Ekoparken Dubblabergen

Hittade av en slump en artikel som någon (annan) skrivit – från en invigning av en av Sveaskogs Ekoparker, Dubblabergen i Arvidsjaur kommun, – där jag anlitats som moderator.

En lärorik skogsmulledag som jag är riktigt glad över att ha fått vara med på.

Den enda som störde mig var en övernitisk ung tjej på Sveaskog som i förberedelserna för exkursionen satt och instruerade mig om vad jag skulle ställa för frågor.

Kan inte upphöra att förvånas över de som anlitar en person just på grund av dennes yrkeskunskap – och sedan tycks glömma bort att den personen har just den yrkeskunskap man anlitat.

I mitt fall bland annat att ställa frågor.

Vilket jag alltså gjort – om alla möjliga och omöjliga – enkla och kvalificerade ämnesområden – under sisådär ett helt yrkesliv.

Ungefär som att jag skulle anlita en golvläggare – och sedan stå lutad över denne stackars golvläggare och detaljerat tala om hur han bör arbeta när han lägger golvet.

Frånsett sådan amatörism hos uppdragsgivare – halvunga tjejer är värst – skulle jag gärna vara med vid fler invigningar av Ekoparker, även om dom väl tyvärr inte duggar alltför tätt.

För när det gäller skog och natur finns det mängder jag vill lära mig mer om.

Folktandvård – med förhinder

Det ser nästan lite flott ut när man läser om folktandvården i Norrbotten.

Här finns både vardagsjour – och helgjour minsann.

Men fullt så välordnat är det inte.

Bet av en bit av en tand i lördags och ringde det enda tillgängliga nummer som det hänvisades till – dvs 112.

Känns lite olämpligt att överanvända larmcentralen och ringa dit för en avbiten tandflisa – men som sagt det var det enda nummer det hänvisades till.

Vad fick jag då för lindrande besked om länets tillgängliga jourtandläkare under helgen.

På lördag fanns det en öppen tandläkarjour mellan klockan 10 och 11 i Norrfjärden.

Från Luleå är det 4 mil till Norrfjärden. Det vill säga 8 mil tur och retur för att få tillgång till en jourtandläkare.

Om jag då leker med tanken att jag istället skulle ha bott i Övertorneå och dessutom haft en sjujäkla tandvärd.

Då skulle jag allt ha fått proppa mig full med smärtstillande och satt mig för att köra 18 mil till Norrfjärden. Det vill säga 36 mil tur och retur.

Söndagens akuta öppentimme – mellan klockan 10 och 11 – var flyttad till en annan tandvårdscentral.

Faktiskt mitt i Luleå.

Inga problem för mig alltså; frånsett den sparsamt hållna akuttiden.

För övertorneåbon skulle resan till tandläkare ha förblivit ganska lång.

15 mil från Övertorneå till Luleå – det vill säga 30 mil tur och retur.

Vi brukar ju ibland snobba lite med att norrbottningar minsann är vana vid långa avstånd.

Men det betyder ju inte att svårtillgänglighet, obekvämlighet, långa avstånd bör upphöjas till en dygd.

En sådan otillgänglighet – för att inte säga omöjlighet – förtjänar nästan inte namnet.

Dessutom; en sådan här jourberedskap förutsätter väl nästan att norrbottningen har bil.

Det finns för all del Länstrafik och bussar – men det skulle nog vara en ganska komplicerad uppgift att försöka pricka in de allmänna kommunikationernas tidtabell med den ynka timme som jouren höll öppen.