S-bloggen är en gubbhylla. Och partiet?!

Samma gubbar, dag efter dag, på S-bloggen. Vissa har till och med utnämnt sig själva till krönikörer.

Anställda av vem? undrar jag.
Inte av mig i alla fall.

Vissa dagar kan det vara några kvinnor som syns, men generellt, är S-bloggen en enda stor gubbhylla.

Gubbar som känner en brinnande längtan efter att få tala om för världen hur politiken ska betraktas – i en aldrig sinande ström av inlägg.

Somliga sådana partifjäskare att det känns som att man befinner sig på ett frireligiöst bönemöte.

En av dom självutnämnda krönikörerna – som skriver så förutsägbart att klockorna nästan stannar – undrade till och med en gång vad jag gjorde på S-bloggen.

Vill minnas att skälet var att jag var alltför kritisk mot Mona Sahlin.
Nåja, jag var uppenbarligen rätt ute.
För något val vann hon ju inte.

Det sorgliga är att gubbhyllan känns som en spegling av partiet.
Varannan damernas tycks ha blivit jämställdhetsdebattens död.
S-kvinnorna har somnat in och inte gjort ett vasst utspel på evigheter.
Trots en massarbetslöshet som drabbar både unga och äldre – i synnerhet äldre kompetenta kvinnor ses väl som särskilt hotfulla – så har S-kvinnor låtit kravet på 6 timmars arbetsdag dö sotdöden.

Genusmedvetenheten och genusdebatten lyser med närmast total frånvaro när ledande politiska företrädare håller sina brandtal.
Det talas mer om pingviners verklighet – än om kvinnors.

Veronica Palm presterade någon slags jämställdhetskrönika inför den extra partikongressen där hon staplade jämställdhetsklyschor tätt på varandra.
Inte en enda ny eller levande genustanke i det inlägget.

Barnfattigdomen har blivit det nya heta gråtbegreppet.
Ett begrepp som mycket effektivt kamouflerar att barnfattigdomen i allra högsta grad också är en genusfråga.
De familjer som har den mest utsatta ekonomin är ensamstående föräldrar – och av ensamstående föräldrar är kvinnor som bekant majoritet.
Barnfattigdomen är alltså även en kvinnofattigdom.
Jamen, säg det då!!!

Bidragsförskottet för ensamföräldrar har varit oförändrat i evigheter.
Ja, just det, även under de år S har haft regeringsmakten.

Bostadsbidragen har gröpts ur successivt. Ja, just det, under de år S har haft regeringsmakten.

Kvinnor blev långtidssjukskrivna i parti och minut – ja, just det, under de år S hade regeringsmakten.

Offentliga sektorn – arbetsplatser där kvinnor är i majoritet – och där många av de långtidssjukskrivna ”rekryterades” bantades successivt under en lång rad av år.

Ja, just det, under de år S hade regeringsmakten.

Kvinnorna är i majoritet av de som blir utförsäkrade.

Man det stora partiet S lyckades inte samla ihop tillräckligt mycket kunskap för att synliggöra och folkbilda om den sanningen – under valrörelsen.

Det var en dotter till en sjuk mamma som i ett förtvivlat personligt blogginlägg lyckades få igång en valrörelsedebatt värd namnet apropå de utförsäkrade.

Det klarade inte det stora partiet S.

Nu är det väl ändå dags att yrkespolitikerna avbokar några av sina lättjefulla gratisluncher och använder tiden för att skaffa sig – åtminstone de mest basala insikterna – om jämställdhet och om kvinnors verklighet.

43 reaktion på “S-bloggen är en gubbhylla. Och partiet?!

  1. Vet faktiskt inte vad du menar med att ”gubbhyllan” återkommer hos mig.
    Har väl bara skrivit ett inlägg om just det.
    Däremot består ju ”gubbhyllan” oförändrad. Vissa dagar kan man se 4-5 inlägg av samma personer.
    Och jo…Nog är det väldigt mycket så att somliga S-gubbar håller varandra om ryggen, länkar till varandra, ignorerar andra…
    Känner mig inte speciellt kränkt av att somliga ibland närmast tapetserar S-bloggen med sina inlägg.
    Tycker bara att somliga av dom möjligen kunde demonstrera en antydan till självkritik.
    Somliga älskar uppenbarligen att höra sina egna röster.
    ”Gubbhylla” syftade inte i första hand på åldrar.
    Herrbastu hade möjligen varit ett mer lämpligt ordval.
    En slags damfil ansåg sig faktiskt Aftonbladets kvinnliga reportrar tvingade att införa i Aftonbladet för massor med år sedan.
    Just av skälet att kvinnliga reportrar inte fick rättvist utrymme i tidningen – för sina val av ämnen.

    Ignorerar gör ju inte du i och för sig.
    Även om jag tycker att dina attacker är rätt olustiga. Motiverad kritik kallar du för att spy galla…Och så vidare.
    Mitt tidigare ifrågasättande av Mona Sahlin mötte väl inga nådiga reaktioner hos dig, vill jag minnas.
    Nåja, nu har vi ju facit. Något val vann hon inte.
    Personligen anser jag att de år Mona Sahlin ledde partiet varit förlorade politiska år.
    En stor skillnad mellan oss två är att du tycks betrakta partitillhörighet som något som ska gränsa till en närmast religiös upplevelse.
    Jag tycker inte likadant.

    Det talas mycket om vikten av öppenhet och öppna diskussioner i Socialdemokraterna.
    Tyvärr, är du ingen ledande representant för den linjen.
    Och det gäller fler än dig.
    Om det eventuellt kan göra dig lycklig så har jag övervägt att lämna Socialdemokraterna.
    Bland annat just på grund av bristen på öppna diskussioner och på grund av bristen på delaktighet och inflytande.
    Och på grund av bristen på välkomnande.
    Då syftar jag både på brister i kamratligt välkomnande och på oförmågan att ta till vara kunniga och intresserade människor i partiet.
    S-kvinnornas kongress i Luleå nu senast var under all kritik.
    Att inte ens skicka ut en inbjudan till kvinnliga S-medlemmar i länet eller i Luleå innebär i mina ögon att somliga med ledande uppdrag för S-kvinnor borde lämna dessa omgående.
    Jag kan för övrigt tala om att jag – som inte har någon bil – cyklade cirka en mil för att kunna delta vid kongressen.
    Utan att ha någon rätt att yttra mig givetvis.
    Så som sagt, om det kan göra dig lycklig.
    Inte minst erfarenheterna av S-kvinnornas kongress och exkluderandet av vanliga kvinnliga medlemmar har fått mig att bli väldigt betänksam.
    Cykelturen definitivt inkluderad.
    Dock fick jag ett flämtande nytt hopp när Håkan Juholt blev partiledare och Lena Sommestad blev ny ordförande för S-kvinnor.
    Även om det kvinnoförbund som Lena Sommestad nu fått ta över väl närmast är att betrakta som ett sterbhus.

  2. Helena, jag känner igen detta. ”Gubbhylla” återkommer ju hos dig. Eftersom jag är den ena gubben som du nämnde. Och visst finns det anledning att ta kamp så att kvinnor naturligtvis tillerkänns lika ställning och lika villkor. Men man frågar sig om du inte har glömt att i vårt parti så skall alla med även gubbar, gummor, medelålders och unga? Eller tror du att man skapar solidaritet och sammanhållning genom att spy galla över så gott som hela det parti du påstår dig representera. Naturligtvis förstår jag att du känner dig kränkt att kvinnor ofta ses över axeln och jag känner djupt för fördomar och diskriminering eftersom jag själv som bög erfarit detta. Men vi måste ju kunna samsas om något för att hitta en gemensam väg framåt mot ett annat samhälle. Och dä hoppas jag att du har visioner vi kan enas om.
    mvh Bo
    Ps när det gäller ”gubbhyllan” så lär det vara så att det handlar om mest lästa. Det är alltså inte ”gubbarna” som på något sätt håller varandra om ryggen utan en slags demokrati där de som läses av flest personer hamnas på hyllan. För du pläderar väl inte för en ”damfil”? Eller har du någon annan smart lösning?

  3. Ojdå, jag vet faktiskt inte riktigt hur man gör. Är inte fullärd vad gäller RSS.
    Trodde jag hade en RSS knapp nånstans.
    Det där måste jag kolla upp i dagarna.

  4. Hur skulle jag kunna känna sympati för något parti med kunskapen om vad de har åstadkommit ?

    Socialdemokraterna har förlorat all trovärdighet, man kan inte släppa lös en människa som Hedborg på egen hand och vänta sig någonting annat än den katastrof vi har fått, om ondskan har endast ett ansikte bör det rimligen vara Hedborgs.

    Det senaste utspelet är tyvärr ingenting annat än politisk teater, en happening, i själva verket är man nog ganska nöjd med att så pass många har åkt ur försäkringen uran att man har behövt ta det politiska ansvaret.

    Det går helt enkelt inte att tro på ett parti som har tillbringat nästan fem år i knäpptyst opposition efter att omsorgsfullt ha förberett eländet sedan 1996, först med otaliga lagändringar, sedan med kampanjer och fullständigt oetiska metoder som de försäkringsmedicinska massutredningarna och landstingsmiljarderna.

    Slutklämmen må kanske låta hård, men det är en innerlig förhoppning som jag delar med tusenden vid det här laget.

  5. Vilket parti anser du företräder de sjukas intressen idag?

    Det kan väl knappast vara nuvarande regering i alla fall?

    Vilket parti sympatiserar du själv med?

    Nuders FUT-delegation; minns jag faktiskt inte.

    För övrigt så är jag måttligt road av slutformuleringen om att den ena eller den andra ska brinna.

  6. Om berättelsen vore ensam i sitt slag skulle det ändå vara en för mycket, tyvärr är det fler som gårr samma väg, några dagar före midsommaren 2006 körde en annan av mina kompisar av vägen i en oförklarlig olycka. Han hade varit deprimerad i många år men under 2005 motades han av FK och en käck arbetsterapeut in i en siruation som blev honom övermäktig. Kvar blev två små barn och en fru som inte mådde så vidare bra …

    Att sossarna agerar nu är en omvändelse under galgen och ren och skär taktik. Minns Nuders FUT-delegation.

    Må dom djävlarna brinna.
    Allihop.

  7. Ja, tyvärr har inte heller S trovärdighet varit fullödig historiskt vad gäller sjukförsäkringen.
    Jag minns också mycket väl exempelvis Anna Hedborgs utredning. Eller intervjuer med vissa andra numera ledande socialdemokrater som uttryckte åsikter om långtidssjukskrivna – som jag tvivlar på att de vill komma ihåg idag.
    Personer som aldrig kommer att bli trovärdiga för mig.
    Jag minns också fuskdebatten som började blomma med stor yppighet under S-regeringen.
    Det var några delar där S i mycket hög grad bidrog till att kratta managen för vad som idag har blivit till en obegriplig inhumanism.
    Jag har också – i likhet med dig – handgripliga erfarenheter.
    Men…
    Nuvarande regering har successivt skruvat åt tumskruvarna ytterligare. Vad vi har idag är dessutom mängder, mängder med kända fall som visar att det regelverk som snickrades ihop saknar all verklighetsförankring.
    Man kan väl säga ungefär så här.
    Det var S som anträdde den här vägen, det blev nuvarande regering som realiserade synsättet fullt ut.
    S hade därmed lite tur; det blev nuvarande regering som fick göra de hårresande misstagen.
    Men å andra sidan.
    S har ju faktiskt haft vett att börja agera kraftfullt för en annan linje.
    Vår nuvarande regering envisas att med dårars envishet fördröja och förhala förändringar trots att vi nu har en faktisk statistik på hur många människor som i exakt detta nu sitter och inte har någon ersättning alls för att de är sjuka.
    Vad tråkigt att höra att din vän tvingades gå igenom det här; istället för att ha fått avsluta sitt liv under så goda villkor som möjligt.
    Att vara svårt sjuk är en tillräcklig börda.
    Att människor utöver det ska tvingas oroa sig för sin ekonomi eller för att inte kunna behålla hus och hem är inte acceptabelt. Någonstans.

  8. Socialdemokratin saknar all trovärdighet i fråga om sjukförsäkringen och har minst lika mycket blod på sina händer som sittande regering, kanske rentav mer.

    2004 utförsäkrades en av mina vänner av en handläggare som fick 700:- för varje person han lyckades utförsäkra. Min vän försökte jobba men fick ganska så omgående gå ner till halvtid för att överhuvudtaget kunna jobba alls, efter något år sa kroppen stopp och hon sade upp sig och levde ett tag på ett avgångsvederlag.

    2006 var den obotliga cancern ett faktum och det tog ytterligare fem år för henne att dö, i förra veckan tog det iallafall slut.

    Hade det verkligen inte varit ekonomiskt möjligt att ge henne tid att läka den ursprungliga sjukdomen utan den ekonomiska stress och utsatthet som nästan säkert ledde till cancern ?

    Må de ansvariga brinna …

  9. ”Genusmedvetenheten och genusdebatten lyser med närmast total frånvaro när ledande politiska företrädare håller sina brandtal.”

    Kanske beroende på att genustramset har sett sina bästa dagar. Det började som en konkret och välbehövligt rörelse för jämställdhet, men har urartat till rent trams, med genuscertifierade leksaker, pekpinnar om hur barn får leka, ”könsavkodning”, ”genusvetare” som upprörs över regnbågens beskrivning i en fysik bok och könsneutrala toaletter. Det gick överstyr. Inga seriösa politiker kan längre förespråka detta.

    Ge dem ett rep och de hänger sig själv, vilket var precis vänsterfeminismen gjorde. De fick hur mycket utrymme som helst och det steg dem åt huvudet. Genusfjaterierna är körda i botten!

  10. Michael Arvidsson: Nä, genusperspektivet känns inte särskilt framträdande. Alldeles för mycket av pliktskyldiga klyschor/ feministisk dekoration.

  11. Björn Andersson:
    Ja, det är ju inte otänkbart; att det finns de som väljer att inte delta. (Så är det ju alldeles uppenbart.)
    Även om din förklaring ju känns ganska förenklad.
    Det kan ju också vara så att intrycket av S-bloggen som en massiv gubbhylla/herrbastu/klubb gör att det krävs ett förstorat självförtroende för att ge sig in där.
    Eller andra kanske rent av tröttnar på att återkommande se bloggen fyllas upp av en handfull bloggare – där enskilda ibland har tre-fyra inlägg dagligen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>