Norden ger järnet

Av Helena Viita

Europas länder har dålig balans mellan produktion och konsumtion av metaller.

PÄR WEIHED, professor i malmgeologi vid Luleå tekniska universitet, anser att det innebär en brist på moraliskt ansvar.

-EU-länderna står bara för tre procent av den totala produktionen i världen men konsumerar 20 procent. Västeuropa är sämst i världen på att ha balans mellan produktion och konsumtion. Sverige och Finland är undantag.

Pär Weihed

PÄR WEIHED påpekar att behovet av metaller samtidigt blir allt större.

-Alla kurvor över global efterfrågan på metaller går uppåt. Om metallerna inte bryts i Europa som är världsledande vad gäller miljöhänsyn så kommer de istället att brytas i länder med sämre miljökontroll, säger han.

Om kanadensiska bolag satsar 30 procent av sin prospektering i Kanada så lägger europeiska bolag istället stora belopp på att söka fyndigheter i Sydamerika och Nordamerika.

-Det är ansvarslöst när EU-länder lägger 97 procent av sin prospektering utanför Europa. De anser att potentialen är större där men det finns stora okända tillgångar även i Europa.

OM PÄR WEIHED är missnöjd med Europa i allmänhet så är han desto mer tillfreds med Sverige – och Norrbotten.

-Svenska bolag investerar drygt 200 miljoner kronor per år på prospektering. Större delen sker i Norrbotten och Västerbotten. Det är investeringar som med tiden kommer att betala sig i form av nya gruvor.

Sveriges gruvnäring är koncentrerad till tre områden.

Norrbotten har två järnmalmsgruvor i Malmberget och Kiruna samt en koppar-och guldgruva i Aitik utanför Gällivare.

Västerbotten har sju gruvor som bryter basmetallerna koppar, zink och bly samt ädelmetallerna silver och guld.

Bergslagen har två gruvor där det bryts koppar, zink, bly och silver.

-90 procent av Europas totala produktion av järn kommer från två gruvor i Norrbotten. Norrbotten försörjer i stort sett hela Europa med järnmalm. Sverige bryter de största volymerna av koppar och guld i Europa och vad gäller zink är vi tvåa, säger Pär Weihed.

ÄVEN NORRA FINLAND och delvis norra Ryssland har stora tillgångar av guld, silver, koppar, bly, zink och järn.

I Finland och Ryssland söks också nickel och platina. Platina är marknadens dyraste metall och dubbelt så dyr som guld.

Efterfrågan och pris på världsmarknaden avgör om metaller anses värda att bryta.

GULD är dyrt. Det innebär att det är tillräckligt med två gram guld per ton berg för att det ska vara lönsamt med brytning.
För järn som är billigare krävs att det finns 500 000 gram järn per ton berg om en brytning ska löna sig.

Pär Weihed tror att många inte känner till att malm i själva verket är en ekonomisk term. Malm definieras som: ekonomiskt brytvärda koncentrationer av metall.

MALM kan vara vilken metall som helst men oavsett vilken metallen är så måste koncentrationen av metall i berget vara ekonomiskt lönsam för att kallas malm.

-Om jordskorpan innehåller två gram guld per ton berg så är det en malm först när den anses ekonomiskt lönsam att bryta. Men om priserna på guld går ner och två gram guld per ton berg inte är lönsamt då betraktas det inte som en malm. Under de år LKAB.s gruvbrytning gick med förlust så var det egentligen inte malm de bröt utan vad vi geologer kallar för en mineralisering.

-När de bryter samma material idag och går med vinst så kallas det malm. Det är konjunkturerna som påverkar benämningen.

Pär Weihed anser att det finns en omedvetenhet om den stora användningen av metaller i vardagen.

Han anser att många tar metallerna för givna och inte inser gruvnäringens betydelse.

NÄR DAGENS FORSKARE söker kunskap om kända fyndigheter är det för att kunna hitta nya.
-När vi förstår hur malmerna har bildats vet vi bättre var vi ska leta.
Vi forskar exempelvis i världshaven där aktiva undervattensvulkaner bildar metaller i lager. Malmen som bryts i Norrbotten är två miljarder år gammal. Skellefteåfältet var en gång havsbotten med aktiva vulkaner.

Pär Weihed påpekar att det finns olika teorier om hur Kirunas järnmalm kommit till. Somliga forskare anser att den bildats av lavaflöden. Andra anser att den bildats efter att järnoxid fällts ut ur varma lösningar.
Andra åter hävdar att den består av en magma som stelnat djupt nere i jordskorpan.

För dagens forskare är det vissa metaller som är särskilt ”heta”.

-Vi forskar mycket kring guldmalmer. Utanför Kiruna prospekteras det efter en ny malmtyp som består av järnoxid, guld och koppar. Den är intressant för att guld och koppar är värdefulla metaller.

PÄR WEIHED tror också att det finns stora okända resurser av diamanter i Sverige.

-Diamanterna finns i bergarten kimberlit. Kimberlit är formad i stavar som är omkring 100 meter i diameter och kommer upp från jordens mantel och går genom jordskorpan. Så det är små saker som ska hittas under jordtäcket.

-Arbetet med att söka kimberlit kallas Bulls Eye Exploration efter ögat som finns på darttavlor. Vi vet vilka egenskaper kimberlit har och använder geofysiska hjälpmedel för att mäta magnetfält, tyngdkraft och elektriska egenskaper. Att hitta kimberlit är en förutsättning för att hitta diamanter. Men även om vi hittar kimberlit så är det inte säkert att det finns diamanter i den.

© Helena Viita
Publicerad
22 januari 2005
NSD

Fakta/metaller:

Det mesta av det som finns i våra bilar kommer från berggrunden; Färger, glas, plast innehåller ämnen som härstammar från berget.

Bilen innhåller särskilt mycket metaller:

Järn-och legeringsmetaller i stål till ram, kaross och hjulaxlar.

Koppar för att leda ström och värme.

Zink i däck, lacker, färger och rostskydd.

Platina i katalysatorn.

Bly i batteri och kabelskor.

Wolfram i lampor, strömbrytare och hårda legeringar; exempelvis i dubbar.

Krom och nickel används som skydd för ståldetaljer.

Stekpannor är gjorda av gjutjärn som har högre kolhalt än det stål som finns i bilar.

Metaller används bland annat i knivar.

Koppar är elektrisk ledare som används i elkontakter och sladdar.

Koppar används även som värmeledare i kokkärl och värmeväxlare och som den ena beståndsdelen i metallblandningen mässing.

Den andra delen i mässing är zink.

Zink används för att skydda andra metaller från att rosta, exempelvis spikar.

Comments are closed.