S-bloggen är en gubbhylla. Och partiet?!

Samma gubbar, dag efter dag, på S-bloggen. Vissa har till och med utnämnt sig själva till krönikörer.

Anställda av vem? undrar jag.
Inte av mig i alla fall.

Vissa dagar kan det vara några kvinnor som syns, men generellt, är S-bloggen en enda stor gubbhylla.

Gubbar som känner en brinnande längtan efter att få tala om för världen hur politiken ska betraktas – i en aldrig sinande ström av inlägg.

Somliga sådana partifjäskare att det känns som att man befinner sig på ett frireligiöst bönemöte.

En av dom självutnämnda krönikörerna – som skriver så förutsägbart att klockorna nästan stannar – undrade till och med en gång vad jag gjorde på S-bloggen.

Vill minnas att skälet var att jag var alltför kritisk mot Mona Sahlin.
Nåja, jag var uppenbarligen rätt ute.
För något val vann hon ju inte.

Det sorgliga är att gubbhyllan känns som en spegling av partiet.
Varannan damernas tycks ha blivit jämställdhetsdebattens död.
S-kvinnorna har somnat in och inte gjort ett vasst utspel på evigheter.
Trots en massarbetslöshet som drabbar både unga och äldre – i synnerhet äldre kompetenta kvinnor ses väl som särskilt hotfulla – så har S-kvinnor låtit kravet på 6 timmars arbetsdag dö sotdöden.

Genusmedvetenheten och genusdebatten lyser med närmast total frånvaro när ledande politiska företrädare håller sina brandtal.
Det talas mer om pingviners verklighet – än om kvinnors.

Veronica Palm presterade någon slags jämställdhetskrönika inför den extra partikongressen där hon staplade jämställdhetsklyschor tätt på varandra.
Inte en enda ny eller levande genustanke i det inlägget.

Barnfattigdomen har blivit det nya heta gråtbegreppet.
Ett begrepp som mycket effektivt kamouflerar att barnfattigdomen i allra högsta grad också är en genusfråga.
De familjer som har den mest utsatta ekonomin är ensamstående föräldrar – och av ensamstående föräldrar är kvinnor som bekant majoritet.
Barnfattigdomen är alltså även en kvinnofattigdom.
Jamen, säg det då!!!

Bidragsförskottet för ensamföräldrar har varit oförändrat i evigheter.
Ja, just det, även under de år S har haft regeringsmakten.

Bostadsbidragen har gröpts ur successivt. Ja, just det, under de år S har haft regeringsmakten.

Kvinnor blev långtidssjukskrivna i parti och minut – ja, just det, under de år S hade regeringsmakten.

Offentliga sektorn – arbetsplatser där kvinnor är i majoritet – och där många av de långtidssjukskrivna ”rekryterades” bantades successivt under en lång rad av år.

Ja, just det, under de år S hade regeringsmakten.

Kvinnorna är i majoritet av de som blir utförsäkrade.

Man det stora partiet S lyckades inte samla ihop tillräckligt mycket kunskap för att synliggöra och folkbilda om den sanningen – under valrörelsen.

Det var en dotter till en sjuk mamma som i ett förtvivlat personligt blogginlägg lyckades få igång en valrörelsedebatt värd namnet apropå de utförsäkrade.

Det klarade inte det stora partiet S.

Nu är det väl ändå dags att yrkespolitikerna avbokar några av sina lättjefulla gratisluncher och använder tiden för att skaffa sig – åtminstone de mest basala insikterna – om jämställdhet och om kvinnors verklighet.

43 reaktion på “S-bloggen är en gubbhylla. Och partiet?!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>