1. Samhällets brist på jämställdhet syns i tidningarna

Av Helena Viita

Samhällets brist på jämställdhet återspeglas i dagstidningarna.

Om jämställdhet är av intresse för journalisten är den det också för läsaren.
Om jämställdhet är av intresse för läsaren är den det också för journalisten.

Jämställdhet kan handla om mäns och kvinnors arbetsförhållanden inom medier, om hur män och kvinnor framställs i tidningar eller om vad manliga och kvinnliga läsare helst läser i tidningarna.
Oavsett fokusering så finns jämställdheten eller bristen på den inom den ram som vårt samhälle utgör.
Och den ramen är gemensam för både läsare och journalister såsom samhällsmedborgare.

IMG_4892

Inom medier kan bristen på jämställdhet lättast konstateras genom att räkna antalet manliga och kvinnliga journalister samt arbetsledare.

Jämställdhet kan också mätas i lönernas nivå. Kvinnliga journalister på en storstadstidning myntade en gång uttrycket ”penistillägg”.

De rasade mot förhållandet att manliga journalister hade högre löner än kvinnliga trots lika kompetens.

En jämställd tidning – eller arbetsplats överhuvudtaget – ger alltså sina anställda lön med hänsyn till erfarenhet, skicklig och utbildning – oavsett kön.

Jämställdhet inom dagspress innebär lika möjligheter också på en rad andra områden.

Lika möjligheter att utföra kostnadskrävande uppdrag. Lika möjligheter att välja att skriva om olika ämnesområden och inte ofrivilligt fösas in i fållor av traditionellt manliga eller kvinnliga ämnesområden.

Kvinnor skriver om barn

Kvinnliga journalister har exempelvis hävdat att de oftare än manliga kollegor satts att skriva om barn, skola och sociala frågor.

En undersökning av nyhetsprogram i TV har visat att kvinnliga reportrar låg över genomsnittet när det handlade om kultur, kuriosa, service och boende.

Manliga reportrar dominerade i stället inom ämnen om sysselsättning och budgetunderskott.

I regionala nyheter bevakades det största ämnen, näringslivet, nästan uteslutande av manliga reportrar.

I regionala nyheter var det dock samtidigt så att manliga reportrar till övervägande del bevakade ämnen som ansetts tillhöra kvinnors traditionella intressesfär, hälsa, vård, miljö, service, boende, skola, utbildning, mat.

På ett jämställt medium har manliga journalister möjlighet att utveckla kunnande och intresse inom traditionellt kvinnliga ämnesområden medan kvinnliga journalister har samma möjligheter inom traditionellt manliga områden.

En kvinnlig journalist kan givetvis vara genuint intresserad av att skriva om det traditionella kvinnliga ämnesområdet barn.

Orkar inte spränga könsrollsgränser

Ett annat skäl kan givetvis vara att hon av bekvämlighet, omedvetenhet eller traditionalism inte vågar eller orkar spränga könsrollsgränserna.

Hennes möjligheter att göra det blir inte lättare om hon hellre uppmuntras till att skriva om barn än om försvar.

På samma sätt begränsas den manliga journalisten som av arbetsledaren hellre uppmuntras till arbete inom näringsliv än till arbete om exempelvis skola.

Ett argument för att anställa fler kvinnliga journalister brukar lyda: kvinnliga journalister är intresserade av andra ämnesområden än vad manliga journalister är och därmed får dessa ämnesområden bättre bevakning i medierna.

Det är ett argument som i sig är konserverande – om än möjligen realistiskt – då det ju inkluderar fördomen att det finns en gång för alla given skiljelinje mellan mäns och kvinnors intressesfärer.

Det finns betydligt slagkraftigare argument för att anställa fler kvinnor inom medier. Det är ett enkelt rättvisekrav.

Kvinnor och män som satsat tid, pengar och arbete på en likvärdig utbildning ska ha lika möjligheter att utöva det yrke de utbildat sig för.

Fler kvinnor i arbetsorganisationen kan resultera i en förändrad organisation och på sikt en förändrad arbetsfördelning.

Fler kvinnor i arbetsorganisationer ger med nödvändighet större underlag för rekrytering av kvinnor till arbetsledande befattningar.

Jämställdhet inom medier kan också handla om vilken typ av journalistik som främjas av nyhetsorganisationen, en ”manlig” eller ”kvinnlig”.

En snabb och ytlig journalistik eller en nyanserad och komplex.

Det som aldrig kommer med

Hur jämställdheten ser ut på en redaktion är inte en fråga som har aktualitet bara för journalister.

För journalister och arbetsledare kan antas ha en viss betydelse för hur innehållet i tidningarna ser ut.

Det redaktionella arbetet innebär inte bara att vissa händelser och människor ges plats i tidningen.

Det redaktionella arbetet innebär i lika hög grad att mängder med händelser och människor aldrig kommer med i tidningen.

Redaktionspersonalen bidrar till att endast vissa delar i vår omgivning lyfts fram och görs synlig i tidningarna.

Den med intresse för hur jämställdhet manifesteras i tidningsspalterna kan lättast kontrollera denna genom att räkna antalet män och kvinnor som förekommer i tidningsartiklar, på bilder, på förstasidan, på löpsedlar.

Men jämställdhet på tidningssidorna handlar inte bara om antal.

Lika mycket handlar den om hur män och kvinnor framställs, i vilka sammanhang, i vilka roller.

Om vi en – unik – tidningsdag upptäcker att 90 procent av alla bilder föreställer kvinnor så bidrar det knappast till en uppluckring av traditionella könsroller om alla dessa bilder föreställer kvinnliga föreskollärare.

Om vi i tidningar alltid får se män med överordnade befattningar och kvinnor i underordnade ställningar så bidrar det till att förstärka vår bild av att mäns och kvinnors positioner är sådana.

Om vi oftast får se kvinnor i vårdande uppgifter och yrken – en förlängning av kvinnors traditionella hemvist inom reproduktionen – så förstärks vår uppfattning om att kvinnors hemvist är just där.

Samtidigt känner sig män med intresse för samma vårdande uppgifter udda och annorlunda.

Kan påverka

Innehållet i tidningar saknar givetvis intresse för den som inte tror att tidningar påverkar det omgivande samhället.

Att fästa vikt vid vilka manliga och kvinnliga förebilder som tidningar erbjuder läsare inkluderar antagandet att tidningar faktiskt kan påverka.

Samtidigt går det givetvis att hävda att det som märks på tidningssidorna endast är en avspegling av det omgivande samhället.

Om nu män oftare är företagsledare och kvinnor oftare sjukvårdsbiträden gör sig då inte tidningarna skyldiga till en falsk verklighetsbeskrivning om det förhållandet inte avspeglas.

Eller kanske är det istället så att tidningar och övriga massmedier har ett faktiskt ansvar för en förändring mot ett jämställt samhälle

Ska tidningar och övriga massmedier påskynda en förändring, eller invänta förändringar i samhället, och först därefter avspegla dessa?

Kan det möjligen vara så att jämställdheten på tidningsredaktioner och i tidningar släpar efter jämfört med samhället i övrigt?

Hur ”jämställt” väljer då egentligen manliga och kvinnliga tidningsläsare när de läser tidningar?

Undersökningar av läsvanor har visat att sport är ett av de viktigare ämnena för manliga tidningsläsare medan livsmedelsannonsering och skola ligger relativt högt för kvinnor

Att döma av det utrymme sport får i tidningar jämfört med exempelvis skola så tillgodoser tidningsredaktioner manliga läsares intressen i högre grad än kvinnliga läsares.

Trots obalans i tidningars innehåll läser män och kvinnor tidningar ungefär lika ofta, även om män läser tidningen längre.

Om det beror på att innehållet är mer anpassat för manliga läsare eller på att kvinnor har mindre tid över för tidningsläsning framgår inte av de undersökningar som gjorts.

© Helena Viita
 Publicerad
 1986-12-08
 NSD

Comments are closed.