Kommentarer till Arbetsmiljöinspektionen – en sovande myndighet http://www.viita.se/2010/06/04/arbetsmiljoinspektionen-en-sovande-myndighet/ Tue, 20 Jul 2010 22:30:29 +0000 hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.0.1 Av: Helena http://www.viita.se/2010/06/04/arbetsmiljoinspektionen-en-sovande-myndighet/comment-page-1/#comment-3302 Helena Sat, 05 Jun 2010 01:13:48 +0000 http://www.viita.se/?p=6731#comment-3302 Om man ändå visste Leif, vad som tar fram det bästa eller det sämsta i människor. Jag grubblar på det ibland. Ibland kan jag tänka att det är så att de människor som haft det allra bäst när de vuxit upp; harmoni och kärlek; också är de människor som förefaller vara de snällaste och vänligaste och godaste människorna. Att människor som haft det svårt kanske kan bli lite taggiga och sura och bittra. Din katt är ju ganska förunderlig. Och det är så roligt att läsa när du berättar om era äventyr. Jag vet ju inte hur hård den här mamman lät; men jag tror nog att jag i en superstressad situation på en flygplats; med ont om tid, och urnervös för att inte hitta till rätt gate; också skulle ha kunnat låta ganska ovänlig. Jag minns när jag försökte hitta rätt gate på flygplatsen i Frankfurt; och var jättesen. Det var som ett enda stort kaos att försöka hitta rätt, och när jag frågade personal så sa en att jag skulle åt ett håll; när jag frågade nästa; så skulle jag gå åt motsatt håll. Jag fattade helt enkelt inte strukturen på den där hemska flygplatsen. Om man ändå visste Leif, vad som tar fram det bästa eller det sämsta i människor.

Jag grubblar på det ibland.

Ibland kan jag tänka att det är så att de människor som haft det allra bäst när de vuxit upp; harmoni och kärlek; också är de människor som förefaller vara de snällaste och vänligaste och godaste människorna.

Att människor som haft det svårt kanske kan bli lite taggiga och sura och bittra.

Din katt är ju ganska förunderlig. Och det är så roligt att läsa när du berättar om era äventyr.

Jag vet ju inte hur hård den här mamman lät; men jag tror nog att jag i en superstressad situation på en flygplats; med ont om tid, och urnervös för att inte hitta till rätt gate; också skulle ha kunnat låta ganska ovänlig.
Jag minns när jag försökte hitta rätt gate på flygplatsen i Frankfurt; och var jättesen.
Det var som ett enda stort kaos att försöka hitta rätt, och när jag frågade personal så sa en att jag skulle åt ett håll; när jag frågade nästa; så skulle jag gå åt motsatt håll.
Jag fattade helt enkelt inte strukturen på den där hemska flygplatsen.

]]>
Av: Helena http://www.viita.se/2010/06/04/arbetsmiljoinspektionen-en-sovande-myndighet/comment-page-1/#comment-3299 Helena Sat, 05 Jun 2010 00:02:51 +0000 http://www.viita.se/?p=6731#comment-3299 Ja, Britta...Jag tror att det är precis som du säger; människor som har egna erfarenheter - de ifrågasätter inte att det här kan vara mycket förgörande för människor. Tyvärr, är det, om jag förstått de sakkunniga rätt; ofta så att det är de som är kunniga, och som därmed kan bli lite utmanande, som kan upplevas som störande. Nä, det är klart att inte han blev uppsagd. Det är ju det vanliga mönstret. Skönt att du fixade det på egen hand med egna forskarmedel; guud så skönt. Själv skulle jag gärna ha forskat; men tror inte att jag skulle stå ut med att arbeta i den akademiska världen; utifrån de olika mystiska kopplingar som tycks krävas för att ta sig fram där. Däremot blir jag alltid varm i hjärtat när jag tänker på en kursansvarig/doktor som jag hade i ett ämne på universitetet. En person som tog sida för mig; vid ett tillfälle när jag framförde tankar; som dom andra studenterna inte förstod och tydligen blev oerhört provocerade av. Det var en sådan lättnad; att bli förstådd, och till och med få hjälp med att utveckla sitt resonemang. Ibland blir jag så oändligt utmattad när människor inte förstår vad man säger. Ja, Britta…Jag tror att det är precis som du säger; människor som har egna erfarenheter – de ifrågasätter inte att det här kan vara mycket förgörande för människor.
Tyvärr, är det, om jag förstått de sakkunniga rätt; ofta så att det är de som är kunniga, och som därmed kan bli lite utmanande, som kan upplevas som störande.

Nä, det är klart att inte han blev uppsagd.
Det är ju det vanliga mönstret.
Skönt att du fixade det på egen hand med egna forskarmedel; guud så skönt.

Själv skulle jag gärna ha forskat; men tror inte att jag skulle stå ut med att arbeta i den akademiska världen; utifrån de olika mystiska kopplingar som tycks krävas för att ta sig fram där.

Däremot blir jag alltid varm i hjärtat när jag tänker på en kursansvarig/doktor som jag hade i ett ämne på universitetet.
En person som tog sida för mig; vid ett tillfälle när jag framförde tankar; som dom andra studenterna inte förstod och tydligen blev oerhört provocerade av.

Det var en sådan lättnad; att bli förstådd, och till och med få hjälp med att utveckla sitt resonemang.
Ibland blir jag så oändligt utmattad när människor inte förstår vad man säger.

]]>
Av: Leif http://www.viita.se/2010/06/04/arbetsmiljoinspektionen-en-sovande-myndighet/comment-page-1/#comment-3296 Leif Fri, 04 Jun 2010 19:04:50 +0000 http://www.viita.se/?p=6731#comment-3296 Vid ett tillfälle skulle vi till Stockholm med flyget från Kastrup. Vi, dvs jag med katten sittandes på min axel skyndade oss genom folkvimlet. Katten gillar höga positioner och ha koll över vad som händer. Till skillnad mot att vara instängd i en bur eller transportväska och inte se någonting alls medan en störtflod av dofter och ljuder väller in. Det går inte. Han protesterar i så fall högljutt. Vi hade lite bråttom och skyndade oss mot gaten nästan ända längst bort. Det gick förvånansvärt bra och katten satt hellugnt på min axel. Tills vi kom i en lång gång med rullband någonstans före gaten. Där fick katten och jag syn på en kvinna som argt föste sina tungt nedlastade barn framför sig som en portugisisk fåraherde. Kvinnan var hyperstressad och skrek åt barnen när de tappade sina väskor på golvet. Katten reagerade direkt, blev rasande och var på väg att flyga ned på golvet för att försvara barnen mot den elaka kvinnan, men som tur var hade katten sin kattsele på sig så han inte kunde hoppa ned, men han langade ändå argt ut sin tass med utfällda klor mot min kind ty han skulle bara ned. Jag fick mig en reva men klarade hålla honom i famnen medan vi rusade vidare mot gaten. Ombord på planet blev allting snabbt glömt. Jag tror att alla som blir utsatta för någon form av övergrepp behöver en utomstående som försvarar dem minst lika osjälviskt som katten. Varför har vi människor så svårt att vara bättre än djuren? <i>* Jodå, katten har en gång försvarat mig mot en lösspringande stressad turistrottweiler som högg fast i min handled. Hunden fick ge vika när katten satte sina klor i nosen och slog med andra tassens klor mot hundens ena öga. Hunden ylade och tvingades släppa taget. Jag fick uppsöka sjukstugan för omplåstring och få en stelkrampsspruta. Katten klarade sig oskadd.</i> Vid ett tillfälle skulle vi till Stockholm med flyget från Kastrup. Vi, dvs jag med katten sittandes på min axel skyndade oss genom folkvimlet. Katten gillar höga positioner och ha koll över vad som händer.

Till skillnad mot att vara instängd i en bur eller transportväska och inte se någonting alls medan en störtflod av dofter och ljuder väller in. Det går inte. Han protesterar i så fall högljutt.

Vi hade lite bråttom och skyndade oss mot gaten nästan ända längst bort. Det gick förvånansvärt bra och katten satt hellugnt på min axel. Tills vi kom i en lång gång med rullband någonstans före gaten. Där fick katten och jag syn på en kvinna som argt föste sina tungt nedlastade barn framför sig som en portugisisk fåraherde. Kvinnan var hyperstressad och skrek åt barnen när de tappade sina väskor på golvet.

Katten reagerade direkt, blev rasande och var på väg att flyga ned på golvet för att försvara barnen mot den elaka kvinnan, men som tur var hade katten sin kattsele på sig så han inte kunde hoppa ned, men han langade ändå argt ut sin tass med utfällda klor mot min kind ty han skulle bara ned. Jag fick mig en reva men klarade hålla honom i famnen medan vi rusade vidare mot gaten. Ombord på planet blev allting snabbt glömt.

Jag tror att alla som blir utsatta för någon form av övergrepp behöver en utomstående som försvarar dem minst lika osjälviskt som katten. Varför har vi människor så svårt att vara bättre än djuren?

* Jodå, katten har en gång försvarat mig mot en lösspringande stressad turistrottweiler som högg fast i min handled. Hunden fick ge vika när katten satte sina klor i nosen och slog med andra tassens klor mot hundens ena öga. Hunden ylade och tvingades släppa taget. Jag fick uppsöka sjukstugan för omplåstring och få en stelkrampsspruta. Katten klarade sig oskadd.

]]>
Av: Britta_S http://www.viita.se/2010/06/04/arbetsmiljoinspektionen-en-sovande-myndighet/comment-page-1/#comment-3295 Britta_S Fri, 04 Jun 2010 18:48:25 +0000 http://www.viita.se/?p=6731#comment-3295 Hej Helena: Jag vet att det är som du skriver. Har själv varit utsatt för såväl diskriminering som sexulla trakasserier från en fiiiiiiin professor på jobbet. Vem vart uppsagd tror du???? Inte var det gubbjäveln inte. Själv blev jag idiotförklarad som fortsatte jobba som ingenting hänt med egna forskningsmedel.... Hej Helena: Jag vet att det är som du skriver. Har själv varit utsatt för såväl diskriminering som sexulla trakasserier från en fiiiiiiin professor på jobbet.

Vem vart uppsagd tror du???? Inte var det gubbjäveln inte. Själv blev jag idiotförklarad som fortsatte jobba som ingenting hänt med egna forskningsmedel….

]]>