Vi måste in på männens villkor

Av Helena Viita

Värj er mot allt tal om kvinnlig särart, och kvinnlig annorlundahet.

På just det sättet har kvinnors underordning alltid legitimerats.

Så varnar Yvonne Hirdman, professor i kvinnohistoria.

Hon manar kvinnor att vara särskilt på sin vakt nu när landet knäar under ekonomisk kris.

– Nu måste vi försöka lura ut vilken plats man vill ge kvinnor i samhället under seklets sista decennium.

Foto: Ulla Lemberg

Foto: Ulla Lemberg

Yvonne Hirdman faller inte in i talet om att kvinnor skulle ha speciella egenskaper; vårdande, ombesörjande; kort sagt enbart goda.

Eller att männen skulle ha de aggressiva, maktgalna; kort sagt de endast onda.

  • Att ta fram typiskt manliga och kvinnliga egenskaper är avskyvärt även om det är mycket politiskt gångbart just nu, säger hon.

Hon har för all del förståelse för att sådana positiva utsagor går hem just hos kvinnor.

Kvinnoförakt

  • Men de går inte hem om man vill ha makt. Dessutom är det inte sant. Faran är att man säger: Sitt och var god då, men få dåligt betalt.

Hon påminner om när det på 1800-talet fördes diskussioner om huruvida kvinnor skulle få delta i politiken.

Argumentet löd: Kvinnor är så moraliskt högtstående så de bör inte korrumperas i det politiska livet.

  • Ett sådant argument kan väl komma tillbaka, det är ju så mycket annat som går tillbaka, säger Yvonne Hirdman.

Hon satt med i maktutredningen under 1985-90.

Avskedsansökan

1998 utnämndes hon efter åtskilligt bråk till professor i kvinnohistoria vid Göteborgs universitet.

Bråket fortsatte och i januari i år (läs 1993) lämnade hon in sin avskedsansökan.

  • Jag tror jag är den första professor överhuvudtaget som lämnar in avsked på det här sättet, och det har inte ansetts vara en nyhet, säger hon.

Och talar upprört om konflikter med en manlig prefekt vid institutionen.

Yvonne Hirdman anklagades för att vara arrogant, svår att samarbeta med samtidigt som hon påstods inte arbeta alls och aldrig vara närvarande.

Ville kontrollera

  • Lögner, förtal och kvinnoförakt. Ett uttryck för att det inte gick att kontrollera mej. De kunde inte acceptera att jag bestämde hur arbetet skulle läggas upp. Dom ville använda mej som man alltid använt kvinnor, som underordnad arbetskraft, säger Yvonne Hirdman.

När hon nu åter arbetar i Stockholm, för att utveckla kvinnoforskningen vid Arbetslivscentrum är det med nya personliga erfarenheter.

Men hon hävdar alltså bestämt att kvinnor ska vara männens likar i samhället.

Med hjälp av exempel ur historien visar hon att uppfattningen om de totalt olika könen, mannen so A och kvinnan som B, har en väl murad grund att stå på.

Aristoteles som sa: Vad beträffar skillnaden mellan könen så är mannen av naturen överlägsen och kvinnan underlägsen och styrd.

Legitimeringen sitter i huvudet

  • Olikheten som legitimerar manlig makt sitter inte i könet utan i själva huvudet, säger Yvonne Hirdman.

Eller Ellen Key som tyckte att kvinnor skulle vara mödrar och samhällsmödrar istället för att slåss för rösträtt.

  • Hennes resonemang att mannen utvecklar intelligensen och den analytiska förmågan byggde på Darwin och Spencer. Vi kvinnor hade utvecklat andra egenskaper, som erotisk genialitet.

  • Det lät ju lockande. Vem vill inte ha erotisk genialitet? Men hon skadade kvinnor mycket och splittrade genom att tala om deras särskildhet.

Kamrat och människa

Tanken att mannen var norm stördes av den demokratiska idén med lika rättigheter för alla oavsett klass, ras eller kön.

  • Den tanken verkade som ett irriterande sandkorn som så småningom ska akapa en vacker pärla, fullständig demokrati.

Förvärvsarbetet var en annan viktig orsak till att kvinnors underordning minskade.

Men så sent som under 1950-talet kallades lönearbetande gifta kvinnor förvärvsarbetande husmödrar.

De skulle ju bara arbeta en tid, och fick därmed också sämre arbeten utan karriärmöjligheter.

Samband förvärsarbete och demokrati

  • Kvinnors representation i facket blev också en sekundär fråga.

Men sambandet mellan kvinnors förvärvsarbete och politiska deltagande – det vill säga demokratin – är tydligt.

  • När kvinnors ställning på arbetsmarknaden förändras så påverkar det också kvinnors politiska deltagande, säger Hirdman.

Och påminner om 60-tal och 70-tal när kvinnor plötsligt kom med i samhället, inte främst som mödrar och husmödrar, utan som kamrater och människor.

1950 arbetade 800 000 kvinnor och den politiska representationen var cirka två procent. Idag (läs 1993) arbetar mer än två miljoner kvinnor, och den politiska representationen är nära 40 procent.

  • Det beror givetvis på att kvinnor blivit ett slags mindre män i samhället. Men ska vi in i samhället måste vi göra det på männens villkor. Sedan kan vi börja diskutera vad vi vill ha, säger Yvonne Hirdman.

Barnafödande en kort period i livet

Hon hänvisar till Alva Myrdal som sa att kvinnor sågs som ett socialt problem.

I politiken blev kvinnor objekt, de fick inte vara med och diskutera.

Att kvinnor definierats som problem beror i sin tur på att de föder barn.

-Man tycks tro att en kvinna är en oföränderlig varelse, som ständigt är 30 år och har tre barn. Visst kan barnafödandets period vara ganska slitsam när man yrkesarbetar, men det är ändå en förhållandevis kort period i en kvinnas liv.

-Jag hade själv en intensiv period med barnen under fem års tid. Kvinnor tenderar ibland att övedriva hur jobbigt det är. Alternativet är totalt ekonomiskt beroende av en man, säger Yvonne Hirdman.

Kvinnliga särorganisationer nonchaleras

Som inte vill att kvinnor ska förvisas till politiska kvinnoförbund, till en ghettoplats i politiken, hänvisade till speciella frågor.

  • Visst kan man säga att vi tar över männens former för organisationer. Men vad är alternativet, särorganisationer med annan struktur som blir totalt nonchalerade?

Yvonne Hirdman menar att man nu när landet lider åter har börjat fråga sig vilken plats kvinnor ska ha i samhället.

  • Nu uppfattas kvinnor inte längre som ett demokratiskt problem utan som ett ekonomiskt. Den demokratiska diskussionen blir ett lyxproblem, säger hon.

När den offentliga sektorn byggdes upp så exploaterade socialdemokraterna skickligt ett kvinnligt missnöje. Samtidigt skapades en segregerad arbetsmarknad.

-Ja, men nu måste vi främst tänka på att inte förlora vad vi uppnått. Det viktiga är att vi inte blir ännu mer segregerade, det vill säga i hemmet.

  • Offentlig sektor är ju inte heller till bara för att vi ska ha kvinnligt lönearbete, utan för att den är bra för kvinnor, barn, män, hela samhället, säger Yvonne Hirdman.

Hon påminner om att underskottet i landets ekonomi beror på 80-talets casinoekonomi. Inte på hur man skött välfärdsstaten eller på att man byggde en offentlig sektor.

Bryta sönder

Hon tycker för övrigt inte att den ekonomiska hotbilden är sann. Att den bara är en medvetet politiskt skapad hotbild.

Hon tycker att vi ska vända blickarna bara en bit österut.

  • Finland håller på att gå i konkurs med 600 000 arbetslösa. Det är inte bara för att rysshandeln upphör. Det beror på en medveten ekonomisk politik som bryter sönder ett bra fungerande politiskt system.

I Sverige kan det så kallade strukturella underskottet få bort kvinnorna från arbetsmarknaden igen.

  • Det kan ju låta lite konspiratoriskt, men vi ser ju att det är kvinnors arbetsmarknad som hotas.
© Helena Viita
 Norrländskan 2
 6 mars 1993
 

Comments are closed.