Var i h….e fanns kvinnorna när Debatt diskuterade sjukskrivningar

Jag såg inte hela programmet Debatt. Det program som alltså skulle handla om svenskarnas sjukskrivningar.
Ungefär en halvtimme tittade jag.
Men vad såg jag.

Jo, jag såg att det satt ett antal kvinnor i publiken; men under den tid jag tittade på programmet var det bara män som pratade.

Bland annat var det en moderat som gång på gång krävde att få tala till punkt.

Där fanns en ettrig manlig liberal som avslöjade avgrunder av okunskap och fördomar – om ohälsa

Vi vet en sak; det är kvinnor som är överrepresenterade när det handlar om utbrändhet och stressjukdomar.

Det är också den typ av ohälsa som befinner sig i gråzonen och som är svårast att få godkänd som arbetsskada.

Vi vet att stressjukdomar och psykosocial ohälsa är ett hälsoproblem som ökat.

Vi vet att psykosocial ohälsa har en stark koppling till arbetsorganisationer och dess ansvariga.

Vi vet att det finns ett starkt samband mellan hälsa och möjligheter att ha kontroll och inflytande på sitt arbete.

Det vill säga, den som har goda möjligheter till egenkontroll, inflytande och makt på sitt arbete håller sig friskare.

Vi vet också att kvinnor i betydligt högre utsträckning har positioner som underställda på sina arbetsplatser.

Det vill säga mindre möjligheter till makt och egen kontroll av sitt arbete.

Även när en man och en kvinna befinner sig på samma nivå i arbetsorganisationens hierarki – så har mannen generellt större handlingsutrymme än kvinnan.

Vi vet att kvinnor generellt har högre utbildning än män.

Vi vet att det trots det är så att kvinnor i högre utsträckning är underställda på sina arbetsplatser.

Kvinnor får i högre utsträckning acceptera att arbeta under sin kompetensnivå – och med ett mindre handlingsutrymme.

Vi vet att kvinnor går i glastaket.

Kvinnor som tvingas arbeta under sin kompetensnivå; med ett handlingsutrymme som inte svarar mot den kompetensnivån – som blir överkontrollerade och överstyrda i förhållande till sitt kunnande – kan bli sjuka.

Glastaket är inte bara en feministisk term; det är en ohälsofaktor.

Men när Debatt pratar sjukskrivningar då är det män som deltar som auktoriteter.

Under den ungefärliga halvtimme jag tittade var det uteslutande män som pratade i munnen på varandra.

Jag undrade i vilken egenskap de kvinnor jag såg i publiken blivit inbjudna.

Var det för att delta i den föregående debatten som handlade om våld mot kvinnor.

Det vill säga; var kvinnorna inbjudna för att i första hand representera kvinnor som offer?

När det blev dags för sjukskrivningar och ohälsa; då fick kvinnorna inte delta.

Då var det männen som slogs om att ”få prata till punkt”.

Det fanns inga kvinnor som behövde slåss om att få tala till punkt i den debatten; de fanns överhuvudtaget inte med.

Kommentarer (12) »

  • Amanda skriver:

    I Debatt får de ordet som ber om det. Det var upp till kvinnorna och dem fritt att be om ordet, precis som för männen.

    Vad gäller stressrelaterad ohälsa vore det långt mycket bättre om läkarna remitterade till terapi och gärna skrev recept på stressnedsättande motion som simning – i stället för att bara sjukskriva. Det skulle spara både ekonomiska och mänskliga resurser.

  • Lars J skriver:

    ”men under den tid jag tittade på programmet var det bara män som pratade”.

    Då måste du ha tittat en väldigt kort stund. Till exempel så är programledaren, Belinda Olsson kvinna och hon pratade rätt mycket

  • Anders Nilsson skriver:

    Just precis Helena, och jag tror att här har vi den verkliga maktfrågan i samhället, de människor som har fråntagists makten över sina liv. Det är till förfärande stor del just kvinnor. Det blir obegripligt för mig när frågan om makt bar blir frågan om valresultatet i september. Om inte partierna adresserar/begriper makten som en medborgarfråga, inte en partifråga, så är ju valresultatet lite gambling.

    Det skulle vara intressant att studera utfallet av den nya rutinen på Skånes sjukhus. När vårdskadorna steg till 30% av den totala budgeten insåg man att man måste göra något. Lösningen var en helt ny organisation, där man tar bort hierarkin och överför ansvar och inflytande över arbetet/vården från chefsnivåer till biträde/sköterskenivån. En förflyttning av makt med andra ord. Undrar om kvinnorna blir friskare, kanske får högre lön osv. Skulle inte förvåna mig. :)

  • arne skriver:

    Har man problem med hälsan så orkar man inte sitta och tjafsa med en massa som inte förstår hur det är att vara sjuk. Jag är säker på att det inte fans några som var utbrända eller sjuka som satt i studion och då blir det bara det högljudda högerfolket som gapar. Och allra helst kvinnor blir nedtryckta direkt av dessa oförstående män.

  • Leif skriver:

    Vem slår mynt av alla utbrända, skadade och sjuka som inte längre orkar framföra sin rätt? Vid det här laget bör de vara så pass många som drabbats av ohälsa att det går göra lönsamhetskalkyler.

  • Helena skriver:

    Mja, riktigt så är det ju inte Amanda. Tror du att den moderate kallsinta ordföranden i socialförsäkringsutskottet bara råkade kvista förbi just den kväll när sjukskrivningarna skulle debatteras.
    Det är givetvis så att Debatt bjuder in debattörer som de TROR har något att tillföra i det ämne som ska diskuteras just för kvällen.
    Du har nog rätt i att simning, motion, promenader, är väldigt bra för den som drabbats av stressrelaterad ohälsa.
    Fast jag hoppas förstås att det inte är vad den borgerliga alliansen tänkte sig när de började göra stor affär av sin så kallade rehabkedja.
    En rebabkedja som för övrigt bara finns på pappret.

  • Helena skriver:

    Lars, jag har tittat på programmet en gång till i SVT Play och kan bara konstatera att jag inte dragit några förhastade slutsatser. Kvinnorna var inbjudna som sakkkunniga när det handlade om att prata om kvinnor som offer för våld.

    När debatten övergick till att tala om sjukskrivningar så fanns endast män inbjudna i egenskap av något slags auktoriteter; sakkunniga…
    Det finns mängder med sakkunniga kvinnor; forskare, politiker, fackliga företrädare som kan prata om ohälsa både ur arbetsmiljöperspektiv och samhällsperspektiv.
    Men uppenbarligen är sjukskrivningar en fråga där män anses ha bäst vetande.

    Programledaren Belinda Olsson ledde programmet; ja, men de som var inbjudna som något slags auktoriteter; var enbart män.

  • Helena skriver:

    Anders, jag har funderat en del kring vården också eftersom jag gör besök där då och då. I det direkta arbetet; på golvet, så att säga, tycks det ju finnas en viss frihet i jobbet.
    Det vill säga frihet att bestämma; vem av gamlingarna som ska göras klar först för nattvila; så att personalen hinner få alla gamlingar i säng före klockan nio när nattskiftet kommer…!!!!
    De gamla måste ju vara i säng; eftersom det är så få på nattskiftet…

    Men om de anställda är så extremt få; så blir det ju i realiteten ett ganska begränsat handlingsutrymme; eftersom uppgifterna är så många.

    Och då ska vi inte ens tala om frånvaron av handlingsutrymme för de gamla; som vården väl egentligen är till för.

    Hur stort är handlingsutrymmet för den som sitter i en kassa i en affär. Där går det väl inte ens att gå på toaletten utan att minst en arbetskamrat måste få besked om vad den personen tänker göra.

    Mina erfarenheter från ett tjänstemannajobb – på tidning – i synnerhet min sista – är att det även där går att ha mycket olika grader av kontroll över anställda.

    Utan att fördjupa mej alltför mycket i den frågan; kan jag utan svårighet erinra mej ganska flagranta exempel på hur personer med samma kvalifikationsnivå; och förmåga till att ta eget ansvar; fick arbeta under gigantiskt skilda arbetsvillkor vad gällde handlingsutrymme.

    Av någon anledning tycktes det handlingsutrymmet vara starkt kopplat till om den anställde var man eller kvinna.

  • Helena skriver:

    Arne, nä, det är just det som gör att jag blir upprörd. Hur tänkte Debatt-redaktionen när dom bjöd in debattörer till det här programmet. Det finns mycket i den här frågan som bör belysas utifrån kvinnors erfarenheter av ohälsa.

    Jag ska försöka lägga in några länkar på artiklar jag skrivit i frågan; dom är inte dagsfärska, men jag tror faktiskt inte att det hänt särskilt mycket sedan dom skrevs.

    Vem får kosta mest i rehabilitering?

    Varför blir kvinnor deltidssjukskrivna i högre grad än män?

    Om omgivningens stöd har så stor betydelse för att exempelvis utbrända ska kunna återkomma till sitt arbete; då måste det väl finnas ganska stor okunskap om hur sådant stöd ska ges i arbetsorganisationer?

    Vet inte om jag lyckade länka till artiklarna; annars finns det lite artiklar apropå Hälsa under fliken Tidningsartiklar.
    Där framgår också att det finns många kvinnor som – i likhet med mig själv – har kunskap och engagemang i de här frågorna.

  • Helena skriver:

    Leif, det gick inte att komma in via den länk du skickat.
    Men hur som helst; jag minns att jag för evigheter skrev om frågan; d v s att kvinnor fick sämre villkor – minns inte om det var högre premier eller lägre ersättning från försäkringsbolag med hänvisning till att kvinnor lever längre än män.

  • lena alun skriver:

    [...] Reinfeldt I Agenda. Svt är helt klart med på att mörka sjukförsäkringskatastrofen. Det är det fler än jag som ser; Jo, jag såg att det satt ett antal kvinnor i publiken; men under den tid jag tittade på [...]

  • Helena skriver:

    Dessutom Lena, så handlar det ju om mer än antalet kvinnliga debattörer som får medverka. Det handlar ju om att sjuka kvinnor får mindre pengar till rehabiliteringsinsatser jämfört med män, att kvinnor har svårare att få sin ohälsa godkänd som arbetsskada jämfört med män….
    Med mera, med mera…

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>