Han tar greppet på idrottsrörelsens ideella ledare

Av Helena Viita

Att vinna eller kämpa väl. Det är idrottsrörelsens konflikt. Mitt i den konflikten finns de ideella idrottsledarna.

– Tävlingen ger glädje och möjligheter att få testa sina gränser. Men i tävlingen finns också konkurrensen och utslagningen. Det säger Krister Hertting, doktorand vid Luleå tekniska universitet.

DEN EGNA erfarenheten av breddidrotten har varit en drivfjäder när Krister Hertting valt ämne för sin kommande doktorsavhandling inom ämnet pedagogik.

Han vill undersöka vad som bidrar till att forma ideella barn-och ungdomsledare inom idrott.

– Idrottsrörelsen är en spännande miljö att verka i. Ideella idrotsledare har säkert många olika motiv för at arbeta som ledare. Det är viktigt att stärka idrottens ideella ledarskap och driva verksamheten utifrån den kunskap som finns i forskningen, säger han.

Men det finns också en inneboende konflikt i idrottsrörelsen. Å ena sidan förväntas den förmedla värderingar om demokrati och om att alla är lika mycket värda. Å den andra är målet att vinna. Och förutsättningen för att någon ska vinna är att någon annan förlorar.

– Det är elittänkandet ställt mot breddtänkandet och fostrandet. Jag får inte ihop det där. men jag tycker inte att vi bör prata om förlorare. Istället går det att se det som att någon segrar eller bli besegrad. Den som hela tiden gör sitt bästa förlorar inte, den blir besegrad. Den som alltid gör sitt bästa kommer naturligtvis att bli bättre och bättre.

KRISTER HERTTING vill undersöka var idrottsledarna befinner sig i spänningsfältet mellan tävling och fostransideal.

– Det finns kanskte inte någon ledare som är enbart idealistisk eller enbart elitistisk, säger han.

Krister Hertting är intresserad av att ringa in vilka faktorer som påverkar de ideella idrottsledarna. Dit hör idrotsrörelsens övergripande riktlinjer.

– De har ambitionen att skapa elitidrottsmän som kan representera Sverige men även en idrott som främjar god folkhälsa. Men jag tror också att den lokala klubbmiljön formar ledarskapet.

Krister Hertting vill även undersöka hur idrottsledare påveraks om en idrottsförening arbetar efter en tydligt uttalad idé. Eller hur idrottsledare påverkas av ungdomars och deras föräldrars förväntningar.

Han tror att både ungdomar och föräldrar ofta har ganska traditionella förväntningar på idrottsledarna.

– Idrottsrörelsen känns gammeldags på många sätt. Ungdomar tycks förvänta sig att ledaren ska peka med hela handen. När jag var idrottsledare talade jag om för mina ungdomar att de har full rätt att påverka. Det hade dom inte reflekterat över.

ATT IDEELLA idrottsledare har ett eget förflutet inom idrotten kan vara på både gott och ont.

– Egna erfarenheter från idrottsrörelsen kan bidra till att idrottsledare inte klarar av att ställ om till ett annat tänkande. På min tid fick man minsann…

Krister Hertting tror att både ledarens personliga historia och idrottens historia har betydelse för hur det ideella ledarskapet ser ut.

– Idrottsrörelsen är inget naturfenomen. Den är skapad och konstruerad av människor. Den moderna idrottsrörelsen växte fram när industrialiseringen tog fart och har gått hand i hand med industrialiseringens värderingar. Det var materiella värderingar mar konkurrensideal, strävan efter att nå toppen och nå framgång. Företagsledare och officerare var med och byggde upp idrottsrörelsen. Det avspeglas säkert också i idrottens värderingar.

Även det ideella ledarskapet utgör en historiskt viktig del – en förutsättning – för idrottsrörelsen.

– Vem som helst kan bli ledare oavsett värderingar. Formellt går det inte att ställa krav på en viss utbildningsnivå eftersom det handlar om ideella ledare.

KRISTER HERTTING anser att utbildningar ör idrottsledare är alltför tekniskt inriktade.

– Min förstudie visar att ledare ofta tar med sig tekniska kunskaper och övningar från sina kurser.

Han tycker att idrottsrörelsen har en tröghet mot förändringar. I sin förstudie fann han att idrottsledare ofta reflekterar över verkligheten utifrån de givna ramar som gäller för idrotten idag, inte utifrån att det skulle kunna vara på något annat sätt.

– När en ledare startar ett fotbollslag är det självklart att laget ska vara med och spela seriespel. Men ledaren skulle också kunna säga:     – I år spelar vi inte i serier eller tävlar. Det blir bara hetsigt och många far illa av det. Jag tycker att man ska kunna göra så. Men jag tror inte att det skulle accepteras.

KRISTER HERTTING som har sina rötter i breddidrotten anser att idrottsrörelsen ska ge plats för alla, att alla ska få utvecklas på sina egna villkor och i sin egen takt.

– Den som är bäst som åtta-åring behöver inte vara bäst som vuxen. Det bästa är att skynda långsamt, att hålla på med många olika idrotter och inte träna extremt mycket. Det är vad all idrottsforskning visar.

Krister Hertting anser att det goda med idrottsrörelsen är att den ger unga människor möjligheter att delta i föreningsliv och få en meningsfull fritid.

– Där kan en ung människa förhoppningsvis få med sig lite goda värderingar, företrädesvis genom sin ledare. Han kan få lära sig umgås med andra, lära sig att respektera andra och sig själv. Men också få en god självbild. En bild av vad han klarar av men också av vad han inte klarar av.

Krister Hertting befinner sig ännu i ett inledande skede av sin forskning. Han kommer att ägna de närmaste åren åt att undersöka det ideella ledarskapet.

– Jag vill bygga på den kunskapsbank som finns och bidra till att utveckla det ideella ledarskapet utifrån barns och ungdomars önskemål och behov.

© Helena Viita
Norrländskan
NSD
22 november 2003
 
Fakta/Krister Hertting
Ålder: 31
Bakgrund: Utbildad idrottspedagog, ideell idrottsledare, ordförande för Bergnäsets AIK, har arbetat med föreningsutveckling för Bergnäsets AIK, håller i ledarutbildningar för Norrbottens Fotbollsförbund, arbetat med utbildning för SISU-Svenska Idrottens Studieförbund, har varit fritidsgårdsföreståndare för Bergnäsets AIK.
Yrke: Doktorand vid Luleå tekniska universitet.
Familj: Frun Ulrika och sonen Jacob, 1 år och 4 månader.
Bor: Villa på Bergnäset.
Intressen: Skärgårdsliv, idrott, socialt umgänge.
 
 
Krister Herttings tre största idrottsbragder:
 
1. När jag som halvdålig division 4spelare i fotboll lobbade in en boll över Sovjets OS-målvakt vid en match mellan BAIK och ett ukrainskt lag på en turné i länet. För ett ögonblick kände jag mig som Marco van Basten, men vi förlorade naturligtvis matchen stort.
2. Sju år gammal, min första vinter i Luleå, och min första(och senaste) skidtävling) Skidorna hade jag fått av en granne. De var ovallade och lossnade ideligen, men jag kämpade mig i mål på en hyfsad placering.
3. Min första orienteringstävling gjorde jag i höstas. Det var nattorientering och Jacob var med i barnvagnen. Trots detta gick vi rakt på varje kontroll och hamnade någonstans i mitten av startfältet.
 
 

Comments are closed.