Att göra en doktorshatt

Av Helena Viita

LULEÅ

– Det krävs 70 olika moment för att göra en sådan här hatt. Det är hantverk hela vägen.
Det säger Elisabet Jernström som nyligen disputerade med sin avhandling ”Lärande under samma hatt”.

Men Elisabet Jernström har i sin forskning lärt sig mycket mer än att tillverka en egen cylinderhatt.

– Praktiska kunskaper kräver hög teoretisk förmåga, säger hon.

Med det påståendet vill hon kasta omkull de traditioner som gör kraftig åtskillnad mellan praktiska och teoretiska begåvningar.

Elisabet Jernström disputerade nyligen med sin avhandling vid Luleå tekniska universitet och Centrum för forskning i lärande.

Hon har visat att så kallat praktiskt lärande är både mångfasetterat och komplicerat.

När Elisabet Jernström bestämt sig för att undersöka kunskap som förvärvas med hjälp av läromästare började hon leta i traditionella hantverk.

Hon funderade på olika hantverkaryrken: smeden, skorstensfejaren, spettkaksbagaren, charkuteristen.

Letade hattmakare

Långt i fjärran fanns hennes tankar på den egna disputationen – och de doktorshattar som är viktiga i traditionen.

Hon började leta efter hattmakare – och började forska hos en hattmakare.

Elisabet Jernström gjorde en förundersökning och en huvudundersökning.

I förundersökningen intervjuade hon sammanlagt sju personer; hattmakarlärlingar, hattmakargesäller och hattmakarmästare.

Hon deltog även i en veckas kurs i hattillverkning utan att de övriga deltagarna fick veta att hon var forskare.

Sedan följde hennes huvudundersökning. Den skedde i ett hattmakeri under 27 dagar.

Hon studerade en hattmakarmästare och en kvinnlig lärling. Hon videofilmade alla dagar.

Hattmästaren och lärlingen fick i uppdrag att skriva dagböcker och svara på vissa frågor varje dag.

Gick in som lärling

Elisabet Jernström gick även själv in som lärling vid 15 tillfällen – och tillverkade under den tiden en egen cylinderhatt.

Det hon ville undersöka hos hattmästaren var hur lärandet mellan en mästare och en lärling går till.

– Det handlade om lärande i praktiken i informella situationer, inte inom skolans väggar, säger hon.

Och förklarar sitt intresse för det som traditionellt brukar kallas för praktisk kunskap.

– Redan som barn förundrades jag över människor omkring mej som hade stort kunnande utan att ha en högskoleutbildning eller akademisk utbildning.

– Även i mitt yrke som förskollärare mötte jag människor som förvärvat sitt kunnande genom andra läromästare, säger hon.

Kritisk

Elisabet Jernström är kritisk till den skarpa åtskillnad som görs mellan teoretiskt/intellektuellt och praktiskt kunnande.

– Det synsättet kom redan med Des-cartes på 1600-talet. Det lever än idag i skolans styrdokument. Det intellektuella ställs på ena sidan, det praktiska, manuella, sinnliga ställs på den andra.

– Det får konsekvenser. Skolan ger mindre utrymme åt drama, dans, musik, slöjd, bild och idrott och de så kallade teoretiska ämnena får ett större utrymme, säger hon.

Elisabet Jernström har funnit att tankens och handens arbete inte kan skiljas åt på det sätt som sker i traditionell kunskapstradition.

Hon anser att hennes egen forskarutbildning kan jämföras med det praktiska lärandet hos en hantverkare.

– Även om innehållet är annorlunda så krävs det praktiska på båda håll och det teoretiska på båda håll.

– Jag är helt emot att man skiljer så skarpt på teori och praktik, säger hon.

Vad Elisabet Jernström gjort i sin avhandling är att hon satt ord på den kunskap – också kallad tyst kunskap – som förekommer i praktiskt lärande.

Definierat förmågor

Hon har i sin forskning och sitt eget arbete hos hattmakaren definierat en rad förmågor, egenskaper och strategier som behövs i praktiskt lärande.

Exempelvis: självständighet, kvalitetstänkande, bildtänkande, problemlösning, förutseende, noggrannhet, motivation, nyfikenhet, gott väderkorn, initiativ, observation, förnimmelser, innovation, reflektion, dokumentation, samtal, återkoppling, lyssnande, presentation, vilja, memorera, beslut och repetition.

Elisabet Jernström har funnit att inte bara lärlingen utan också mästaren lär sig i det samspel som pågår mellan de två.

– I likhet med jazzmusikerna som är sociala aktörer i spelsituationen är mästaren och lärlingen det i lärandesituationen, säger Elisabet Jernström.

Nya kategorier

Hon använder begreppet mêtis som kommer från den grekiska mytologin, för att förklara de slutsatser hon drar av sin forskning.

– Forskarna Detienne och Vernant beskriver mêtis som en form av intellekt som består av väldigt många kategorier. Jag har hittat samma kategorier men jag har också hittat många nya kategorier.

-Mêtis är det vi idag kallar tyst kunskap. Men kunskapen är egentligen inte så tyst. Det går att sätta ord på den. Det går att definiera och kartlägga den.

– Kanske säger man att den är tyst för att man inte ansträngt sig tillräckligt för att sätta ord på den, säger Elisabet Jernström.

Gratulerades

Hon skickade sin redogörelse av vad hon observerat i verkstaden till hattmakaren.

– Han gratulerade mej till att jag lyckats sätta ord på sådant han trott att det inte gick att sätta ord på, säger hon.

Elisabet Jernström anser att hennes avhandling har hög aktualitet idag när det talas om att införa lärlingsutbildningar på gymnasiet.

Inte minst hennes fynd att lärandet i praktiska situationer kräver ett stort mått av teoretisk förmåga.

– En del politiker säger att de som har svårt med det teoretiska passar att gå lärlingsutbildningar. Om lärlingsutbildningar införs på felaktiga premisser finns det risk för att de ungdomarna far väldigt illa.

– Det är viktigt att utgå från de förmågor ungdomarna har så att man inte styr in på det teoretiska.

– Kanske påverkas vi så mycket av uppfattningen om handens och tankens arbete att vi inte ser de många förmågor som eleverna har, säger hon.

Samma stomme

Även om Elisabet Jernström just disputerat på sin avhandling så dröjer det ytterligare ett drygt år innan hon promoveras och får doktorshatt.

En hatt som hon nu väl vet hur den tillverkas.

– Doktorshatten har precis samma stomme som den här cylinderhatten. Men den är klädd med sidenrips som är veckat, säger hon initierat.

Och jämför cylinderhatten hon själv tillverkat med en äldre cylinderhatt hon köpte som studieobjekt.

– Den här gamla cylinderhatten är klädd med äkta felb. Den är mer långhårig och lättare att arbeta med, säger hon.

© Helena Viita

NSD
00-06-25

Comments are closed.