Spring inte för fort – men våga språnget ut i livet

Av Helena Viita

STOCKHOLM

Det finns bara en riktigt stark personlig drivkraft – kärleken. Bara kärleken kan få människor att lyfta.

Dess svåraste fiende är skulden.

– Många som hör mej tala kan få skuldkänslor bara för att de bor i den rika världen.

Det är Bodil Jönsson, universitetslärare i fysik vid Lunds Tekniska högskola – också känd som en av de lärda i Lund – som säger så.

Foto: Elisabeth Hedman

Egentligen är jag en eremit som valt att bli väldigt massmedial, säger hon.

Skälet till det är engagemanget i den globala miljön.

– I Fråga Lund kan jag få frågan om hur stor en atom är. Då kan jag vika ett A4 på mitten, då får man ett A5, halverar man det får man ett A6. När man halverat ett A4 61 gånger har man en atom. Och det kan kanske vara kul att veta.

– Men i Fråga Lund kan jag också få chans att klippa till med information. Om tillräckligt många gör det kanske vi lyfter, säger Bodil Jönsson.

Hon talar om att vi är katastrofalt dåliga på att skapa möten mellan kärlek, mänskliga behov och teknisk utveckling.

Förmedlar optimism 

Hon talar också om att den rika världen äter ut den fattiga världen, och hela vår jord.

Och om att det inte längre finns någon enda plats på jorden där snön ännu är vit.

Men även om hon säger att jorden tangerar gränserna för sin egen överlevnad så vill hon inte ge skuld.

Tvärtom; hon vill förmedla optimism.

Hon citerar prästen i koncentrationslägret, som hyllade optimismen.

”…En kraft som inte släpper ifrån sig framtiden till pessimisten, utan tar den i anspråk för hoppet.”

Bodil Jönssons engagemang för den globala miljön är gammalt. Det blev professionellt när hon för fem år sedan blev huvudsekreterare i en offentlig utredning om miljön i 18 kommuner längs Skånes kust.

Hjälpmedel till gamla

Som fysiker kände hon sig hemma med begrep som naturresurser, befolkningar, biosfärer.

Men inte med geografin.

– Jag lyckades aldrig lära mig Skånes kommungränser. Saknar helt lokalsinne och är urusel på geografi. Har aldrig kunnat lära mej världsstäder och floder. Det brukar kallas begåvningsprofil, säger hon.

Bodil Jönsson växte inte upp i något akademikerhem, hon och systern var de första i familjen som tog studentexamen.

Hon skulle ha gått språklinje, men hamnade istället på reallinjens matematiska gren.

Att hon blev lektor i fysik betecknar hon som en slump.

Förutom att vara lektor leder hon i Lund också ett centrum som arbetar för handikappade barn och vuxna, för utveckling av hjälpmedel till gamla.

– När vi pratar om de alltfler äldre låter det ibland som att vi talar om ett avfallsberg. Att de gamla blivit så många fler har inte påverkat teknikutvecklingen. Man har inte ens kommit på att utveckla bra hjälpmedel för gamla, säger hon.

Och ger en rad exempel på när mänskliga behov och teknisk utveckling inte möts.

Som när vi införde färg-tv i Sverige, ungefär då barnomsorgen började byggas ut.  Vi kunde ha resonerat så här; våra svart-vita apparater är utmärkta med ett fint nät av sändare och mottagare. Vi struntar i färg-tv fem år och bygger ut barnomsorgen snabbare. Som de alltfler CD-skivorna.

– Bara 17 procent av de plattor som säljs i Sverige är vinylplattor idag. Det har vi inte fattat något demokratiskt beslut om.

– Eller om att vi i framtiden istället för tv-apparater kan ha stora skärmar av flytande kristaller som upptar en hel vägg i vårt hem. Som vi kan se Tipsextra på. Eller som istället skulle kunna visa affärers varusortiment för gamla som inte själva orkar gå och handla.

– En tredjedel av världens kvinnor bär vatten under den ljusa delen av dygnet. 80-talet proklamerades till vattnets decennium av FN. Poängen var att varje människa vid 80-talets slut skulle ha tillgång till friskt vatten inom 400 meter från hemmet. Där kan man prata om verkliga behov, säger Bodil Jönsson.

Hon pratar inte om ja eller nej till EG, för hon anser det vara en liten fråga i ett globalt perspektiv.

Hon talar inte om miljöfrågor för hon anser att allt vi lever i är miljö.

Hon talar också hellre om människor än om kvinnor.

– Möjligen är det något kvinnligt att inte se världen som antingen ond eller god, säger hon.

En skillnad fick hon dock erfara när hon började framföra samma radikala tekniksyn som hon alltid haft, men kopplade ihop den med kvinnor.

– Över en natt började alla äta ur handen på mig. Till och med mina värsta motståndare höll plötsligt med mej. Det är något med människor som gör att mina värderingar passar bättre in om jag säger teknik och kvinnor, säger hon.

Bodil Jönsson skulle helst vilja grundlägga ett nytt ord; bemästringsexplosion.

Den rika världens motsvarighet till tredje världens befolkningsexplosion.

Med det ordet vill hon uttrycka att vi springer alltför fort i den rika världen.

Mänskliga behov

– På ingen tid är den rika världen på väg att springa ifrån den fattiga. Vi har en mycket större acceleration än de fattiga länderna. Nästan ödesbundet verkar vi vara på väg mot att de rika ska bli rikare, och de fattiga fattigare, säger hon.

Och påminner om att vi för fem år sedan var fem miljarder människor på jorden, att vi nu är en halv miljard fler.

– Om den halva miljarden levt som vi svenskar så hade den knäckt det levande skiktet runt vår jord, biosfären. Jorden är inte större än att den pallar för en halv miljard svenskar, säger hon.

Bodil Jönsson har två helt olika definitioner på tillväxt.

Den ena handlar bara om att knycka från andra länder eller generationer.

Den tillväxt hon förespråkar innebär att ”koka soppa på benet”, att använda våra gemensamma resurser bättre.

För klyftan mellan fattiga och rika länder ökar. Bara urbaniseringen i Sverige innebär att 83 procent, och nio barn av tio, bor i tätort.

Skälen till det är lättja, ökad individuell handlingsfrihet och ha-galenskap.

– Om vi såg 13 skördetröskor på en gård på landet skulle vi reagera. Men i en stad kan vi ha hur många jeansaffärer som helst efter varandra utan att tycka att det är konstigt.

Hur fort vi springer i den rika världen åskådliggör hon med det här exemplet.

Nilsson kör bil tio mil. Det tar en timme. Varje mil kostar 20 kronor i bension. Hela resan kostar 200 kronor. Men att tjäna in 200 skattade kronor tar fyra arbetstimmar för Nilsson.

I realiteten tar bilresan fem timmar av Nilssons tid. Medelhastigheten för resan blir i själva verket bara 20 kilometer per timme. Nilsson skulle lika gärna ha kunnat cykla. Det hade gått lika fort.

– Den rika världen förbrukar mängder med tid på att låtsas ha så bråttom. Vi har så bråttom med att ha bråttom att vi inte hinner med något annat.

Bodil Jönssons teknik ska alltså drivas av mänskliga behov, den är berättigad endast för att göra livet roligare och lättare.

Men för att använda tekniken rätt måste vi lära oss att använda våra mänskliga drivkrafter på ett annat sätt.

Med hjälp av kärlek, omsorg om mänskliga behov och ansvar.

Bodil Jönsson säger an-svar. För att markera att det innebär att svara an. På frågan vem som gjort det här med jorden.

– Ansvaret är alltid enskilda människors, system kan aldrig ta ansvar, säger hon.

Samtidigt som vi strävar efter större individuell handlingsfrihet blir alla människor mer beroende av varandra. För att vi lever i samma slutna rum.

– Faller en så faller alla, säger Bodil Jönsson.

Samtidigt som den fria viljan får mindre utrymme så blir den allt viktigare.

– Förr fanns det större spelrum för den fria viljan. Om vi vill kolonisera idag, så finns bara rymden kvar, säger hon.

Sedan hörs optimisten Bodil Jönsson igen.

– Om vi fick nya mönster att tänka med skulle världen se annorlunda ut över en natt.

© Helena Viita
NSD 
Helgmagasinet 
Norrländskan 2
6 mars 1993

Comments are closed.