Baktalades efter anmälan om psykosociala problem. (3)

Av Helena Viita

Nedan följer ett starkt förkortat utdrag ur boken ”Självmordsfabriken. Om de stora risker som sjuksköterskor utsätts för i arbetslivet.” Kommentarerna inom parentes – om Margit – är gjorda av bokens författare Heinz Leymann.

 

ζ 17 juni 1992.

 Margit gör – i egenskap av skyddsombud – anmälan till sjukhusdirektör och basenhetschef om psykosociala problem på arbetsplatsen. Hon tar upp hot om våld, ett tio-tal rapporteringar om tillbud samt att det finns anställda som känner sig kränkta och mår dåligt.

 

ζ 13 maj 1993.

 Margit skriver i egenskap av skyddsombud till yrkesinspektionen och påtalar brister i arbetsmiljön.

 

ζ Maj 1993. Vårdcentralchefen säger på en personalresa till övrig personal

”Vi kommer att ha det jobbigt så länge som Margit finns här”

Margit får veta det genom en arbetskamrat.   (Kommentar av Leymann:  Utomordentligt klandervärt att en arbetsgivarrepresentant offentligt baktalar sin personal. Anmärkningen passar väl in i kampanjen av förtal och desavouering mot Margit. )

 

ζ 9 juni 1993.

Margit informeras av en arbetsgivarrepresentant – som också är medlem i hennes fack – om att hon inte längre har rollen som skyddsombud. (Leymann: Arbetsgivaren får inte blanda sig i fackliga mandattider hos sina anställda.)

 

ζ 4 augusti 1993. 

Inspektionsmeddelande från Yrkesinspektionen om att man funnit brister i vårdcentralens arbetsmiljö och att det psykiska klimatet bedöms vara dåligt. Arbetsgivaren åläggs att vidta åtgärder.

 

ζ 22 september 1993.

 Ett möte hålls med Margits arbetskamrater. Varken Margit eller två andra utsatta kollegor är inbjudna. De två kollegorna går dit men blir utkörda efter rådslag med arbetsgivaren. En motskrivelse till yrkesinspektionen författas. Fjorton arbetskamrater klagar på Yrkesinspektionens utredningen och anser att problemen är överdrivna. (Leymann:  Agerandet liknar ett ”gatans parlament”)

 

ζ 28 september 1993.

Basenhetschef kallar till möte och informerar om distriktsinedlningen. Margit får veta att hon ska omplaceras till ett annat distrikt, 20 kilometer bort, samt att hon inte längre ska jobba som barnmorska. Omorganisationen ska genomföras inom två veckor. Det nya distriktet har inte tidigare haft daglig mottagning utan har bemannats två timmar/en dag per vecka. Margit stationeras dit alla dagar. (Leymann: Troligen har arbetsgivaren genomfört denna ”omorganisation” enkom för att kunna förflytta Margit till en undanskymd plats. Omplaceringar, som har karaktären av kränkande särbehandling, förekommer mer frekvent vid mobbningsaktioner.)

 

ζ 7 oktober 1993. 

Margit blir sjukskriven.

 

ζ 15 oktober 1993. 

Yrkesinspektionen besvarar brevet från de fjorton arbetskamraterna och försvarar sin utredning.

 

ζ Oktober 1993.

 Fackets ombudsman har ett samtal med Margit. Säger att arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet.

 

ζ 16 november 1993.  

Arbetsgivaren gör en rehabiliteringsutredning för Margit. Viss personal på företagshälsovården vägrar medverka – de anser uppdraget vara ett beställningsjobb för att få bort Margit.

 

ζ 23 november. 

Margit anmäler – på inrådan av Yrkesinspektionen – arbetsskada på grund av kränkande särbehandling.

 

ζ 21 november 1993. 

Vårdcentralchefen ringer Margit flera gånger och ber henne komma tillbaka till arbetet – men betonar att det gäller hennes nya arbetsplats. Margit säger att han är den som gjort henne mest illa. Han undrar då om det bosniska kriget inte ska sluta snart?… (Leymann: Chefen svarar henne med en extremt grov oförskämdhet och kränkning. Sådana incidenter visar att den dåliga arbetsmiljö som Yrkesinspektionen konstaterat är framkallad av arbetsgivaren själv. ) 

 

ζ 23 december 1993.

 SHSTF.s ombudsman ringer till Margit och talar om att han förhandlat med arbetsgivarens förhandlingschef – en kvinna som tidigare varit facklig ombudsmaan på SHSTF, bytt sida men finns kvar som medlem i SHSTF. Ombudsmannen anser sig ha gjort sitt och meddelar att förhandlingarna är avslutade. Arbetsgivaren ges således rätt av facket.

 

ζ Våren 1994.

Margit talar med den nye vårdcentralchefen om att han kan bryta upp beslutet angående hennes omplacering. Han vägrar och motiverar sig: Det är som att röra i samma gryta hela tiden. (Leymann: I alla dessa ärenden är det män med makt som tycker att kvinnor i låg ställning – som vill försvara sina medborgerliga rättigheter – är tråkiga att ha att göra med.

 

ζ 2 december 1995.

Margit får förtidspension.

 

 

 

 

 

Comments are closed.