Tranströmer, tallar och skogspolitik.

Han är riktigt fin Tomas Tranströmer.
Läste hans dikter häromkvällen och lade märke till hur mycket han skriver om träd.
Och om skog.

Storm

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är den tid när rönn-
bärsklasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.

Påminns om allas vår stora besvikelse över att Radiohuseken faktiskt sågades ner till slut. Här satt jag över 100 mil bort och följde dramat intensivt – och får jag medge – även känslomässigt.

Kan inte tänka mig att det skulle vara nödvändigt att äga så mycket mer i livet – förutom mat och husrum och lite kläder och några goda vänner och lite kärlek och lite resor ut i världen :D – om man hade en sådan pampig ek i sin privata ägo.

Här uppe finns mest tall, gran och björk. Det är gudbevars inte heller kattlort. Gamla tallar har pondus. Och ett slags butter, sträv, seg viljestyrka.

Tranströmer har skrivit om något som är viktigt för många som går på egna eller andras skogsskiften

Sammanhanget.

Mitt lilla kvinnoskifte är bara värt småpengar. Men lever ändå lite farligt emellanåt  – när jag är ekonomiskt understimulerad :) Eller lusfattig ;)

Den här lilla pytteskogens främsta värde är att den ger mig sammanhang och släktrötter. Bakåt i tiden. Och över gränsen.

Till de finska kvinnor som levt före mig, och som kom flyttande över gränsälven, Torneälv, till Sverige.

Kvinnor som en gång gick med sina kor längs kostigen under tallarna. Kvinnorna före mig – och allra senast min mamma – är anledningen till att jag – än så länge – har ansvar för en pytteliten bit av vår jord.

Betraktar mitt ansvar som min alldeles egna personliga hedersbetygelse till dom som hade så lite men som levde sina liv  – som tallarna – med sträv, lågmäld och seg kvinnostyrka.

Träden ger ett sammanhang. Med sina rötter neråt i jorden och sina rötter bakåt i kvinnogenerationer.

För mig förblir det här lilla skiftet alltid en kvinnoskog.

Sammanhang

Se det gråa trädet. Himlen runnit
genom dess fibrer ned i jorden – bara en skrumpen sky är kvar när
jorden druckit. Stulen rymd
vrides i flätverket av rötter, tvinnas
till grönska. -De korta ögonblicken
av frihet stiger ur oss, virvlar
genom parcernas blod och vidare.

Noterar med viss fröjd att Sveriges Radio har haft en temasatsning om just Skogen.

Skog tycks ha blivit inne – bland medie-och kulturfolk. Här, här, här, här och här är några av Maciej Zarembas artiklar i hans serie om just skogen.

Men hur ofta hör vi talas om friluftspolitik. 

 

genus , , ,

Kommentera