvenser av kränkande särbehandling

Hos enskilda arbetstagare

-Ökande svårigheter till samarbete i form av motvilja, irritabilitet eller stark likgiltighet. Medvetet brytande av regler eller överdrivet hållande på regler, försämrade prestationer.

-Hög stressnivå, låg stresstolerans med överreaktioner, ibland traumatisk krisupplevelse

-Fysisk ohälsa, missbruksproblem, eller psykiska reaktioner, t ex sömnsvårigheter, försämrad självkänsla, ångest, ”grubblerier”, depression, eller maniskhet, ibland stark aggression och svår trötthet.

-Oförmåga att se framåt eller orimliga krav på upprättelse

-Självmordstankar eller våld mot egen person.

Om den kränkande särbehandlingen inte omgående upphör( och de grundläggande problemen på arbetsstället utreds och åtgärdas) riskerar symptomen att permanentas i kroniska tillstånd som kan kräva långvarig medicinsk och psykologisk experthjälp….

Kvinnliga chefer

Jag har arbetat under kvinnliga chefer. Jag hade en kvinnlig chef i Halland; hon var helt ok.

Jag hade en kvinnlig chef när jag arbetade på en kvällstidning i Göteborg. Hon var också ok.

Jag har en kvinnlig ”chef” i jämställdhetskommitten i Luleå – ja, hon är ju jämställdhetskommittens ordförande.

Hon är superbra; som ledare för en grupp.

Men jag har också haft en bidrottning som chef; en av de mest talanglösa kvinnor jag mött inom mitt yrke; men vilket var värre; en bidrottning en som kände sig särskilt hotad av kvinnor som hade större talang och kunskap i yrket än hon själv hade.

Som av en tillfällighet arbetar inga av de kunniga kvinnliga journalisterna längre kvar på arbetsplatsen; det gör däremot bidrottningen.