Reinfeldts frihetspsalm

Jag brukar försöka sitta på vänster sida i min gamla gröna skinnsoffa.

Soffan börjar vara ganska medtagen nu.

Köpte den under de ”ljuva” åren när jag hade fast anställning; och därmed tillhörde den samhällskast som fick lov att låna pengar i bank.
För låna pengar i bank får väl inte arbetslösa göra.

Jag var ensamförälder – anställd på en S-tidning för övrigt – och arbetade bara heltid så räckte lönen aldrig till större inköp.

Socialdemokraterna satt i regeringen.
Och december var en ekonomisk mardrömsmånad.

I december kom alltid buntar med räkningar; det var julklappstid; och dessutom sonens födelsdag några dagar efter jul; barnkalas, någon födelsedagspresent måste han ju också få…
Lönen räckte för övrigt aldrig till de slags julklappar som stod på sonens önskelista.
Dator, Nintendospel, mobiltelefon…
Det slags ting som ”alla andra” hade.
Ja, och så var det ju faktiskt.

Sådana julklappar köpte jag alltid på kortkrediten.
Och ja, det tog ju oändlig tid att betala av på de julklapparna; men jag fick det ändå att gå runt.

Men visst var det så att svetten närmast pärlade i pannan många gånger när det var månadsskifte och räkningarna skulle betalas.

Räkningarna från Radiotjänst – för tv-licensen – gillade jag bäst.
De hade nämligen sin förfallodag i mitten av månaden.
Därmed var det möjligt att skjuta upp tv-licensen till nästa månadslön; utan att drabbas av något mer än en påminnelseavgift.
Någon gång när jag stötte på en av mina tidigare chefredaktörer Lars Lindberg; han som senare blev chef för Radiotjänst; så berättade jag lite skämtsamt om varför jag gillade just Radiotjänsts räkningar.

För att återgå till soffan; en dag för många år sedan gick jag faktiskt till banken och lånade en summa pengar; jag köpte en begagnad bil och lite möbler.

Bland annat den gröna skinnsoffan.
Har nog haft den där soffan i 20 år nu.
Är så hjärtinnerligt trött på den.
Begriper inte vad jag såg i den soffan överhuvudtaget.

Hur som helst; den har blivit lite söndernött på höger sida; så numera försöker jag påminna mig om att jag ska sätta mig på vänster sida.

Fast när jag lyssnade på Agenda härförleden så blev jag så okoncentrerad att jag faktiskt glömde av mig helt; och dunsade ner på den nötta sidan.

Har lite svårt för att bestämma mig för om jag ska tala om att skinnet i soffan gick sönder; det känns aningen pinsamt; lite fattigt och påvert sådär.

Nåja, nu har jag i alla fall sagt det; om än med viss tvekan.

När jag nu gjort det så måste jag åtminstone få citera vad det var Fredrik Reinfeldt sa:

Så här sa han – bland annat:

”Jag tror att människor växer i frihet om det bara finns bra grundläggande stöd för kunskap. För välfärdsambitioner. För att alla ska kunna jobba efter egen arbetsförmåga.

Då innehåller också mitt samhälle ett mått av att få fatta sina egna beslut.
Att välja sin väg i livet utan att någon ska platta till och säga att; Nu blev det för olika”.

Inga kommentarer ännu.

Lämna en kommentar

XHTML– Allowed tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>