3. Skillnad på manliga och kvinnliga reportrar

Av Helena Viita

Det är skillnad på kvinnliga och manliga reportrar.

Kvinnliga journalister i dagspress citerar sina intervjuobjekt mer än vad manliga journalister gör.

Kvinnliga journalister har fler intervjuobjekt ur lägre samhällsgrupper än vad manliga journalister har.

Kvinnliga journalister intervjuar kvinnor mer än vad manliga journalister gör.

IMG_4904

Det är ytterligare några resultat som visats i min innehållsanalys av åtta svenska dagstidningar. Här bör påpekas att endast artiklar som varit signerade med reporterns namn kunnat klassificeras.

Dessa har varit en tredjedel av de drygt 2 000 undersökta artiklarna.

Kvinnliga journalister har 26 procent av sina intervjuobjekt ur lågyrkesgrupper och manliga journalister har 18 procent av sina intervjuobjekt ur samma grupp.

Kvinnliga journalister har 26 procent kvinnor som källor i sina artiklar medan manliga journalister endast har 12 procent kvinnor.

Om slutsatserna av det resultatet uttrycks tillspetsat och förenklat går det att påstå att: Botemedlet mot det kända förhållandet att människor på högre samhällsnivåer oftare kommer till tals i medier än människor på lägre samhällsnivåer, är att anställa fler kvinnliga journalister.
En väg att gå för att få in fler kvinnor på tidningssidorna är att anställa fler kvinnliga journalister.

Här får dock inte orsak och verkan glömmas bort. Det kan vara så att kvinnliga journalister är öppnare för att välja kvinnor som intervjuobjekt.

Men om det är så går det inte att bortse från det samhälle som dagspressen verkar i.

Kvinnor på lägre nivåer

Av de yrken som enligt Statistiska Centralbyrån räknades till de 20 vanligaste fanns kvinnor i mycket stora andelar på just lägre nivåer.

88 procent av kvinnorna var sekreterare eller maskinskrivare mot 12 procent av männen, 94 procent av kvinnorna var sjukvårdsbiträden mot 6 procent av männen, 78 procent av kvinnorna var affärsbiträden mot 22 procent av männen, 90 procent var städare mot 10 procent av männen.

Det finns ytterligare statistik som bekräftar att kvinnor har lägre position än män i samhället.

1978 hade endast 0,2 procent av alla anställda kvinnor chefsbefattningar mot 7 procent av männen. I toppen på företag och myndigheter fanns bara 1 procent kvinnor.

Kvinnor är nästan en fjärdedel av samtliga företagare i landet, men det finns nästan inga kvinnliga företagsledare i stora företag eller koncerner.

Kvinnliga företagare är i första hand småföretagare och finns främst inom handel, restaurang och service medan män dominerar inom tillverkning, anläggningsverksamhet och transporter.

Inom statsförvaltningen är 48 procent kvinnor men endast 4 procent av dom finns på högre befattningar.

Avspeglar verkligheten

När kvinnliga journalister har flera intervjuobjekt ur lägre yrkesgrupper – både män och kvinnor – kan en bidragande orsak vara att de oftare har kvinnor som källor och att kvinnor oftare har en lägre position i samhället.

Men då kvinnorna är 51 procent i landet och de ofta finns i lägre positioner bör det givetvis innebära att kvinnor inte bara blir fler till antalet i tidningar utan också att människor i lägre positioner blir fler.

Det vill säga om tidningar ska avspegla verkligheten.

När här talas om orsak och verkan går det inte heller att bortse från att kvinnliga och manliga journalister är överrepresenterade inom olika ämnesområden.

Och att män och kvinnor i samhället i sin tur är överrepresenterade inom olika sektorer.

I de signerade artiklarna i de åtta undersökta tidningarna var manliga reportrar tydligast överrepresenterade inom områdena internationell politik, försvar, miljö, sport, brott samt politik-förvaltning.

Dom kvinnliga reportrarna var å den andra sidan tydligast överrepresenterade inom ämnen om fredsfrågor, konsumtion-mode, kvinnofrågor, utbildning samt medicin-hälsa.

Inom medier liksom i samhället tycks kvinnors hemvist främst finnas inom reproduktionen och dess förlängningar medan männen återfinns inom produktionssfären.

Den bristande jämställdheten i dagspressens innehåll kan dock inte enbart hänföras till brister i samhället.
Det visar en jämförelse mellan tidningsinnehåll och verklighet.

Kvinnor med förtroendeuppdrag

I de åtta tidningarna kontrollerade jag hur stor andel män och kvinnor som visades upp i egenskapen av organisationsproffs och politiker.

I Luleå fanns 1983, 30 procent kvinnor med ordinarie förtroendeuppdrag, medan andelen kvinnor på tidningssidorna i Norrbottens-Kuriren var 29 procent och i Norrländska Socialdemokraten 13 procent.

I Stockholm fanns 45 procent kvinnor med förtroendeuppdrag medan andelen på Dagens Nyheters tidningssidor var 31 procent och i Stockholms-Tidningen 14 procent.

I Jönköping hade 20 procent av kvinnorna förtroendeuppdrag men tidningarna i området hade endast med 6 procent respektive 9 procent av kvinnor i sådana positioner på tidningssidorna.

Ett flertal av de fakta som redovisats här visar på att det finns en könssegregation internt på tidningar och även i tidningars innehåll.

Samtidigt visar en blick på samhället att det ofta finns en överensstämmelse mellan tidningarnas innehåll och verkligheten.

Om kvinnor i dagspress och övriga medier är överrepresenterade inom vissa områden så gäller likartade förhållanden i samhället i stort.

Kommunförbundet har visat på att kvinnor är överrepresenterade inom traditionellt kvinnliga områden som konsumtion, sociala frågor, utbildning och kultur.

Kvinnliga reportrar är överrepresenterade inom området medicin-hälsa och det gäller även kvinnor på tidningssidorna.

Lika mycket sjuka

Statistik för mäns och kvinnors hälsa i samhället i stort däremot visar på att män och kvinnor är ungefär lika mycket sjuka.

Män och kvinnor är intagna på sjukhus till lika stora andelar medan kvinnor till betydligt större andelar än män söker läkare.

När kvinnliga journalister hellre citerar sina intervjuobjekt – istället för att enbart relatera vad som sagts – kan det möjligen vara exempel på skillnader i arbetsrutiner och yrkesroll.

En högre benägenhet att citera kan vara ett uttryck för lägre behov av prestige.

Det vill säga, den reporter som tydligt citerar visar därmed att intervjuobjektet står för kunskapen medan den som relaterar ger intryck av att själv besitta kunskapen.

När ett intervjuobjekt citeras blir intervjuobjektet själv tydligare ansvarig för det sagda. Hög benägenhet att citera kan därmed ses som en följd av att reportern är medveten om sina egna bristande kunskaper inom ett område.

Om kvinnliga reportrar har lägre tillit till sina kunskaper så motsägs den självkritiken av statistik som visar att nästan dubbelt så många kvinnor, 22 941, som män, 12 000, tog grundexamen vid landets högskolor 1981/82.

© Helena Viita
 Publicerad
 1986-12-15
 NSD

Comments are closed.