Förföljelserna måste ta slut. (1)

Av Helena Viita

Det är fem år sedan utstötningen av barnmorskan och distriktssköterskan Margit Ek började. Hon anser att hon blev utmobbad av arbetsgivaren, arbetskamrater och sitt eget fack. Arbetsdomstolens dom föll i december. Men striderna är inte över. Förbundsjuristen vid Margit Eks eget fack har anmält hennes advokat till advokatsamfundet.

-Jag tycker att jag är med och betalar för förföljelserna från mitt eget fack eftersom jag fortfarande är medlem, säger Margit Ek.

Hon krävde ett skadestånd på 410 000 kronor av landstinget. Hon ansåg att hon omplacerats för att hon som skyddsombud tog kontakt med yrkesinspektionen om distriktsköterskornas dåliga arbetsmiljö.

Striden fortsätter.

En mellandom i Haparanda tingsrätt förra året sa att skadestånd inte kunde krävas på grund av preskription.

Arbetsdomstolens dom i december i år gick på samma linje; kravet på skadestånd ansågs preskriberat.

Därmed sattes det punkt för Margit Eks möjligheter till rättsliga åtgärder mot arbetsgivaren.

Men striden är ännu inte avblåst.

Ett tillhygge är Heinz Leymanns och Annelie Gustafssons bok Självmordsfabriken.

Där hävdas att överdödlighet på grund av självmord är kännetecken för de sjukvårdsyrken som har landsting och kommuner som arbetsgivare.

Författarna uppskattar att antalet självmord i Sverige är 100 till 300 per år på grund av arbetsmiljöproblem….

”…man kan förmoda att mellan 10-20 procent av de årligen säkra suiciderna i Sverige(cirka var åttonde till sextonde) har förhållanden och situationer i arbetslivet som sina orsaker.”

Tre kvinnors öden

Bokens kritik mot både arbetsgivare, fack och myndigheter är svidande.

Boken ”tillägnas alla de sjuksköterskor som tagit sina liv efter utstötningsprocesser som vi vet att de aldrig skulle kunnat tänka sig att tillönska ens sina värsta fiender.”

I boken beskrivs tre kvinnors öden – tre svåra fall av mobbning.

Tva av kvinnorna tog sina liv. Den tredje kvinnan är Margit Ek, 62.

Hon är idag förtidspensionär. Å ena sidan vill hon inte berätta om de år som gått och vad hon varit utsatt för – för att det river upp för mycket.

Å den andra kan hon inte låta bli att beskriva de många kränkningar hon utsatts för i sin kamp för upprättelse.

”Fingrarna räcker inte till”

Hon vet att många följt hennes fall med intresse. Flera har tagit kontakt när de väntat på Arbetsdomstolens dom.

Margit Ek vet att många andra blivit offer för utstötningsprocesser efter henne.

_Den ena efter den andra har blivit utmobbad. Mina fingrar räcker inte till för att räkna upp alla som farit från sjukhus och vårdcentraler, säger hon.

När hon beskriver sin egen utstötning så anser hon att den inleddes av arbetsgivaren, fortsatte av arbetskamrater och fullföljdes av facket.

Mötte andra mobbade

Margit Ek fick fyra veckors rehabilitering på en ”mobbningsklinik” i Karlskrona 1994.

Där mötte hon mobbade – från hela landet.

– Mönstret är detsamma. Oskyldiga människor i omgivningen dras med. Få människor har kurage att avstå när något sådant händer på en arbetsplats.

– Människor vågar inte ta parti för en utsatt, av rädsla för att själv drabbas, säger hon.

Idag behöver Margit Ek inte längre gå tillbaka till sin arbetsplats.

– Det bästa är att jag slipper vara i en sådan destruktiv miljö, säger hon.

Men det som har hänt har förändrat henne.

– Mobbning gör att man förlorar tilliten till människor. Jag är inte lika blåögd som jag var förr, säger hon.

Facket svek

Margit Ek har funderat mycket över de processer hon blev offer för.

Hon läser böcker och försöker även förstå vad som sker med de människor som mobbar.

– Det uppstår ett grupptryck. Men när mobbarna är ensamma känner de ett stort obehag. Även den som mobbar mår mycket dåligt, säger hon.

Och anser att hon blev sviken inte bara av myndigheter utan också av sitt eget fack, SHSTF.

– Om facket inte tillåtet det här så hade det aldrig gått som det gick.

Hon ser flera orsaker till mobbning på arbetsplatser; svagt ledarskap, okunskap om processerna i mobbning samt individuella löner.

Hon anser att det finns oheliga allianser mellan fack och arbetsgivare och att människor med fackliga uppdrag själva förvandlas till maktmänniskor.

Kvinnoförtryck

– Den lilla medlemmen som tror sig vara försäkrad via sitt fack säljs ut. Nu när vi har individuella löner ser vi att lönerna är högst för de med fackliga uppdrag. Ledningen vet att det är lättare att hantera en facklig representant genom att köpa in sig, säger Margit Ek.

Publiciteten har inneburit att hon får många samtal från människor som blivit utsatta för mobbning på sina arbetsplatser.

Många är kvinnor.

-Det ligger ofta ett starkt kvinnoförakt i mobbning, säger hon.

Och tror samtidigt att kvinnor i högre grad än män vågar berätta vad de utsätts för.

– Förut sågs det som en skam att bli utmobbad från en arbetsplats. Så är det inte längre. Men män skäms nog mer, säger hon.

Margit Ek måste leva med att inte ha fått upprättelse.

Men hon skulle vilja ha ett stopp på de strider som följt i spåren på hennes fall.

– Jag skulle önska att förföljelserna och skriverierna mellan advokaterna om min person tar slut, säger hon.

© Helena Viita

Publicerat

NSD

16/12-1998

 

 

Comments are closed.