Med näsa för dofter

Av Helena Viita

De flesta av oss tycker om naturens dofter. Det kan vara doften av blommor, barrskog, apelsin eller citron.

Mats Lindberg, lektor i kemi vid Luleå tekniska universitet, blir lycklig när han känner doften av lindblom.

Mats Lindberg

-När jag känner den doften är jag genast tillbaka på den gård där jag lekte som barn. Det växte lindar runt hela den gården, säger han.

DET ÄR INTE BARA kemisten Mats Lindberg som fascineras av dofterna omkring oss – eller av vad vi kan uppfatta med våra fem sinnen.

-Egentligen är mitt intresse den vanliga människans förundran över hur saker och ting fungerar. Men eftersom jag är kemist har jag goda förutsättningar för att tänka i termer av kemi, säger han.

Luktsinnet är ett kemiskt avståndssinne. Det kemiska smaksinnet används på korta avstånd.

Att våra näsor och hjärnor kan minnas och känna tiotusentals dofter har nobelpristagarna i medicin Richard Axel och Linda B Buck från USA upptäckt.

De har visat att det finns en gigantisk familj av så kallade luktreceptorer. Att vårt luktsinne består av tusen olika gener och att de generna kodar för olika typer av luktreceptorer.
Det finns alltså ett slags specialisering. Varje luktreceptorcell har bara en typ av receptorer och kan endast känna av ett begränsat antal doftämnen.

-En molekyl kan innehålla mycket av en viss slags atom medan en annan molekyl innehåller mycket av en annan atom. De ger olika doftupplevelser för att de binder till olika typer av receptorer. Näsan sänder olika mönster av nervimpulser till hjärnan som hjärnan sedan tolkar som mer eller mindre behagliga eller som lukt av exempelvis mat, dryck, godis eller djur, säger Mats Lindberg.

Luktreceptorerna sitter på olika celler som finns i ett litet område i nässlemhinnan.

-Generellt är receptorerna ganska stora eller mycket stora molekyler. Molekylen är en anhopning av atomer som är bundna till varandra i system på ett visst sätt så att de skapar aggregat med olika utseende, säger Mats Lindberg.

Att molekylerna ser olika ut är en förutsättning för att vi kan känna olika smaker och dofter.

-Doften av citron är baserad på en molekyl med ett visst utseende. När vi känner doften av en ros registrerar vi en annan molekyl, säger Mats Lindberg.

Om vi ska kunna känna en lukt eller doft måste det som luktar utsöndra ett ämne som kan ta sig genom luften.
Molekylerna som gör att vi känner lukter måste vara så små att de kan bäras genom luften, komma in i näsan och fastna där.
Molekylerna som gör att vi känner smak är betydligt större. Gemensamt för båda typer av molekyler är att de ger olika signaler till hjärnan som vi översätter till sinnesförnimmelser.

-Att det finns olika lukter beror på att olika saker och material släpper ifrån sig olika ämnen eller signaler. Vi reagerar olika beroende på vilket ämne som hamnar i näshålans luktsinnesområde, säger Mats Lindberg.

Att dofter och lukter kan väcka starka positiva eller negativa känslomässiga minnen har de flesta någon erfarenhet av.

Mats Lindberg konstaterar att de flesta människor tycks uppleva naturens dofter som njutbara.

-Många ämnen som utsöndras av växter och som vi tycker är angenäma tillhör en grupp som kallas terpener. De har gemensamma drag i sitt utseende. De är uppbyggda så att varje enhet innehåller fem kolatomer. Terpener har 10,20 eller 30 kolatomer eller kan innehålla halvsteg, 25 kolatomer.

-Ofta innehåller de också väte plus syre. Det gör att molekylerna finns i hyggliga koncentrationer i luften så att vi har lätt att uppfatta de lukterna.

MATS LINDBERG konstaterar att det också finns lukter som generellt tycks väcka olust hos människor.
Något han tror kan bero på människans instinkter att överleva.

-Våra levnadsbetingelser har inneburit att de som tidigt uppfattat varningssignaler klarat sig bättre än de som inte gjort det. Detsamma kan gälla för dofter.

Mats Lindberg konstaterar att de flesta tycks känna obehag inför lukter som innehåller svavelföreningar.

-Det är lukten vi känner när vi står i lä om Piteå eller andra orter som har massafabriker. Kanske tycker vi illa om den för att vi lärt att det som luktar svavel inte är nyttigt. Människan kan ha genetiskt minne av att svavelassocierade lukter hade samband med något farligt. Kanske vulkanutbrott eller någon frukt.

Våra fem sinnen – doft, smak, syn, hörsel och känsel – ger oss information om vår omvärld. Men vi kan värdera våra sinnen olika högt.

Mats Lindberg värderar personligen synsinnet högre än hörseln.

-Vad gäller luktsinnet är det svårt att veta hur mycket vi använder oss av det. Det är inte säkert att vi lägger märke till dofter vi har omkring oss förrän de försvunnit.

© Helena Viita
Publicerad
26 februari 2005
NSD

Comments are closed.